Baqueira-Beret - Puder i Pyrenéerna
Joakim Croy på väg mot en riktigt mjuk landning i spanskt puder.

Baqueira-Beret - Puder i Pyrenéerna

Åka Skidor åkte till Baqueira-Beret i de spanska Pyrenéerna inställda på gamla pittoreska stenhusbyar, katalanska tapas och vårskidåkning i värmande sol. Istället fastnade vi för betongkolosser, ett grymt hamburgerställe och iskall pudersnö.

Det är kallt ute. Riktigt kallt för att vara Spanien i mitten av mars. Små snöflingor träffar bilens vindruta, smälter och viftas bort av de vevande vindrutetorkarna. Vi är på väg upp mot skidorten Baqueira efter att ha tillbringat natten på ett ocharmigt men helt okej hotell i närmaste staden Vielha.

Egentligen har vi inga förväntningar på skidåkningen i Baqueira, vi är ganska säkra på att vi är för sent ute för riktig kallsnö. Istället föreställer vi oss solstekta bergssidor med smörig vårsnö, varvat med iskalla cervezas på någon avslappnad uteservering i backen.

Baqueira-Beret består av ett antal hotellkomplex/lägenhetsbyggnader och fyra sammanhängande skidområden. Längst ner ligger Baqueira 1500, följt av Baqueira 1700, Beret på 1850 meter över havet och högst upp Port de la Bonaigua. De två första nivåerna skulle man kunna kalla en by, men Bonaigua och Beret består egentligen bara av några restauranger, varsin parkeringsplats och ett antal liftar.

Kontrasterna är grande i Spanien. Baqueiriansk byggnadskonst...

Det verkar som att byn Baqueira är byggd efter den franska principen om att husera en stor volym skidåkare på ett effektivt sätt utan minsta tanke på mysighet eller estetik. Orten grundades av myndigheterna i Val d'Aran på 50-talet innan reglerna för byggnation i dalen ändrades. Nuförtiden är det strikt förbjudet att bygga på något annat sätt än på det traditionella viset med sten, skiffertak och trä.

Även om man misslyckats grovt med utformningen av husen i Baqueira så har man i alla fall lyckats med en grundläggande faktor: Att placera skidorten i ett av Pyrenéernas mest snörika bergspass. Port de la Bonaigua har en årsnederbörd på hela 1500 millimeter!

I Baqueiras skidsystem sker åkningen till stor del nedanför trädgränsen som på grund av det sydliga läget ligger högre än i exempelvis Alperna och Sverige. Dock består växtligheten mest av små bergstallar som inte är till särskilt mycket hjälp vid dålig sikt. Under vår vistelse på orten pendlar vädret konstant mellan blå himmel, snöfall, dimma och högre skyar. Temperaturen ligger stadigt under nollan och snön är faktiskt allt annat än vårslaskig. Pisterna är välpreparerade och varierande, servade av en blandning av moderna och uråldriga sittliftar, släpliftar och gondoler. Bonaigua och

Baqueira bjuder på hyfsat brant åkning, Beret består av flackare terräng med några undantag.
För den som lever i villfarelsen att skidåkning i Spanien mest är en exotisk plojgrej utan nämnvärd kvalitet finns det mycket att lära. Baqueira-Beret ligger i ett fantastiskt vildmarksområde i Pyrenéerna med en befolkningstäthet på tre personer per kvadratkilometer. Åkningen är i klass med Alpernas, men området känns inte alls lika exploaterat. Skogsklädda, spetsiga bergstoppar reser sig runt skidsystemet så långt ögat når. Uppe på berget ser vi lammgamar cirkla över våra huvuden, stora rovfåglar med vingspann på över två meter. Väntar de kanske på att någon stackars friåkare ska tumla utför en klippa?

...versus betongkolosser á la miljonprogram.

Något som är säkert är i alla fall att skidåkningen i Pyrenéerna är en naturupplevelse utöver det vanliga. Vår första dag i backen tillbringar vi uppe i Port de la Bonaigua, som ligger mitt i bergspasset där snön ligger som djupast. 2003 var ett rekordår i området och mer än fem meter höga snövallar omgärdade då vägen över passet som är öppen året runt.Bildbevis på de enorma snövallarna finns att se som inramade fotografier på väggen i den slottsliknande restaurang Cap del Port mitt i passet.

Restaurangen är ett välbesökt mål för motorcyklister på sommaren men har konstigt nog ingen öppen uteservering på vintrarna. Vi försöker få personalen att servera oss vid ett av de få bord som ändå finns uppradade i snön. Efter en kort övertalningskampanj lyckas vi få beställa varsin varm panini inslagen i smörgåspapper, ackompanjerad av burkcola. Ingen gourmétmat direkt men vi njuter av den ändå i solskenet och den kalla bergsluften.

Terrängen i Bonaigua är hyfsat brant och ganska varierande. Sydsidan tillbaka mot parkeringsplatsen består av diverse sluttningar, rännor och mindre drivor vilka skulle vara riktigt roliga att åka på om snön hade varit lite mjukare. Nu är den återfrusen och istället är det nordsidorna som gäller. Där hittar vi fenomenal ospårad pudersnö på flera ställen.

Det nyaste området La Peülla har ingen imponerande fallhöjd men desto bättre och mer lättillgänglig terräng. Branta åk i fallinjen, som tar oss tillbaka till pist och lift utan att vi behöver gå ett enda steg. När liftarna stänger för dagen och vi packar in skidutrustningen i bilen har vi båda två breda leenden fastklistrade i ansiktet. La Peülla är som en stor lekpark för friåkare.

Vi behöver inte leta efter fläskiga åk, de finns mitt framför ögonen på oss hela tiden.

Som besökare på ett nytt ställe letar man ofta efter det genuina, traditionella och det man tror är äkta. Kanske borde man istället försöka uppleva vad orten egentligen har att erbjuda?
Baqueira-Beret är ingen mysig bergsby med spanska herdar, getost och traditionella tapasrestauranger i små stenhus. De mindre byarna finns runtomkring i bergen, och är självklart värda ett eller flera besök. Men nu är det Baqueira som gäller och det är en betongby med ett fåtal ölhak, restauranger och en super mercado med bristande utbud.

Under vår resa hinner vi dock med att äta traditionell spansk bergsmat på Casa Rosa i den lilla angränsande och supermysiga bergsbyn Bagergue. Vi testar även barbecueköttet på lyxiga backrestaurangen Cinco Jotas och hamburgarna på Brooklyn Burgers i Baqueira. Hamburgerstället ligger inträngt i den mörka bottenvåningen i ett av de förortsliknande betonghusen och ser inte mycket ut för världen. Men förvånande nog är det just Brooklyn Burgers som levererar i topp när det gäller maten.

Istället för meny hänger en stor tavla med symboler för olika burgare på väggen bredvid baren. American, Transylvanian, Iberico, Greek, you name it. Ett enkelt koncept, som tillsammans med bra råvaror och trevlig personal sätter guldkant på vår tillvaro i Baqueira. Köttet i burgarna kommer från fritt strövande, ekollonbetande Iberico-kossor och är av mycket fin kvalitét.

Ägaren Jorge låter mig ta ett porträtt på honom med burgarna innan han serverar oss.
Vi sköljer ner maten med varsin Estrella, samtidigt som vi pratar om dagens roliga skidåkning. Livet behöver inte vara mer komplicerat än så.

I och omkring skidområdet Baqueira-Beret finns stora möjligheter till ospårad friåkning av olika svårighetsgrad. Från Bonaiguas sydsida når man relativt enkelt Tuc de la Llança på 2 656 meter över havet. Därifrån finns flera möjligheter till åkning ner mot Bonaigua och Baqueira. Från Tuc de Baqueira kan man åka ner på baksidan i en kuperad dal som efter vad vi tror är en markerad friåkningsrutt.

I Beret finns riktigt fin åkning från Tuc deth Dossau ner till den avlägset belägna restaurang Montgarri som vi tyvärr inte hann besöka på grund av dålig sikt. Från Montgarri tar man sig enklast de 6 kilometerna tillbaka till Berets liftar genom att tolka efter ett hundspann.

Se dock upp för hundspillning på skidkläderna! Enligt en trevlig norrman vi träffar på Cinco Jotas gillar tydligen slädhundarna att göra sina behov i farten. Om man trots norrmannens varnande ord är sugen på att prova hundspann så är det till platån mellan liftarna i Beret man ska bege sig. Här vilar hundarna och dess förare upp sig mellan åkturerna tills nästa kund ber om deras uppmärksamhet.
Tuc de Saumet som ligger i Beret är en annan utmanande topp som är möjlig att ta sig upp på.

Därifrån går flertalet fina colouirer ner mot pisten Torn de Baciver. Åkningen är ordentligt brant och risken är att du drar ner ett snöskred i pisten, vilket antagligen inte skulle vara särskilt populärt. Se alltid över snöförhållanden och lavinprognoser, och åk helst med guide i områden du inte känner till.
I Spanien är skidåkning en sport för de väbeställda. Det märks på hotellstandarden och framförallt på vilka bilar vi ser på gatorna i både Baqueira och Vielha. Det känns som att ungefär var tredje bil är en Land Rover eller en fet Mercedes SUV

Av de åtta hotell som ligger i Baqueira är tre stycken femstjärninga, fyra är fyrstjärniga och det sista har tre stjärnor. Det fyrstjärniga hotellet vi bor på heter Montarto och verkar vara delvis nyrenoverat med en stor lounge och lyxig lobby. Det är pälsar, tighta skidbyxor och hårvax med infriserade solglasögon som gäller bland många av hotellets besökare.

 

After ski med tapas - så klart!

I byn finns också ett litet underjordiskt köpcentrum med full fokus mot det rikare klientelet. Bland annat ser vi det schweiziska lyxskidmärket Zais skidor stå exponerade i sportaffärens skyltfönster. I många av byarna runt Baqueira ligger nybyggda lägenhetskomplex, byggda i traditionell stil. Dit åker spanjorerna på weekends från Barcelona och andra närliggande städer. Barcelona ligger förresten bara cirka trettio mil från Baqueira. På våren innebär det att du rent teoretiskt kan åka puder i Pyrenéerna på förmiddagen och efter skidåkningen ta ett kvällsdopp på en strand i Medelhavet.

Baqueira-Beret är den största skidorten i de spanska Pyrenéerna, men det finns många fler att utforska. Det bästa sättet att ta sig runt i norra spanien är med bil, vägarna är faktiskt riktigt bra. Det finns goda flygförbindelser till Toulouse på franska sidan där man enkelt kan hyra en bil för fortsatt resa in i Spanien. Bilresan från Toulouse till Baqueira tar ungefär 2 timmar. Eller flyg till Barcelona som ligger fyra timmar bort och kombinera snö och sand.

Några andra skidorter som är värda att besöka är La Molina / Masella, Astun, Candanchu, Formigal, Boí Taüll och Cerler. Det är alltid spännande att känna sig som en upptäcksresande på nytt territorium, även om det är mitt i Europa. Skidåkningen i några av ovanstående områden är dessutom riktigt bra. Vi lämnar det åt läsaren att ta reda på i vilka.

Baqueiras glesa pinjeskog är perfekta storslalomportar för Joakim Croy.

Håll dig uppdaterad med nyhetsbrevet!
  • Få akaskidor.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!