Världens tuffaste störtlopp

Världens tuffaste störtlopp

När den alpina världscupen kraschlandar i Kitzbühel blir det blodigt allvar och fullt ös. Häng med på skidvärldens farligaste störtlopp och Alpernas vildaste party!

Det är karnevalsyra i Kitzbühel och ett sanslöst drag. Hahnenkamm-Rennen, Alpernas roligaste skidpartaj, är inne på sitt andra dygn och det är bara två timmar kvar tills världens farligaste störtloppstävling drar igång. Tiotusentals festsugna störtloppsfans har under helgen invaderat den lilla pittoreska alpstaden i hjärtat av Tyrolen för att vara med om skidvärldens största fartfest. Horder av skidsupportrar vallfärdar mot Streif, som den alpina världscupens mest mytomspunna och ökända störtloppsbana kallas. Förväntningar om fart, spänning och våldsamma krascher vibrerar i luften.

Klockan är tio på morgonen när vi flyter med i det fanatiska lämmeltåget som vandrar upp mot målområdet. Stämningen påminner snarare om en vm-final i fotboll än om en skidtävling. En orkester utklädda till bergsgorillor i gröna diskodräkter trummar fram en Rio-liknande stämning i den tiogradiga kylan. Åtta överförfriskade kraftkarlar i läderhosen dansar uppför backen med enorma kobjällror som de gnuggar mot varandra i en fånig fågeldans. Från ett lastbilsflak spelar lokala musiker ledmotivet till Mupparna i en hysterisk tyrolerversion och på puben The Londoner har after skin redan dragit igång så här lagom till frukost. Barerna har flyttat ut på stans trottoarer och det serveras iskall öl, varmt glühwein, obstler och jägerte till åskådare som vill värma upp inför störtloppet. Att tävlingen genomförs i den störtloppstokiga nationen Österrike bidrar naturligtvis till den febriga stämningen. Hahnenkamm-Rennen lockar man ur huse och på de till bredden fyllda gatorna i Kitzbühel finner vi människor i alla åldrar och samhällsklasser. Ansiktsmålade ungdomar med ölburkar i nävarna vinglar fram sida vid sida om pälsklädda socitetsdamer och affärsmän i fårskinnsjackor. De viftar med österrikiska flaggor och skrålar hejaramsor tillägnade den österrikiska störtloppshjälten Hermann Maier.

Faktum är att Hahnenkamm-Rennen saknar motstycke i skidvärlden. Kitzbüheler Ski Clubs klassiska tävling har sedan premiären 1930 utvecklats till världens största alpina evenemang. Under störtloppstävlingen, helgens självklara höjdpunkt, brukar publiksiffran i backen vara drygt 50000. Totalt 100000 åskådare besöker tävlingarna som pågår i tre dagar. Direktsändningen av störtloppet i teve följs dessutom av miljontals tittare över hela världen och frågar man åkarna själva råder ingen tvekan om vilken enskild skidtävling som är roligast att delta i. - Hahnenkamm, så klart. Publikintresset och stämningen är unik, intygar världscupsegraren Lasse Kjus. - Det här är det största racet att vinna. vm och os i all ära men det är Hahnenkamm-Rennen som är störst. Så resonerar i princip alla åkare, tillägger Patrik Järbyn, Sveriges bästa störtloppsåkare.

Bild 347652


Parallellt med den blöta folkfesten på gatorna finns en glamour som påminner om Formel 1-tävlingar. Kombinationen av fart, fest och risker attraherar uppenbarligen rika människor. Bilparkeringarna är smockfyllda av tyska lyxbilar. Jetset-folket kliver ur sina blänkande Porsche, Mercedes och bmw, och försvinner bort mot ett viptält där den tyska och österrikiska överklassen följer tävlingen från restaurangens panoramafönster. Tävlingens speedprofil passar naturligtvis huvudsponsorn bmw som handsken; reklambanderoller med frasen ”Emotion, Dynamic, Power” pryder hela stan. Runt målområdet och målrakan svajar ett rödvitt hav av österrikiska flaggor. En och annan schweizisk och norsk flagga bryter mönstret och vittnar om tillresta störtloppsentusiaster från utmanande nationer. Till den kategorin hör också två amerikaner som viftar med stjärnbaneret från toppen av en svajande gran.

Hermann Maiers fanclub har sträckt upp en enorm banderoll med bilder på sin idol: ”The Herminator” i äggställning på skidor, och gränslandes en Ducati. Läktarna är proppfulla och publiken trängs längs praktiskt taget hela banan; bara i målområdet har närmare 50000 människor samlats. Varenda hustak som ger en vy över Hausbergkante och målrakan har lockat till sig tjocka klungor av åskådare. Biljetterna är inte billiga. Om man vill se Hahnekamm-Rennen live får man punga ut med 750 kronor för att stå i målområdet och 1750 kronor för en läktarplats.

Bild 347653


I startområdet, 1665 meter över havet, råder en spänd förväntan. Runt den avspärrade frizonen klänger visserligen autografjägarna i hopp om en namnteckning från sina störtloppsidoler. Men bakom staketet är åkarna försatta i djup koncentration.

Efter gårdagens träningsåk har deltagarlistan tunnats ut. Bland de som saknas är 1994 års segrare Patrick Ortlieb som ligger gipsförpackad på Innsbrucks sjukhus dit han flögs med helikopter igår. En kvinnlig bbc-reporter smyger omkring framför ett kamerateam och viskar spännande detaljer om Hahnenkamm-Rennens störtloppsbana. I den 49 grader branta Startschuß har en grupp grönklädda värnpliktiga fått hedersuppdraget att preparera underlaget. För att inte slå ihjäl sig har de stegjärn på fötterna. Vid min sida står en mediterande Maier. Antagligen memorerande banan. Framför mig masseras Lasse Kjus gigantiska störtloppslår. Ovanför våra huvuden surrar ambulanshelikoptern olycksbådande.Det drar ihop sig till start och en föråkare med headset gör sig klar för att kasta sig utför den svindelframkallande starten. Han söker fäste med stavarna och tar sats. Det sista jag ser är hans ryggtavla som försvinner ner mot nålsögat Mausfalle i 100 knyck.

Efter den norska dubbelsegern i gårdagens sprintstörtlopp är Kjus och Aamodt förhandsfavoriter. Till norrmännens fördel är att de slipper den enorma press som de österrikiska landslagsåkarna har från hemmapubliken. Kjus ser oförskämt lugn ut. Medan många av de andra åkarna tycks ha drabbats av stundens allvar är den norske världscupettan fullkomligt avslappnad. I hans ansiktsuttryck finns inte det minsta spår av rädsla eller nervositet. Bara ett coolt leende. Kjus, som kraschade otäckt -96, menar att rädslan försvinner med åren. - I de här sammanhangen är rutinen avgörande. Jag och Aamodt har tävlat här så många gånger att vi vet vad det handlar om och vi känner till banan. Men störtlopp kräver att man till hundra procent är medveten om vad man gör, annars kommer rädslan direkt.

Trots hundratals störtloppstävlingar och ett tiotal starter i Hahnenkamm-Rennen erkänner Aamodt att rädslan alltid kommer krypande när han står vid starten och vet att det bara tar några sekunder innan han flyger 80 meter utför Mausfalle. - Störtlopp är kul så länge man inte ramlar. Jag är alltid lite rädd när jag åker här, även om jag har blivit mindre rädd med åren. Det är bra att vara rädd om man ska överleva. Hahnenkamm-Rennen är det svåraste störtloppet i världen.

Bild 347654


Steilhang brukar nämnas som Hahnenkamms skräckpassage. Perfekt teknik och timing är vad som krävs om man ska passera det 54 grader branta hanget helskinnad. Landningen efter flygturen utför Mausfalle måste sitta perfekt eftersom världscupens mest tekniska S-kurva följer med ett långt hopp ner till botten av branten, där åkarna slickar skyddsnätet i en lång högersväng. Kanadensaren Brian Stemmle hör till dem som vet vad som händer när det går snett i Steilhang. Under tävlingen -89 gjorde han en våldsam krasch in i ett felaktigt uppsatt skyddsnät och slets nästan mitt itu. Bäckenbenet bröts, tarmarna i underlivet slets sönder och tillståndet var länge kritiskt för Stemmle, som senare stämde arrangörerna för slarv och vann rättsprocessen.

Säga vad man vill om riskerna, det är de våldsamma krascherna som har skapat det enorma intresset för Hahnenkamm-Rennen. Tävlingen är synonym med spektakulära vurpor och otäcka krascher. Att påstå något annat vore att hyckla. På den gigantiska skärmen i målområdet visas samma bilder som direktsänds i teve över hela världen: spektakulära vurpor som spelas upp i slowmotion i repris efter repris. Det är en del av showen under Hahnenkamm-Rennen. Det är därför publiken kommer hit. Och det är därför miljontals tittare följer tävlingen hemma från tevesoffan.

Många åkare hävdar att chockstarten ner i Mausfalle är den vidrigaste passagen. Det är definitivt den brantaste och med halsbrytande hopp på 50-80 meter är det också den mest attraktiva åskådarplatsen. Från en liten träläktare kan den som är villig att betala 2600 Schilling (1750 kr) följa åkarnas hisnande acceleration utför startrampen och de spektakulära flygturerna utför Mausfalle från första parkett. En skarp vänstersväng hindrar åkarna från att krocka med läktaren och åskådarna sitter så nära banan att de känner vinddraget från de förbisvischande nylondräkterna. Hahnenkamms pälsklädda jetset är naturligtvis villiga att betala vad som helst för att komma dramatiken så nära som möjligt och biljetterna till Mausfalle-läktaren brukar därför säljas slut så fort de släpps.

Seklets sista störtlopp utvecklas till en ur österrikisk synvinkel välregisserad thriller. Inför ett jublande publikhav ser Hans Knauss, Peter Rzehak och Werner Franz till att prispallen blir en österrikisk sak. ”Abfahrts-revanche an Norwegen” gastar en exalterad kommentator när Tyrolsonen Rzehak klämmer in sig på en andraplats och knuffar ner Kjus till en fjärdeplats. Aamodt slutar sjua, en missnöjd Maier åtta, tätt följd av Patrik Järbyn på niondeplats, vars åk kunde ha räckt till en pallplats om det inte hade varit för en miss i Steilhang. Järbyns insats är dock ändå en av de bästa svenska störtloppsprestationerna någonsin och i svensklägret är det givetvis uppåt.

Bild 347655
Mausfalle skrämmer slag på både åkare och funktionärer.


Det är egentligen först när jag provåker Streif som jag förstår vad det innebär att delta i världens farligaste störtloppstävling. Vi är några hundra wannabees som kryper under avspärrningarna och hasar nerför de mytomspunna hangen när tävlingen är över. Trots att jag undviker den övre, svindelframkallande delen av startrampen tar det minst tio minuter innan jag vågar mig utför den nedre delen av Startschuß. Redan efter den första svängen på den 49 grader branta isen inser jag att varken mina skidor eller mitt psyke är av rätta virket för en störtloppsbana på världscupnivå. Jag kantställer skidorna i ett desperat försök att reglera kanandet utför Mausfalle men faller och far som en vante utför den stupbranta passagen. Först halvvägs ner i den 63-gradiga branten vågar jag peka skidspetsarna i rätt riktning - och accelererar så snabbt att skidkläderna smattrar mot kroppen.

Livrädd kommer jag fram till världscupens mest ökända störtloppspassage: Steilhang. I den 54 grader branta backen pågår en parodisk variant av bowling med fallande klantskallar som klot och hjälplösa skidåkare som käglor. Intet ont anande om den rysare som väntar bakom krönet rasar åkare på åkare okontrollerat ut i det vidrigt branta hanget och slår omkull de stackars satar som, darrande av rädsla, inte vågat röra sig ur fläcken sedan de lyckats få stopp. Ner kommer de allihop, rutschande och skrikande i ett vilt tumult av flygande skidor, stavar och mörbultade kroppar. Det är ett under att ingen skadar sig allvarligt. Att Maier, Kjus och Aamodt och alla de andra störtloppsstjärnorna bränner utför Steilhangs branta högerkurva i 130 knyck är fullkomligt ofattbart när man bevittnar hur riktigt hyfsade skidåkare med stor svårighet hasar nerför den stenhårda pisten.







Historik Hahnenkammrennen

1930 Tidernas första Hahnenkammrennen. Österrikaren Georg Berger segrar.

1956 Toni Sailer tar den första trippelsegern (störtlopp, slalom och kombination).

1967 Tävlingen får världscupstatus och Jean Claude Killy tar full pott med segrar i störtlopp, slalom och kombination.

1976-83 Ingemar Stenmark vinner slalomtävlingen fem gånger.

1975-84 Störtloppskungen Franz Klammer segrar fyra gånger i störtlopp och tangerar landsmannen Karl Schranz rekord.

Av: Patrik Leje

  • Få akaskidor.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!