Paradiset norr om polcirkeln

Vad är det som gör Lyngen så speciellt? Varför bege sig mer än 300 kilometer norr om polcirkeln för att gå på topptur? Ja det är i varje fall inte det ökända vädret som lockar. Här rullar stormarna från Norska havet in över oskyddat land. Det är som allra värst när de kommer från nordväst. Men vindarna och stormarna för åtminstone det goda med sig att de klär de mörka fjällen i kritvit vinterskrud redan i oktober.

Nåväl, när förutsättningarna är de rätta finns det ingen vackrare plats att åka skidor på. Här står 1 500 meter höga snöklädda toppar och vinglar just vid vattenbrynet av ett salt och grönt hav. Lite längre söderut, i Jiehkkevarrimassivet når topparna över 1 800 meter. Den höjden i närkontakt med havet är unik och finns ingen annanstans i världen.

Lyngsalpan, som norrmännen kallar området, är ett naturskyddsområde som utgör merparten av den nio mil långa och knappt två mil breda Lyngenhalvön. Området består av höga alpina toppar, glaciärer, platåer och trånga dalgångar.

Klättrarna hittade dessa toppar redan i slutet av 1800-talet. 1940 kom svenska spänstfenomenet och gymnastikdirektören Gillis Billing och genomförde den första vinterbestigningen av Stortinden. Och så fortsätter toppbestigningarna fram till våra dagar. Under 80-talet började man gå på skidor på allvar i området och det skrevs om “folkvandring” upp på Jiehkevarri och Storgalten längst i norr.

Här finns rester av 7 000 år gamla bosättningar. Under 1500-talet omtalades folket här som “Skridfinner” och man gick helt säkert på skidor. Härifrån härstammar också ett mycket gammalt uttryck skrida á skium, vilket naturligtvis betyder ‘gå på skidor’. Men syftet med att gå på skidor var nog ett annat än vårt.