Uppdrag; guidenål

Raindrops keep fallin´ on my head... Till stängning ikväll sjöngs det glatt gamla barnvisor för att skrämma bort tövädret men efter att ha klappat händerna frenetiskt och tjoat "Slutar det att regna då?" erinrade jag mig slutet av versen, "Det vet inte jag, men händerna mår bra!", och gav upp hoppet om molnfria skyar till gryningen.

Förra helgen var alla fyra skidsystemen stängda tre dagar i rad, på grund av galet snöande och regnande. Det var dock lite kallare då än nu, så "på höjd", som jag så käckt fått lära mig att det heter, var det riktigt trevligt när det på måndagen bjöds sol och öppna liftar. Med Mikes ord ringande i öronen; "Det krävs fart för att inte köra fast", finner jag alltför många gånger under eftermiddagen mig själv med skidorna upp och huvudet ner, djupt ner. Sista gången orkar jag knappt resa mig, jag tjurar som ett barn och säger till Lars som assisterat vid resningen att jag aldrig mer vill åka lössnö! Det blev till att köra på säkerhet ner till dalen, annars hade jag legat kvar i nån driva tills Compagnie de Mont Blanc pistat upp Röda Mattan åt mig.

Chambre Neuf var i förra veckan, tillsammans med flera andra svenskställen i byn, kunglig hovleverantör. Tjejerna hade mött upp för lunch och det var dags för genomgång av gårdagens Garage. Jag fick vara med trots att jag suttit hemma med trevligt sällskap, ett par gemensamt lösta korsord och grevémackor och inte alls varit Ylva. Vi beställer mat men glömmer drickan, så jag reser mig upp, knatar in i baren och ropar "Kuken, Kuken, (det är chefen) jag fixar dricka till oss!" och nickar till en kille som precis kom innanför dörren, jag känner igen honom men kan inte placera honom utan antar att det är någon bummare som kommer på afterskin ibland. Tillbaka vid bordet, efter att ännu ett par gånger ha ropat "Kuken" ut i vad som till synes är tomma intet, inser jag vem som är på väg att äta lunch bara ett par bord från vår skvallerhörna. Kronprins Carl Filip såklart. Micah Black med halsduken runt kepsen och vinflaska i bakfickan, släng dig i väggen, nu finns det pro-homaterial i byn!

Häromdagen uppkom ett nytt alldeles fantastiskt roligt skvallersystem. Annika var på Geneve flygplats för att hämta bagage som kommit lite efter på resan och jag i min tur hämtade Annika. Följden av att trycka in fyra skidfodral i en liten Renault är att man som förare inte ser den som sitter på passagerarsätet och vice versa, alltså ett perfekt tillfälle för bekännelser av hemligheter man hållt på en stund. Nästan bättre än Blomkruka, här kom det liksom mer av sig självt. Det finns några här på hotellet som jag gärna skulle köra runt med i Bilbikten en stund.

I söndags sjöng jag, stärkt av en snabb frukost-Bloody Mary, psalmer på franska och gjorde mitt bästa för att slippa söndagsskolan när det var dags för dop. Molly Cecila var så fin i sin lilla spetsklänning och storebror Sam visste precis hur man beter sig i kyrkan; läs en bok om bilar högt så slipper du höra på högtravande prästprat. Molly höll på att få mellannamnet "Si c´est bien" när prästens hörsel vacklade men Sanne rättade snabbt och Molly klarade sig med en hårsmån från att bli retad genom grundskolan. Värt att notera: Fransk kyrksång fungerar precis som i Sverige. Man har ingen aning om hur melodin går, men det är mest långa vokaler så det funkar att mima eller sjunga steget efter, man läser nästa textrad samtidigt som man försöker sjunga ikapp den förra och tror ni inte att det sitter en tant på bänkraden bredvid som kan varenda liten strof och sjunger sitt allra ljusaste så man längtar sig galen efter nästa Bloody.

Trots besök från SnyggYlvas storebröder, ja rent av stamfäder, har veckan på sprit-, dans- och nakenfronten varit ganska lugn. Imorgon kan det dock bli fredagsafterski och på söndag är hon bjuden på stor fest så vi får anta att hon står redo i startblocken med en drink i en näven och drar i urringningen med den andra. Det naknaste nu är på morgonen när dörren till mitt rum står öppen, jag har sparkat av mig täcket och Tjuren som går runt i Spindelmannenkitet i hallen ser mer än han vill se.

Jag och Annika har ett uppdrag. Det går inte så bra för oss ännu. Vi har försagt oss lite. Under en riktigt tjejig eftermiddag växte tanken på en sammetssköld, ni vet en sån man hade till simmärkena, fylld av bergsguidesnålar från just en snabb tanke till en överlagd stöldräd i Höga Savoyen. Tyvärr har vi berättat för de svenska guider vi känner om vår idé så de passar sig noga för våra klåfingriga små händer. Jussi gasade med skräck i blicken iväg i Golfen, Mike tipsade om att söka över golvet på Garage vid stänging på fredagkvällar och de andra kan vi nog byta till oss med pannkakor respektive skaka-så-snöar-det-på-figuren-grejor.

Apropå snö, det där med barnsånger verkar inte vara någon dum idé: Il neige, il neige!! Under min seans vid tangentbordet har dropparna svalnat, stelnat och frusit; snön vräker ner över Avenue Michel Croz och det är dags för mig att vandra hem.

"hon föll i för samma gamla törst huvudstupa, hjärtat först"

Av: Emma

  • Få akaskidor.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!