Straight outta Fränsta
Lotten Rapp är en av Sveriges bästa friåkare och är inne på sitt andra år på Freeride World Tour. Foto Anna Öhlund

Straight outta Fränsta

Det har varit en självklar men långt ifrån spikrak väg från Fränsta till Alaska. Lotten Rapp har inte haft bråttom, men hon har förberett sig väl för sin plats på årets tävlingssäsong av Freeride World Tour.

Text: Anna Karlström Foto: Anna Öhlund

Skidåkning går långt tillbaka för Lotten Rapp från Fränsta i Medelpad. Redan som tvååring var hon fast besluten att börja tävla i skidåkning, och sedan dess har hon levt ett liv med en ständig närvaro av skidor, vinter och snö.
– De minnen som jag själv kommer ihåg var att jag älskade stämningen som var på kvällskidåkningen i hemmabacken på Getberget. Den gamla och branta ankarliften, snön som hängde tung på träden och gatlamporna som lyste långt där nere i Fränsta. Känslan av att kliva av liften, knäppa pjäxorna och sedan åka riktigt fort utför. Samma två backar upp och ned i timtals, för att sedan gå in, få en varm choklad med massa grädde och en ostsmörgås med gurka för tio kronor i serveringen.

Att det var en stor besviken för denna skidbitna och målmedvetna tonåring att efter år av tävlande och tränande sedan inte komma in på skidgymnasiet är lätt att förstå, men kanske kan det ändå ha varit något av det bästa som kunde hända så här i efterhand?

Lotten 16 år utbildade sig till slalomtränare för att kunna fortsätta åka skidor varje helg. Vilket i sin tur ledde till skidlärarjobb i Funäsdalen och en introduktion till det där hon just nu är bland de bästa i världen: friåkning.
– De äldre skidlärargrabbarna var fräna, hajkade upp på fjäll, hoppade klippor och körde på breda skidor i skogen. Jag hängde med på mina smala alpinskidor och kände direkt att jag var hemma när det var så brant att man kunde sätta ut en arm mot bergsväggen. Det kändes så himla enkelt att vara just där, så skönt och självklart.

– När första Härjedalsmästerskapet i Brattåkning skulle köras 2009, var jag väldigt taggad på att ställa upp. Jag fick förklarat för mig vad det gick ut på. Enda problemet var bara det att jag fick förklaringen när jag redan var uppe på start … Så som en oförberedd höna flaxade jag nedför Storskarven. Vid målgången vände jag mig om, tittade upp på de stora berget jag just kört och kände att det här är mitt kall i livet.

Foto: Anna Öhlund

Vintern därpå hade Lotten bestämt sig, hon hade googlat de stora svenska freeridetjejerna för inspiration, skaffat nio (!) extrajobb för att skramla ihop pengar och övertalat sin syster att följa med till kanadensiska Red Mountain för att säsonga och delta i friåkningstävlingen Canadian Freeski Open.

Vintern i Kanada måste ha gjort gott, för säsongen avslutades i Riksgränsen med Extrem-NM och rejäla avtryck på den svenska freeridescenen med en andraplats och direkt skjuts in på kvaltouren Freeride World Qualifier. Lotten berättar hur nära det var att hon missade NM och den där FWQ-biljetten.

– Jag liftade upp med en tjej som skulle flytta ut på Lofoten. Väl framme i Gränsen inser jag att jag borde ha förbokat ett boende, för det var fullt överallt och jag kände ju ingen. Så med lite ångest gick jag tillbaka och frågade tjejen i bilen om jag fick åka med henne till Lofoten istället och det fick jag. Väl där ute visade det sig att hon delade bostad med fotografen Anna Öhlund och när hon fick höra att jag skippade NM på grund av boendebristen så ringde hon till sin kompis som kör pistmaskin i Gränsen och morgonen därpå satte jag mig på bussen och tåget tillbaka.



Foto: Anna Öhlund

Inför sin första säsong på FWQ fortsatte Lotten att multitaska och någonstans mellan sina jobb som trubadur, konduktör, deltidsbrandman, diskare, lappdräng och skogsröjare i Funäsdalen så träffade hon Carina Vinberg som höll en föreläsning om kommunikologi. Ett samtal och ett möte senare fick Lotten hennes visitkort och orden "om du behöver lite mer struktur inför vintern, hör av dig". Sedan dess har hon haft Carina vid sin sida som mental coach och vän.

I fyra år har Lotten tävlat på FWQ, en tour där åkarna lär känna varandra, deltar i samma tävlingar och blir ett tight gäng som rör sig från skidort till skidort under säsongen. Efter att vintern 2014 ha vunnit hela skiten kvalade Lotten in till Freeride World Tour och blev återigen som hon säger "ny i klassen" på den stora cirkus av media, fina hotell, god mat, autografskrivningar, yogasessions, helikoptrar, fester och stora nummerlappsceremonier som hör FWT till.


Foto: Anna Öhlund

Men såklart fann hon ett sätt att känna sig hemma även där. En tävling närmare bestämt, för redan i säsongens andra tävling i Fieberbrunn i Österrike ställde hon sig överst på prispallen efter ett perfekt åk i svåra förhållanden.

När det var dags för tävlingen i Alaska i mars anlände hon tillsammans med österrikiskan Eva Walkner en vecka innan alla andra, åkte till Haines, köpte sig ett par rejält stora vinterstövlar och lunkade rätt in i den Nordamerikanska livsstilen. Där, bland fjordar, berg, skogar och vänliga människor blev det som att kastas tillbaka till barndomen i det lilla norrländska samhället och lugnet infann sig som en välkommen kontrast till den up-tighta känslan hon haft "hemma" i den Schweiziska skidorten La Côt.

Lottens fallenhet för att hitta ett hemma långt borta, att fokusera både mentalt och fysiskt ochatt hitta vänner och sprida glädje runt sig är garanterat faktorer som bidrar till hennes resa från lilla Getberget med 140 meters fallhöjd till att vara rankad som sexa i världen bland världens kvinnliga friåkare. När Lotten kliver in sin andra säsong på Freeride World Tour är det inte längre som ny i klassen, tvärtom.

Prenumerera på Åka Skidors nyhetsbrev

Nyheter från skidvärlden i din inbox!

  • Få akaskidor.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!