Friåkarhotellet – Maison du Bez

Golven knarrar rogivande och du kan höra det mesta folk pratar om två våningar under dig. Badrummen är klaustrofobiskt trånga, du får vara glad om du har svängrum nog för att kunna torka dig under armarna – om du ens har lyxen med dusch på rummet och slipper blotta dig i trapp­huset varje gång du ska tvaga dig… Parkering är bara att glömma i den här byn som är en av Alpfrankrikes trängsta.

Allt det där är emellertid fullkomligt ointressant, för när du kliver in i Tina Isakssons hotell Maison du Bez, i den lilla byn Le Bez strax utanför Villeneuve (en av de fyra byarna som utgör Serre Chevalier) är det som att kliva in i ditt eget vardagsrum, ditt eget maison.

Glöm alla formaliteter, på Bez är du en skidkompis bland alla andra, du råkar bara vara här på ett lite kortare besök. Det enda som skiljer personalen från gästerna är att de glider runt i den välvda matsalen med ståtliga gogglesbrännor som inte liknar något annat i skidvärlden – Serre Chevalier skryter trots allt med 300 soldagar per år. Och vill du diskutera kvällens (alltid grymma) meny gör du det bäst i liften, eller på skråspåret ut mot lärkträden i den glesa Tabucskogen – det är nämligen här det är störst chans att träffa på kocken Joachim.

Bez är ett tillhåll för riktiga skidåkarsjälar, ett sådant där ställe som omedelbart gör din skidupplevelse på orten lite, lite bättre. För det är här du träffar dina nya skidpolare, får tips om åk du inte hade en aning om, eller skryter om dagens puderfrossa på afterskin samtidigt som benen värker bortom alla gränser. Och förresten, baren kör självservering, du skriver bara upp vad du hällt upp i glasen och betalar vid tillfälle. Så mycket litar Tina på sina gäster, och just det här är en av alla småsaker som gör att gästerna kommer tillbaka hit år efter år.
Det och Serre Chevaliers fantastiska skidåkning förstås. Med kocken som guide.