Douchebags gör ingen skit

Det är inte konstigt att det är trångt i Douchebags Ispomonter. Jon Olssons Gumball 3000-bil är inte lika stor som en amerikansk pick-up men den tar helt klart en del plats ändå. Under förra årets mässa kunde Douchebags-killarna inte låta bli att starta bilen lite då och då. Om du någon gång råkat se, eller blivit omkörd av en bil som är med i Gumball 3 000, så förstår du varför mässarrangörerna hotade med att slänga ut Douchebags-gänget om de inte slutade starta bilen…

I år har de ännu inte startat bilen när jag besöker montern. Kanske beror det på att de inte haft tid på grund av alla monterbesökare. Det är nämligen många som vill ha produktvisningar, många som vill kolla på skidfodralet som inte liknar något tidigare skidfodral.

Det var just det, att det inte fanns något skidfodral som liknade The Douchebag, som gjorde att skidfodralet kom till. Norrmannen Truls Brataas låg i surf-lineuppen (kön till nästa våg, red. anm.) utanför Stadt i Norge när han fick se svenske skidåkaren Jon Olsson ligga och guppa en bit bort.

– Jag var ett stort fan av Jon och brukade läsa hans blogg så jag paddlade bort till honom för att hälsa. Det visade sig att han var en otroligt trevlig kille med massor av intressanta tankar, säger Truls.

Samtalet fortsatte i surfcampen på kvällen. Framförallt pratade de om entreprenörskap, design, produkter och om att det vore kul att starta ett företag i sportbranschen.
– Vi kom på att vi ville revolutionera hur man reser med sportutrustning. Jag reser en hel del med surfbrädor och snowboards och Jon har haft 300 resdagar om året i tio år, säger Truls.

Det var sommaren 2009. När hösten kom återvände Truls till ingenjörsstudierna i Trondheim vid NTNU (Norges tekniska och naturvetenskapliga universitet) och projektet tog fart. Tillsammans började Jon och Truls kartlägga hur det är att resa med sportutrustning. De intervjuade omkring 300 snowboardåkare, skidåkare och surfare för att få reda på om deras tankar stämde överens med andras. Det gjorde de och när kartläggningen var klar utkristalliserades fem behov som ingen tillverkare hade uppfyllt:

• Längden på bagen måste vara justerbar så att den passar all typ av utrustning.
• Den måste gå att komprimera så att den inte tar upp all plats i förrådet när den inte används.
• Den måste ha ett skydd som är bättre än de befintliga skidfodralens.
• Den måste vara väldigt lätt för att användaren ska slippa betala för övervikt på flygresor.
• Den måste ha ett bra bärsystem.

För att ta fram en produkt som uppfyllde alla fem kraven var Jon och Truls tvungna att utveckla en ny teknologi. De tog kontakt med en känd norsk produktdesigner och tidigare skidbummare, Per Finne, och en professor på NTNU som kunde hjälpa dem med alla tekniska frågor.

Ungefär ett år in i projektet anslöt nuvarande delägaren Erling Magnus Solheim, även han student vid NTNU.
– Det fanns många vilda idéer men efter ett tag så försökte vi bara lösa alla problem så enkelt som möjligt, säger Erling Magnus.
– När man väl finner den rätta lösningen så ser man ofta att det enkla kan vara helt genialt, säger Truls.

Efter två års produktutveckling hade de en teknologi som fungerade och sydde själva de första tio prototyperna. Samtidigt sökte de patent för längdjusteringssystemet och sin “bröstkorgs-teknologi”, en konstruktion som ska skydda utrustningen inne i fodralet och som består av stryktåliga och lätta ABS-plattor som ligger med några centimeters mellanrum längs med fodralets långsidor och fördelar trycket från eventuella slag. Själva innehållet, brädan eller skidorna, står för den bärande strukturen. För att göra fodralen riktigt stryktåliga och hållbara vände sig Douchebags till samma firma som tillverkar norska arméns väskor för att konstruktionen rent sytekniskt skulle bli så bra som möjligt.

Under produktutvecklingen tog de även kontakt med norska flygbolag och lät dem tycka till. Syftet var att ta reda på var bagagehanterarna tyckte att handtagen skulle vara placerade på fodralet.
– Det har faktiskt visat sig att våra skidfodral blir mycket varsammare hanterade eftersom handtagen är lättåtkomliga för bagagepersonalen vilket gör att de lyfter fodralen istället för att kasta dem, säger Truls.

I januari 2012 var det dags för lansering. Samma månad ställde Douchebags ut på Ispo i avdelningen Brandnew. The Douchebag blev en snackis och de 550 skidfodral som tillverkats för vintersäsongn 2011/2012 tog slut på nolltid.
– Det allra första fodralet såldes i vår nät-butik till Sverige, säger Truls.

Bakom efterfrågan låg inte bara banbrytande konstruktion och design. Jon Olsson var en starkt bidragande orsak till att många fick upp ögonen för The Douchebag. Dels använde han själv ett fodral, dels skrev han om The Douchebag på sin blogg. Ryktet spreds.
– Precis efter att vi lanserat låg det ett mail från Russ Henshaw (australisk freestyle-åkare, red. anm.) i min inkorg. Han skrev att han gillade vår produkt och undrade om det fanns möjlighet att samarbeta, säger Truls.

Russ Henshaw var inte den enda skidåkaren som ville ha The Douchebag med på sina resor. Douchebags kan även räkna in åkare som PK Hunder, Vincent Gagnier, Øystein Bråthen, Jesper Tjäder som användare.

Sedan debuten på Ispo 2012 har företaget haft en kraftigt stigande tillväxtkurva och Douchebags produkter säljs nu i cirka 300 butiker i 20 länder. Förra säsongen såldes omkring 5 000 skidfodral och under årets säsong omkring 8 000. Produktutbudet har utökats med väskor i olika storlekar och i olika modeller. Genom smarta lösningen “Hook-up system” går några av dem att hänga direkt på The Douchebag och en av väskorna går att hänga på 90-litersväskan The Big Bastard.
– Vi har fått förfrågningar om att tillverka produkter för andra segment men vi ska vänta lite grann. Vi har fem eller sex idéer inom snowboard och skidåkning som vi vill jobba på först, säger Erling Magnus.
– När vi släpper något nytt så ska det vara något innovativt och unikt. Den främsta produkten i den kategorin helt enkelt, en “game changer”, säger Truls.

Hur kom ni på namnet The Douchebag?
– Genom en kreativ process, säger Erling Magnus med ett leende.