Snygg-Ylvas återkomst!

Så var min lever ännu lite klenare. Efter bara fem kvällar i höga Savoyen var jag återigen redo för rehab. Väl tillbaka i Sverige hade jag allvarliga abstinensbesvär på jobbet och var glad när lediga måndagen dök upp och jag fick ta mig ett par glas.

Som ni kanske förstår har Snygg-Ylva och jag varit på utflykt. Redan på bussen från flygplatsen till Chamonix träffade jag ett gäng ungdomar som besökte Alperna för första gången. Jag såg en tjugoårig Emma i dem när de kommenterade berg, pratade om saker de läst i resebolagskataloger och undrade var de skulle festa någonstans. När de började dricka taxfree-Mintu direkt ur flaskan var det verkligen som pånyttfödelse för mig. Jag började prata med dem och snart fann jag mig själv med flaskan i handen och med en väldigt fräsch andedräkt.

Fem minuter efter ankomst till Chambre 9 springer jag på en kille som jag hängde med i Cham för fyra år sen, och inte har träffat sen dess. Förbannat roligt. När han sen säger att hans tjej är på väg till byn är lyckan total. Min gamla partner in crime som jag gjorde stan osäker med vid vårt allra första besök i det förlovade landet.

Alla återseenden är så kära, bara skratt och glädje överallt. Att komma till Chamonix är som att komma hem, ett lugn sprider sig i hela kroppen och jag vill bara stanna tiden. Att sitta i en trädgård med goda vänner, dricka öl tidig eftermiddag, titta på bergen och bara snacka skit är livskvalitet på hög nivå. Mötet med Kjell efter ett års radioskugga var helt osannolikt, jag tror inte vi pratade med varandra de första femton minuterna, vi bara skrattade och kramades. Och den Ståtlige var lika ståtlig som vanligt, lika mystiskt charmig som vanligt och givetvis en höger-vänster, som vanligt.

Alla kvällar var så klart fyllda av after ski, käk och dricka. När min partner in crime a la 2004 dök upp var det Garage för hela slanten, mycket dricka och snack. Sen hem på efterfest där Ylva och Greven diskuterade hur det egentligen var när de checkade in på hotell tillsammans för några år sedan. Inför sju-åtta mer eller mindre okända människor. Så blir det när Sveriges två minst generade människor sammanstrålar. Lite ledsna var vi dock för att en mycket användbar trapp i en Süd-trädgård tagits bort. Baksmällan dagen efter var inte att leka med, någon måste ha lagt något i mitt glas. Eller så blir det så om man dricker konstant under femton timmar.

Efter tre nätter, varav två med påklätt, platoniskt manligt sällskap var det dags för Ylva att få till det. Dagen hade bjudit på ostfondue och vin till lunch, mer vin i tidigare nämnda trädgård och härlig middag med utökat sällskap. Ylva var i fin form och var öppen för det mesta. Vi kliver in på Chambre precis när de stänger, men möter ett trevligt karlsällskap i dörren. Mitt sällskap går in på Chambre men Ylva tvärvänder och följer med karlarna till South Bar, På något vis försvinner alla utom en, men vad gör det, fler behöver man inte tänker Ylva. In på Spyan, lite snack, en öl, men eftersom upplägget känns rätt givet drar Ylva och, tja han var göteborgare, så vi kan kalla honom Glenn, hemåt.

Redan på South Bar hade det hånglats lite. Inte bra. Inte bra alls. Men Ylva tänker att hon kanske kan tukta honom och hoppas att dålig hångelteknik inte automatiskt ger dålig gänga-teknik. Kommer hem till Ylvas tillfälliga tillhåll, hånglar lite mer. Glenn går på toa och Ylva hinner tänka efter. Det här kommer aldrig att bli bra, så enkelt är det. När Glenn kommer tillbaka hånglas det ytterligare lite och Ylva tar ett beslut. Eftersom ett samtal några kvällar tidigare slagit fast att det är fult att låta någon tro att det kommer att mejslas men sen dra sig ur så måste Ylva vara mer raffinerad än att säga “Ursäkta, det här håller inte, gå hem”.

Ylva går på toa. Lämnar alla sina grejer i rummet där Glenn väntar. Tar osynligt mobilen. Efter toabesöket hör Glenn hur Ylva säger följande i telefonen:
“Har du ringt mig? Jag hade missade samtal. Vad sa du? Vad har hänt? Men vänta, jag hör inte, hallå? Jag måste gå ut, jag hör inte vad du säger, vänta lite.”
Vad Glenn inte ser är att Ylva rycker med sig en jacka och ett par sneakers i storlek 43 ut. Och springer. Så fort dörren slagits igen bakom henne så springer hon. Som hon aldrig sprungit. Den som svarade i andra änden har inte alls ringt Ylva, och är inte glad för att hon ringer. “Nej, jag sover, du kan inte komma hit. Gå och lägg dig, gå hem” låter det. Ylva har inga som helst planer på att återvända till Glenn – den fruktansvärda hånglaren. Våldgästande är hennes specialitet och faktiskt får hon lite sympati när hon bäddats ner i en extrasäng hos den ofrivilliga värden.

Dagen efter visar det sig att Glenn och jag har gemensamma kompisar. Samt att Glenn har fru och två barn. Mycket upprörande, för att inte säga helt vansinnigt! Inte att han gick hem med Ylva utan tanke på, eller ord om, sin familj, nej nej, det har Ylva inga problem med. Men att någon som hånglar så illa överhuvudtaget lyckas få tag i någon som vill gifta sig med honom och dessutom avlat två barn med henne. Stackars stackars fru, på så många plan.

After skin sista eftermiddagen var så jäkla bra, bordet längst fram bokat, folk på alla slags möbler, nya kompisar intill och massor av kall öl. Råkade gå rakt in i Glenn när jag hade plockat en vända disk, men jag tror han tyckte det var jobbigare än jag. Jag tjenade snabbt, visade brösten för bartendern och fick min beställning på bandets räkning. Avslutande Angel med dans på bardisken först, sen tryckare med bandet på scenen. Det finns ingenstans jag hellre vill vara.

Jag kommer tillbaka, var så säkra på det. Fram tills dess finns Snygg-Ylva och jag i Sverige, så skärpning på hångelfronten och ta en Menta till.

“Någon gång blir jag din jakttrofé som du övergav”

Emma

Av: Emma