Sverige mötte Frankrike i Chamonixs ishall – en fest som hette duga

Tio minuter in i första perioden är två termosar tomma, jag står upp och
skriker norska fotbollsramsor för att heja fram de tappra gossarna mot
Frankrikes bur och det visas hud för småbarnsföräldrar och chefer. När vi
inser att cointreaukällan börjar sina siktar jag på Le Podium, ishallens bar
som serverar stora stark i plastmuggar.

Till skillnad från alla andra barer i byn som kör mellanöl i glasglas, storlek
demi, halvor alltså. Fyra-fem tomma muggar och en och en halv period senare
är det enligt SnyggYlva en fantastiskt bra idé att närma sig isen och
spelarbåset för att de ska höra när man, fortfarande, skriker norska
fotbollsramsor. Således klättrar hon upp på sargen, tar ett krampaktigt tag
om plexiglaset och skickar ölen till Jerry som sitter strax bakom. “För
vi puler å pesser å raper, vi är Enga i rött å i blått! Kom igen Enga”
Fick just ingen höjdarrespons från spelarna.

Lite dans till pausmusiken, glada utrop från publiken och påhejande och
frammanande av SnyggYlva från de som känner henne och vet vad som brukar
komma, det blev en ovanligt rolig sista period. Tyckte jag. Spelarna ansåg
tydligen att det var bättre om jag hade tryckt brösten mot glaset hos
frassarna istället för på den svenska sidan, det var lite för mycket
distraktion i de ack så viktiga slutminuterna för att de skulle vara nöjda.
Det gick vägen ändå, om Ylva minns rätt så stod det 10-7 till La Suede när
slutsignalen ljöd.

Så till det här med sovandet… Ibland står det ett par extra skor i hallen,
ibland saknas det ett par…

Var är alla? Och med vem? Och vad gör de? En del har vi blomkrukat ur det
mesta men det finns ett par musslor som inte sprider information i onödan.
Kul och behövligt är det iallafall med lite rotation i sänghalmen. Om man
bara själv kunde hitta någonstans att ta vägen…

Årliga puckeltävlingen Boss de Bosses gick av stapeln i veckan, det är ett
gäng orter som tävlar mot varandra; Chamonix, Val Thorens, Meribel, Zermatt
och ett par till. Chamonix tog hem segern, inte konstigt när vi hade Glen
Plake i full ståfrilla, hans fru i bikini och Örjan Kuken Svensson i vårat
lag.

Picnictävlingen vann jag, Annika, Majsan och Jonas tack vare
choklad-cointreautermosar (tömdes inte lika snabbt på dagtid i backen som på
hockeyn), Kalles randiga på Skogaholmslimpa, ost i olika former och en väl
utgrävd snösoffa med två skogsgröna liggunderlag à 3 € som klädsel. Vi körde
på Kjells filosofi; de fyra S:en, och där kommer Sällskap före Sikt, så vi
gottade oss i solen trots att vi såg fem sekunder av varje åk.

Tillägg: Jag klättrade upp på vallen vi satt bakom för att ta ett par kort
utan grankvistar i kanten, och tror ni inte att Örjan kör precis då. Än en
gång står jag i en folksamling och skriker “Kuken kommer, det
är Kuken som kör nu!”

Nu följer en klassisk “jag känner en som känner nån som en gång
berättade”rövare. Fast det här kan vara sant. Någon satt på ett
flyg från Sverige till Geneve för någon dag sedan. Denne Någon berättade för
Nån Annan att Stenmark var med på samma flight. Jakten på Ingemar Stenmark
började på Albert Premier och slutade på Chambre Neuf. Utan varken fler
jaktplatser eller någon vidare jaktlycka. Verbier sades vara mer troligt.
Några hoppas dock att födelsedagen firades i Nixet.

“sommar´n snurrar fort men vi bara snöar bort
jag vågade aldrig hålla din hand
vi är inte såna som i slutet får varann”

Av: Emma