Sverige mötte Frankrike i Chamonixs ishall - en fest som hette duga

Vi hade laddat med tre termosar choklad-cointreau, en till varje period, och tjejerna satt samlade för att se vänner och bekanta slåss om segern i årets viktigaste amatörmatch.

Tio minuter in i första perioden är två termosar tomma, jag står upp och skriker norska fotbollsramsor för att heja fram de tappra gossarna mot Frankrikes bur och det visas hud för småbarnsföräldrar och chefer. När vi inser att cointreaukällan börjar sina siktar jag på Le Podium, ishallens bar som serverar stora stark i plastmuggar.

Till skillnad från alla andra barer i byn som kör mellanöl i glasglas, storlek demi, halvor alltså. Fyra-fem tomma muggar och en och en halv period senare är det enligt SnyggYlva en fantastiskt bra idé att närma sig isen och spelarbåset för att de ska höra när man, fortfarande, skriker norska fotbollsramsor. Således klättrar hon upp på sargen, tar ett krampaktigt tag om plexiglaset och skickar ölen till Jerry som sitter strax bakom. "För vi puler å pesser å raper, vi är Enga i rött å i blått! Kom igen Enga" Fick just ingen höjdarrespons från spelarna.

Lite dans till pausmusiken, glada utrop från publiken och påhejande och frammanande av SnyggYlva från de som känner henne och vet vad som brukar komma, det blev en ovanligt rolig sista period. Tyckte jag. Spelarna ansåg tydligen att det var bättre om jag hade tryckt brösten mot glaset hos frassarna istället för på den svenska sidan, det var lite för mycket distraktion i de ack så viktiga slutminuterna för att de skulle vara nöjda. Det gick vägen ändå, om Ylva minns rätt så stod det 10-7 till La Suede när slutsignalen ljöd.

Så till det här med sovandet... Ibland står det ett par extra skor i hallen, ibland saknas det ett par...

Var är alla? Och med vem? Och vad gör de? En del har vi blomkrukat ur det mesta men det finns ett par musslor som inte sprider information i onödan. Kul och behövligt är det iallafall med lite rotation i sänghalmen. Om man bara själv kunde hitta någonstans att ta vägen...

Årliga puckeltävlingen Boss de Bosses gick av stapeln i veckan, det är ett gäng orter som tävlar mot varandra; Chamonix, Val Thorens, Meribel, Zermatt och ett par till. Chamonix tog hem segern, inte konstigt när vi hade Glen Plake i full ståfrilla, hans fru i bikini och Örjan Kuken Svensson i vårat lag.

Picnictävlingen vann jag, Annika, Majsan och Jonas tack vare choklad-cointreautermosar (tömdes inte lika snabbt på dagtid i backen som på hockeyn), Kalles randiga på Skogaholmslimpa, ost i olika former och en väl utgrävd snösoffa med två skogsgröna liggunderlag à 3 € som klädsel. Vi körde på Kjells filosofi; de fyra S:en, och där kommer Sällskap före Sikt, så vi gottade oss i solen trots att vi såg fem sekunder av varje åk.

Tillägg: Jag klättrade upp på vallen vi satt bakom för att ta ett par kort utan grankvistar i kanten, och tror ni inte att Örjan kör precis då. Än en gång står jag i en folksamling och skriker "Kuken kommer, det är Kuken som kör nu!"

Nu följer en klassisk "jag känner en som känner nån som en gång berättade"rövare. Fast det här kan vara sant. Någon satt på ett flyg från Sverige till Geneve för någon dag sedan. Denne Någon berättade för Nån Annan att Stenmark var med på samma flight. Jakten på Ingemar Stenmark började på Albert Premier och slutade på Chambre Neuf. Utan varken fler jaktplatser eller någon vidare jaktlycka. Verbier sades vara mer troligt. Några hoppas dock att födelsedagen firades i Nixet.

"sommar´n snurrar fort men vi bara snöar bort
jag vågade aldrig hålla din hand
vi är inte såna som i slutet får varann"

Av: Emma

  • Få akaskidor.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!