(2) 11 november. It never rains in southern California

Nu är det nära. På måndag går planet till Santiago. Därefter väntar 350 mil bilresa genom Eldslandet innan vi räknar med att vara i Punta Arenas den 18:e. Planet till Antarktis beräknas lämna Sydamerika den 20:e. Om Gud vill och vädret är bra.

Jag (Olof) och Martin laddar upp på lite olika sätt. Han sliter som ett djur hemma med de där sista 10 procenten som tar 90 % av tiden. Jag glassar runt i San Diego, hälsar på la familia, surfar, solar och åker motorcykel. Ibland är livet rättvist. För en del. Det enda vettiga (?) i uppladdningssyfte från min horisont har varit New York maraton som jag sprang förra helgen. 3:12 blev sluttiden, vilket jag bedömer är hyfsat i viktklassen 90 kg +. Blev i och för sig slagen av Lance Armstrong med en knapp kvart. Men jag hade å andra sidan ingen cykel.

Har även lyckats spika ett kontrakt med Norstedts Förlag som kommer publicera den bok vi planerar att skriva om vad som egentligen hände på våra eskapader i den vida världen. Sålde idén som en blandning av ”

Three men in a boat” och ”The Climb”. Upp till läsaren att bedöma om vi är mer Jerome K. Jerome än Anatoli Boukreev. Vi väntar oss oavsett massiv efterfrågan, världsomspännande berömmelse, tunga litterära pris och massor av groupies. Och en egen gammal ambassad förstås. Håll utkik på vår hemsida för närmare detaljer om hur och när man kan lägga vantarna på ett numrerat och signerat exemplar men helfranskt omslag..

Solceller har också införskaffats här där solen alltid skiner. Ett teknologiskt mirakel. 800 gram, går att rulla ihop som en stor dasspappersrulle och 12 V spänning som ger 20 W när solen är uppe, vilket vi kallt räknar med att den är jämt på 80 grader syd där Mt. Vinson ligger. Vi kommer med andra ord kunna uppdatera som om vi satt hemma framför den öppna spisen även när vi klättrar på Sydpolen.

Wunderbar. De kan inte tysta oss.

Av: Olof. På väg till stranden. För sista gången på ett tag..