(2) Äntligen på väg!

(2) Äntligen på väg!

Efter en vecka i Kathmandu har det äntligen börjat röra på sig här. Med ett leende på läpparna är jag nu på väg mot bergen.

Det tog en tvärvändning i fredags efter några jobbiga dagar. Jag var inte långt ifrån att explodera av ilska för jag trodde att flygbolaget hade tappat bort min skid- och klätterutrustning. Jag hade börjat jobba på planB: att försöka hitta en ny uppsättning utrustning i Kathmandu för att inte resan skulle få ett bittert slut. De mesta av klätterutrustning och kläder gick att samla ihop från vänner eller köpa i butikerna. Skidorna var det värre med, i alla fall att hitta nåt från de senaste årtiondena.

Jag började fråga mig själv om det var så smart att försöka sig på Dhaulagiri med lånad utrustning. Som tur var behövde jag aldrig svara på den frågan. I fredags morse åkte jag på min rutinmässiga tur till flygplatsen för att höra om de hade några nyheter om skidfodralet. Mannen bakom skrivbordet som under en veckas tid prenumererat på att säga ”bag not found” sa något annat den här gången. ”Bag is here”, sa han. Först trodde jag inte på honom men minuten senare kom en man dragandes på mitt skidfodral. All min utrustning låg nu framför mina fötter efter en veckas exil på en eller annan flygplats. Inom en sekund var min ilska försvunnen och jag kunde bara le.

När alla besvär med utrustningen var över hoppade jag på bussen för en sex timmars resa till Pokhara i centrala Nepal. Här var inte vädergudarna blyga, det regnade som aldrig förr. Vattnet srömmade på gatan som i en liten bäck. Fick en känsla av att monsunregnen inte är helt över för i år. Dagen efter var det fint väder igen och jag hann med en liten sightseeing tur runt Pokhara, det blev en båttur på Fewa sjön, vandringstur till Freds ”stupan” som ligger på en kulle med utsikt över stan och en titt på vattenfallet Devis.

Söndag morgon var det tidig revelj och taxi färd ut till flygplatsen för att ta flyget till Jomsom. Flygningen med Gorkha Airs lilla propeller plan var något från en annan värld. När vi steg upp över molnen mot en klarblå himmel visade sig det ena berget efter det andra i sin bästa kostym. Machhapuchhare var först ut med sin fiskfenaliknande topp, sen kom de fyra Annapurna topparna, Nilgiri och sist men inte minst fick jag för första gången se Dhaulagiri på nära håll. Det var en speciell känsla att komma så nära och få se berget från luften.

När jag landade i Jomsom stod Budhi och hans bor Ganshi och väntade på mig på flygplatsen. Dom ska se till att jag får mat under vandringen till och tiden i baslägret. När jag fått mina väskor från flyget gick vi i en ochhalv timme till byn Marpha och Snowleopard Lodge där vi spenderade natten.

Under måndagen lämnar vi Marpha och börjar vandringen in mot baslägret. Det är en seriös vandring över två pass (Dhampus och French pass) som är högre än 5000 meter. Om allt går som planerat hoppas vi vara i Dhaulagiri basläger (4700m) på onsdag.

Av: Fredrik Ericsson

  • Få akaskidor.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!