En reseledares bekännelser

Vem är den glada och trevliga människan? Med mikrofonen, som står längst fram i bussen? Som hämtar dig på flygplatsen och svarar på alla dina oroliga frågor. Ser till att din skidresa fungerar. Vad får den här personen vara med om under en vinter? Åka skidor jagade rätt på ett gäng reseledare och lät dem berätta sina historier. Och historier blev det. För faktum är att människor kan bete sig konstigt när semestern tar över. Oerhört konstigt. Så fantastiskt konstigt att det ibland kanske skulle gå att ifrågasätta huruvida människan faktiskt ens ska få boka en resa och erhålla tillstånd att lämna landet överhuvudtaget.

Det här är hyllning till alla tjejer och killar som tar på sig reseledarjackan och trär axelväskan över huvudet.
Som hoppar på bussen och överlever all galenskap som kastas åt deras håll. Det som följer nedan är sanna historier, berättade av dem som tar hand om dig, dina barn, kollegor och vänner när en veckas snöcharter är bokad.

Under mina år som reseledare har jag bott i de sämsta lägenheterna jag någonsin sett. En gång var vi två personer som delade på en våningssäng i ett rum. Rummet var så litet att handfatet som satt mittemot sängen gjorde att vi fick klättra in i underslafen för att komma förbi. Golvet var så skitigt och mögligt att alla som bott där innan hade lagt ut lakan på det. Tror det låg sex eller sju omgångar lakan på golvet. Vi blev magsjuka och spydde ihop, hukade över min säng ner i handfatet, som inte hade varmvatten.

När jag bodde i Österrike fick jag och en kollega bo i ett rum utan isolering. Rummet liksom hängde utanpå huset. Kallt som fan var det. Underställ som hängde på tork fladdrade om det blåste utanför.

På ett ställe i Österrike bodde vi 14 personer i en korridor med endast en kokplatta. Det fanns en kastrull och en stekpanna. Inte omständligt alls.

I Italien fick jag byta lägenhet varje vecka för att min arbetsgivare hade bokat in mig i lägenheter som hyrdes ut till andra hela tiden.

På ett personalboende hade de en stor vattenläcka. Folket som bodde där hade alarm på telefonen för att gå ner och tömma en stor kastrull som blev full med vatten. Tur att mögel inte växer på tvåtusen meters höjd…

Jag hade kollegor som åkte tre-fyra gånger på egen hand under en hel säsong. För att de jobbat så mycket. Alltså, tre-fyra egna skiddagar på en säsong.

“Jag blev inbjuden till en trekant med en välgödd herre och hans fru.”

Trevliga resenärer insisterade på att jag skulle ta med deras blöta underställ ner till torkrummet och hänga upp dem. Annars skulle det synas i utvärderingen.

Ibland hade jag pistvisning fem dagar i veckan och transfer att ta hand om en dag. Pistvisning kunde ju varit kul men oftast hade man ju hand om rena nybörjare hela tiden.

Rätt sjukt egentligen. Att yrket marknadsförs till kids som vill åka skidor, menar jag. Jag fick helt okej tid i backen men det var mest för att jag inte sov så mycket och fixade saker på natten. Vi imponerades också över att företagen inte tyckte att reseledarna behövde liftkort i hela systemet. Att kunna svara på frågor om hela skidsystemet är ju inte relevant alls…

Jag blev inbjuden till en trekant med en välgödd herre och hans fru. Paret gillade citat: “att krydda till semestern lite.” Frun kom fram till mig och berättade vilken hingst hennes man var i sängen och att jag borde känna mig lyckligt lottad som blivit utvald. Det är ju lite det man längtar efter som 20-åring, en tunnhårig och småfet gubbe liksom.

Har varit med om gäster som gått till reseledarnas personliga och privata kylskåp på hotellet och ätit upp deras kaviar bara för att det inte erbjöds på hotellfrukosten. Andra tog reseledarnas täcken för att det bara fanns filtar inne på deras rum. Några gäster krävde att få byta rum med oss för att deras rum hade “fula tapeter”.

Bussresorna var nog sjukast egentligen, tror jag. Gäster som kissade i ölflaskor i bussen för att de inte orkat eller varit för fulla för att gå till toaletten. Och sedan slängde flaskorna mellan sätena var ju en favorit. Gissa vem som fick städa sen?

“Några som inte fattade varför de blev återbetalningsskyldiga när de hade kastat ut tv:n genom fönstret.”

Gäster som försvinner längs med Autobahn mitt i natten är också spännande. Eller den gången några snodde vägskyltar, blev påkomna och fick böta en massa pengar. 

En gång kräktes en kille över en tjej han inte kände på bussen. Skapligt dålig stämning resten av vägen genom Tyskland.

Ett gäng kids åkte seriöst dit för snatteri på en mack i Tyskland där vi stannade. Det blev lite lätt problematiskt.

Folk som vandaliserade sina rum var ju rätt vanligt. Jag hade några som inte fattade varför de blev återbetalningsskyldiga när de hade kastat ut tv:n genom fönstret.

Var med om att en kille satte en sked i skallen på en annan gäst. Alltså den satt kvar i skallen på honom. Helt sjukt. Hur fan går det ens till? Vi fick åka till sjukan och sy.

En annan natt fick jag ringa till hisscentralen i Annecy och få en frasse att komma och fixa en hiss. Den hade fastnat för att åtta svinfulla kids hade hoppat omkring i en hiss för max fyra personer. 

Sedan var det ju det här med att folk anser att man ska veta allt, precis allt, som reseledare. Väder runt om i dalen, var snön är som bäst, exakt valutakurs och gud vet allt. Gäster ringde mitt i natten och frågade om vägen till en pizzeria eller var de skulle åka skidor dagen efter. Mitt i jävla natten.

En resa somnade en gäst i min säng. Jag kom tillbaka från en kvällsrunda och där låg han och sov. Kul med 90 kilo avsvimmat fyllo i sängen liksom. Vi var noga med att låsa dörren efter det.

“En resa somnade en gäst i min säng.”

Jag blev uppringd av kundtjänst en gång. En gäst på en av mina resor hade tydligen anlänt till Arlanda utan att dennes bagage var med. Besvikelsen var stor. Att inte reseledaren var med och packade in bagaget från hotellrummet, till bussen och till flyget hade inte riktigt gått fram.

Alla dårar som glömmer passen? Alltså, det är många som glömmer passen.

Jag hade gäster som ringde på dörren klockan fem på morgonen för att en vattenkokare inte fungerade. De krävde att få en ny. Andra vuxna människor knackade på dörren till reseledarnas rum klockan fyra på natten och krävde att få nya glas för att de har pajat sina under efterfesten. 

Kalla mig sjuksyrran! En gång lindade jag ett badlakan runt en söndersliten hand. Handen pajade för att personen i fråga tröttnade på sin dator och skulle slita ut alla koppartrådar ur hårddisken. På en annan resa fick jag hjälpa en panikslagen kille att sy fast hans knapp på skjortan. Det var en fin knapp, tro fan han var orolig.

Nattrundorna höll på att ta knäcken på mig. Gå runt på natten som ett jävla spöke och se till att alla lever. Alltså det här med att fullvuxna människor somnar på så konstiga ställen med lite alkohol i kroppen.

Ett sällskap tvingade mig att gå in till kocken i köket på ett av hotellen. Baconet till frukost hade varit jättedåligt två dagar i rad.

“Det låter ju konstigt men det bästa med att vara reseledare är faktiskt gästerna.”

Lokalbefolkningen skiter i dig så länge du inte gör bort dig. Vilket du i och för sig gör hela tiden enligt dem, speciellt i Frankrike. Nu, så här i efterhand kan jag väl i och för sig förstå varför de tyckte vi var jubelos idiotas. Men när jag till exempel var tvungen att ansöka om tillstånd varenda jävla tisdag för att få ha en picknick i backen varje jävla onsdag blev man lite trött på deras motsträvighet.

Jag fick gå till en psykolog när jag kom hem. För att få hjälp med sömnproblem. Jag vaknade varje natt och trodde att gäster behövde hjälp. 

Det bästa med att vara reseledare? Det låter ju konstigt men det bästa med att vara reseledare är faktiskt gästerna. Att få förgylla en semester för trevliga gäster. Eller göra ett bra jobb när något allvarligt hänt. Jag fick dagens ros inskickad en gång. Sånt är kul.

Världens 10 bästa liftar

Alpernas 10 mäktigaste skidåk

---

Text: Mårten Nilson • 2017-03-10
Artiklar • Humor • Jobb