Chamonix från andra sidan baren

Idag har jag mått mitt värsta sedan juli En bakfylla utan dess like klappade till mig imorse, samtidigt som det började snöa golfbollar ute.

Trots två huvudvärkstabletter, en Resorb, en halvliter cola, kramar från Annika och "Robbie live at Knebsworth" - två gånger, plus repriser på favoritlåtarna- pratade jag med Ulrik fram till två minuter innan jag skulle börja jobba. Summan av Kardemumman: SnyggYlva är tillbaka i stan.Om det bara slutar blåsa orkan på bergen kommer det vara härligt där.

Idag har vi fått nästa 50 välbehövliga centimetrar av det vita guldet och det vore underbart om det fick lägga sig till rätta för resten av säsongen. Det har varit så ont om snö och tråkigt i backen att både bergsgetterna och höghöjdsguiderna supit loss mer än brukligt i februari.

Nu verkar vinden dock vända, ha ha, förhoppningsvis.

Det dyker upp kända ansikten här och där i byn nu. Är det inte Peter Siepen, nån rolig humorprogramskille och BigTemptationHotelBachelorSKildaVärldarsilikonbruden så är det Miss Texas, landslagsåkare, skidfilmslegender och vilda amerikanare som kraschat nerför klippor en gång för mycket. Jag känner knappt igen hälften så jag får skäll av killarna i baren för att jag tar fullpris när de köper öl.

Det finns en fransk kille i byn som är lite lik den Nakne Kocken, Jamie Oliver, så häromkvällen lurade jag i min kompis Annika att han har chalet i Argentiere och är på Chambre titt som tätt och att vi är lite tjenis. Annika ber mig fixa hans autograf på hennes gips. Sagt och gjort, jag går fram till "Jamie", kindpussas, som tur var var musiken hög så Annika hör inte att vi pratar franska iställlet för engelska. Hon är lite tveksam "Är det verkligen han?" men låter honom signera gipset. Vi kör på resten av kvällen, jag tror att jag lurat Annika och hon tror att jag tror att det verkligen är han så hon håller skenet uppe för min skull. Snart vet hela hotellet att den Nakne Kocken är i baren och att Annika har hans autograf på benet. Tyvärr avslöjas det hela när Annika visar upp signaturen och det står "Jami Oliver".

Morgonen därpå: Fram med spritpennan igen och fixar till ett E så märker ingen nån skillnad.

Annikas gips ja... Inget vidare för en guide att bryta foten första veckan i februari. Det är inte jätteallvarligt men hon kallas Kryckan och kommer så göra i tre veckor till. Slutar jobba men hänger kvar här och kör lite kontorsfix. Jag är hennes livlina och springer efter allt hon glömmer, inte når eller inte orkar göra. Häromkvällen red hon på min rygg genom hela centrum för att hon bara halkade i snömodden på gågatorna. Lilla Kryckan.

Vi i personalen var på isdans i början av januari, det var himla häftigt! Ett av Frankrikes bästa isdanspar var på uppvisning i lilla Nixet, de visade sitt OS-program och hoppade högt. En av servistjejerna är gammal isprinsessa så vi hade egen expertkommentator på vår rad.

Någonting roligt är att norske Lars Bystöl som tog OS-guld i backhoppning i helgen stod inne på Chambre Neuf förra våren och spillde Fernet över hela min rygg och ner i mina jeans. Han blev utslängd härifrån lika många gånger som han själv slängde sig utför på skidorna. Han åker tydligen ur norska landslaget med jämna mellanrum för att han super och röker för mycket gröna grejer men han hoppar så bra att de tar tillbaka honom varje år. Norrmän är de enda som klarar att både supa som svin och vara uppe tidigt på morgonen för att åka skidor. Galningar.

Förra veckan brann en av stans största barer ner, Cybar, Dicks Teabar och massa små affärer nere på Rue des Moulins gick bokstavligt talat över en natt upp i rök. Det är löjligt trångt mellan de gamla husen men som tur var blåste vinden åt "rätt håll" så elden spreds inte vidare. Lyckligtvis.

Det var världscuptävlingar här nyss. Jag besteg ett halvt berg för att se karlar susa förbi i 100 km/h men tror ni inte dom ställer in skiten på grund av dålig sikt. Det är inte ofta jag tar mig 300 höjdmeter uppför genom skarsnö, och när jag väl gör det vill man ha sin belöning! Hade givetvis jättetrevligt med sällskapet under vår två timmarspicnic "i väntan på" men det kändes inte helt bra att åka hemåt utan att ens fått chansen att hångla upp Lasse, Kjetil eller Bode.

Att dansa på bardisken på fredagsafterskin börjar bli rutin nu. Givetvis i Fred Perrytröja och med ölkladd och spilld sprit över hela sig, men det är himla kul att köra lite Coyote Ugly för gästerna. På nyår avslutade vi natten med att hälla ut grön Chartreuse över bardisken och tända eld samtidigt som Fear of the dark vällde ur högtalarna. Effektfullt.

Så till SnyggYlvas återkomst. Jag vet att det är det enda ni egentligen bryr er om men jag måste få berätta lite om allt runtomkring. Januari var en enda lång vit månad, jag hade bara en kväll med Ylva. Senaste veckan har jag har tre. Förra onsdagen, på min födelsedag, var det hemmafest med snacks, prinsesstårta, för starka groggar och shotregn. Jag hade tagit på mig fina kläder, nån halvgenomskinlig topp, men givetvis med linne under så inte för mycket syntes. Av Majsan och Carro fick jag en godis-BH i present och efter varsin hela sprit var det enligt dem ett bra plagg att ha på sig på krogen.
På med godis-BH och genomskinlig topp, ner på Goophy och Chambre, dansar på bardisken till Lena, har en guide de Hautes Montagnes som skyddsnät, tar följe med densamme till Garage varpå han knaprar lite goa godisar. På dansgolvet.

Varning damer: Skaffa aldrig underkläder gjorda av socker. De skaver. Klibbar. River. Inte alls bra när man dansar på ett fullt franskt dansgolv.

Jag är fortfarande inte helt återställd.

Men det var en fruktansvärt rolig födelsedag i goda välmarinerade vänners lag. Morgonen efter skulle alla möjliga karlar, både sambos och vänner, göra frukost åt mig. Nygräddade pannkakor med Häägendaz och hallonsylt, så ska nionde februari gry.

Grattis, du höll dig vaken ända ner och har bara ett par rader kvar att läsa innan du får vila. Det är dags att ramla hemåt, ska väcka sambon och berätta att han inte behöver komma hit tidigt imorrn bitti för inventering, vi hade ork kvar efter stängning att ta det. Frankrike!! Det inventeras alldeles för mycket här.

"jag tänker på min dörrklocka
när ska du ringa på den,
när ska du ringa på den"

Av: Emma

  • Få akaskidor.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!