Restaurang Laplandia,
Riksgränsen. Foto: Markus Alatalo

Ett annat tecken på områdets attraktionskraft på skidåkare är att åtminstone fyra av den här tidningens redaktörer genom åren varit säsongare i Gränsen. Och kanske ännu fler fotografer. Henrik Matérn-Lindevall slutade rodda Åka Skidor och flyttade upp till Gränsen för att jobba i städet. Sedan gjorde han sommaren på Svenska Dagbladet innan han åter flyttade upp för en säsong. Matérn-Lindevall tackade nej till ett fast – tämligen välbetalt kan man tänka – jobb på "Svenskan" för att i stället städa nattklubben "Grönan" under tre vintrar. 

Men inte fan var det för att städa som han kom hit, utan för människorna och skidåkningen. Han passade på att vinna powder 8-tävlingen med sin vapendragare i städet, Pancho Snöfall, och sedan turade han. Det klassiska 12-toppsmärket blev snart hans. 

Mattias Fredriksson gjorde säsong i städet innan han blev chefredaktör och sedan världsfotograf. Redaktör Liljeroth, som får den här texten att fungera, gjorde två kortsäsonger som bartender i Grönan. Jag är fullständigt övertygad om att han skulle kunna skriva en alldeles underbart underhållande bok om den tiden. Samma sak med Billy Söderin, numera raggarbilstidningsredaktör men en gång på Åka Skidor, han har gjort sina hundpass i disken på hotellet.

Det är i utkanterna du förstår vem du är och vill vara. Det är på skidor allt faller på plats.

Foto: Markus Alatalo

Dagen efter ligger ett slags moln över Gränsen och jämnar ut solstrålarna till ett minimum. Vi åker bort till Björkliden i stället. Om Gränsen blir uppåkt, på en dag, är det inte alls säkert att Björkis off-pist blir det på flera dagar. Svarta Björn-området kan vara en plats som håller flera dagar och endast nöts av några få lediga säsongare. 

I Sporten på Björkis jobbar Rickard Tellström från Sorsele. Han gör andra säsongen och även om han hinner ut några åk på dagen i Svarta Björn är det nog tills slutet av arbetsdagen som han längtar. När han och kompisarna kan ta skotern in bakom Låktatjåkka, till Guobla (Guoblacurro), parkera maskinen i botten av berget och hajka några åk. Dagarna blir snabbt längre och längre här och redan i april hinner du i princip med så mycket skitouring som du vill. 

– Förutom Guobla, där det nästan alltid blåser in bra snö, är förstås ett par andra favoriter att dra in till Kårsatjåkka, (Gorsácohkka, enligt kartan) du vet i slutet på Kårsavagge (Gorsávaggi) och/eller "Gärke" (Geargecorru), säger han när jag stannar på Sporten för att få några tips.

– Passar du dessutom på, i veckorna, kommer inte skoteråkarna att konkurrera med dig på samma sätt som de gör på helgen. 

Ja, hur det är möjligt att folk får köra sönder fjällvärlden med skoter till ingen nytta alls är för mig obegripligt. Visst, på lederna är det bra för alla. Men när fjällsidorna massakreras av spår förändras naturen. Det behöver du inte vara Einstein för att begripa, däremot måste du kanske jobba på Länsstyrelsen för att inte bry dig. Jag bestämmer mig för att låta skoterfjällen vara.

 

  • Få akaskidor.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!