Ospårat är bäst och i puder har du inga vänner. En halv dag senare är det dags att klättra till toppen av Nordals, eller helt enkelt att hoppa in i bilen och åka till Björkliden. Där, i Svarta Björn-området, lär det knappast vara uppspårat. Men eftersom Nordalsfjället, ner mot Sadeln, ser helt overkligt inbjudande ut är det bara att lägga skidorna på ryggen och börja knata. Den här gången bryr du dig inte speciellt mycket om att vara först. Uppför är spårat alltid trevligare än utför. 

Tillbaka på hotellet, för afterski och nödvändiga Facebook/Instagram-uppdateringar, vet du att du just upplevt en dag som troligen egentligen inte borde inträffa. En dag som är bättre än den borde vara. 

Och när du kliver in på Grönan och det är proppfullt och det efter ett tag klibbar av utspilld öl och utspottad snus under skorna vet du att allt stämmer. Att du gjort en tidsresa. Så här bra var det länge sedan det var senast. Så här länge sedan var det som du var sen till Grönans öppning. Du beställer choklad och Minttu för att du hoppas få tillbaka känsel i fingrar och tår lite snabbare. Men du vet inte om du egentligen bryr dig. 

Björkliden öppnar numera flera veckor innan Gränsen. Jag vet inte riktigt varför men det är kanske någon strategi som den nye ägaren har. Jag vet att jag tycker det är korkat, ja till och med stenkorkat. 

Riksgränsen har alltid varit för entusiaster, för de som tycker om att frysa eller svettas, för de som inte vet om de vill att säsongen ska ta slut eller börja om nog tidigt. För de som inte bryr sig om frusna tår och fingrar.

En gång i tiden, innan riksvägen mot Norge, var järnvägen det enda sättet att ta sig till Riksgränsen och Björkliden. Foto: Markus Alatalo

Men när jag står på premiären och får en av årets bästa puderdagar till skänks ska jag inte rådbråka mer om det faktum att liftarna borde ha öppnat någon vecka tidigare. För folk med "strategier" lyssnar sällan på entusiasterna. På de som lever på husvagnsparkering och i tält. Men ändå, jag måste få säga att när Riksgränsen inte öppnar helgen innan vecka nio, innan huvudstadens och halva Norrbottens eget sportlov, utan i stället helgen efter, är det fullständigt obegripligt korkat. Alla urfulla norska skoterraggare som ändå är här och längtar till att de ska få starta brandlarmet igen i natt lär inte bry sig. De skulle ha varit här veckan innan också. 

Men skidåkarna bryr sig.   

Däremot ska jag inte ta ifrån den nye ägaren att anläggningarna – läs hotellen – har fått en välbehövlig ansiktslyftning. Receptionen i Björkis har varit snygg och inbjudande i flera år medan den i Gränsen var medioker fram till förra vintern då den plötsligt blev en seriöst trevlig lobby där folk hänger. Vare sig ett hotell är fullt eller inte är det bra om det finns en trevlig plats som samlar upp människorna som bor där. 

  • Få akaskidor.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!