Je suis un local – om att vara skidåkare i Chamonix

Text och foto: Daniel Rönnbäck

Kända & okända hjältar
Märket på jackan, vilka skidor du åker på, hur många X-games-medaljer eller världscuptitlar du vunnit, har mindre betydelse när du står i liften på väg upp mot Aiguille du Midi eller på toppen av Les Grands Montets. I liften upp ser du istället Gore-Tex, selar, rep och isyxor, inte (här) betydelselösa symboler. Kanske ett gäng fransmän i 80-talskläder och monoskis.

Titta noga, för innan du vet ordet av är det enda du ser av dem ryggen när de droppar in för att sedan vara borta innan du själv ens har hunnit få på dig skidorna.

Det viktiga här är dina erfarenheter och din kunskap, och din lokalkännedom. Inför bergen i Chamonix blir de mest kända friåkarna i universum som blyga nybörjare igen. Kolla bara på Seth Morrisons första besök på Aiguille du Midi i filmen The Ordinary Skier och hans skräckslagna blick och krampaktiga grepp om sina skidor. Vad du gjort förut spelar väldigt liten roll på den liftburna skidvärldens största och mest komplexa berg.

Du lever bara två gånger
En fransk local sa en gång: “För att lära sig Chamonix behöver du leva två generationer. Du behöver inte vara en exceptionellt bra skidåkare, men du måste behärska bergen.” En bra alpinist är en gammal alpinist, som det också heter. Och lärandet börjar redan från barnsben.

Här växer folk upp i berg med branta åk och stora konsekvenser. Redan som små lär de sig att åka brant. Och vem vet, tio år senare står de sida vid sida med världskända skidproffs vid tunneln på Aiguille du Midi med skidorna pekandes utför den mytomspunna nordsidan med nästan tre kilometer luft under spetsarna. Skilladen är att det antagligen är proffsets första åk, medan den lokala förmågan kanske redan hunnit med ett tiotal åk här. 

Flytten till cham
Du behöver inte vara född i dalen för att kunna kalla dig local. Det kanske underlättar i början men i slutändan handlar allt om din förmåga och dina beslut i bergen. Dalen är fylld av dem, skidåkare som kommer hit för sökandet efter ett annat liv. De flesta av dem droppar av efter några år men vissa andra återkommer vinter efter vinter, eller flyttar hit permanent. Deras liv handlar enbart om bergen, om snön och om branterna.

Du känner inte till deras namn, de cashar inte in några stora sponsorcheckar, om ens några. Men de är skidåkarna som loggar in fler dagar på berget än du ens kan drömma om på en vinter. De åker i alla väder, i alla fören och i all sorts sikt – bra eller obefintlig. De är före dig i liften på morgonen, och inte nere förrän långt efter att du själv gått på afterskin, och hittar till åk som du inte ens visste fanns.