Vinter. De flesta åker till Gränsen eller Björkis på våren. När en viss sorts folk tar fram båten eller golfklubborna håller annat folk emot, på sina brädor och skidor. Men det är på vintern du förstår entusiasmen och skidglädjen bäst. Det är på vintern någon kan säga att det var: "bättre än det egentligen är". 

Jag stannar alltså premiärveckan. Första dagen är det helt magiskt. Jag har en annan dag, i svenska fjällen, som jag kan jämföra med, på mer än 30 års ganska intensivt åkande. Min polare, Mange, säger att han kanske har tre dagar, men då har han å andra sidan haft husvagnen i Gränsen. 

Nu menar vi alltså dagar när snön ligger pjäxdjup, kall och torr helt utan att vara vindpåverkad. Både Mange och jag har förstås båda haft djupare snö, men då har det varit i dalar eller skog där vinden inte kommit åt, eller helt enkelt blåst in den. Här ligger det bara rakt upp och ned, från första till sista sväng. Bättre än vad det egentligen är. 

Björn Lindgren är en av Gränsens mest ivriga locals. Det här är en av anledningarna. Foto: Markus Alatalo

Efter premiärdagen följer en lite mer flatljusaktig dag innan söndagen åter bjuder på strålande sol och härlig åkning på riktig snö. 

Sedan börjar det. Varje morgon är klar och fin, men på kvällarna blåser det upp. Fyra av veckans dagar blåser det så mycket att vägen vid Björnefjäll eller Björkliden stängs av, eller så beordras det kolonnkörning. Ny snö faller, gamla spår blåser igen. 

Fredagen, en vecka efter själva premiären är det nästan lika bra som premiären. Men inget folk. Den här dagen har även Uffes Vägg och Branten öppet redan från start. Men jag åker ner i Nordals istället. Med åren har jag blivit mer och mer restriktiv mot att utmana ödet. Medan andra åker sönder snöbryggorna i Branten drar jag fram över Keps och Rimfors. De är ändå bättre än vad de egentligen är. *

  • Få akaskidor.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!