Zermatt – Den eviga klassikern
Slalomesset Hargin tar ett kort brejk från världscupen med Matterhorn som sällskap. Foto: Oskar Enander

Zermatt – Den eviga klassikern

En av Alpernas verkliga klassiker skryter blygsamt med höga höjder och evighetslånga åk i skuggan av det mäktiga Matterhorn.

Enkla fakta textar tydligt. Åkningen startar på 3 820 meter och du lägger stoppsladd 2,3 höjdkilometer nedanför. Liftarna snurrar året om. Äventyrspotentialen överstiger din förmåga och landskapets storslagenhet passerar det begripligas gräns.

I Zermatt startar du med underjordisk bergbana och två liftar upp på fjället Rothorn. Det minsta av liftsystemets tre skidberg. Uppvärmning i långa pister och en hyfsad offpist, men främst spanar du bort mot skidberg Gornergrat och särskiljer en kabinbana och den mördande puckelpisten Triftji. Den kritvita fjällsidan är närmare fyra kilometer bred och merparten handlar om offpist.

Därefter läskar du dig på uteserveringen Röda Näsan och låter utsiktens krackelerade isfall bedöva när de pressar den milslånga glaciärfloden mot profilfjället Matterhorns fot, från vars fot anddra liftar drar upp på annan glaciär. Nu med pister mot italienska Cervinia. Schweizerfranc på ena haket, euro på den andra. Ostgratinerad flottbomb här. Pasta i tomatgegga där. Blaskiga vin hos alla. 

Cervinia är carvingparadiset med pister i soligt söderläge och vad som med skrytsam överdrift påstås vara världens längsta pist. Den som går ända ned till tredje skidorten Valtournenche och vars sista del som frigör fantasier om aktiv avvikelse till i skogs. 

Henrik Windstedt och en rejäl dos med puder i Zermatt. Foto: Oskar Enander

Generellt för Zermatt är att du helst vill ha någon att hålla i handen bortom pisterna eftersom höjdskillnaderna är brutalstora och glaciärer snabbt gör åkningen seriös. Det är också är här som den berömda Haute route-turen från franska Chamonix avslutar efter en knapp vecka i högalpin miljö, om du väljer turistvarianten. Originalet, där man inte genar med buss, tar elva dagar. 

Med bergsguide i Zermatt kan du också bestiga Breithorn. Den enklaste av Alpernas 4 000-metertoppar. Du skejtar bara iväg från kabinbanans avstigning uppe på den stora glaciären och knatar de sista 300 höjdmeterna på stegjärn. Sedan fortsätter ni till fjällpasset Schwarztor och en halv mil på rasade glaciär. Från isfallets bländande krön och hela vägen till den immande bägaren på restaurang Blatten. Först på skrå över italienska Verraglaciären. Sedan in mellan två andra 4 000-metertoppar och ut bland den fallande Schwärxeglaciärens alla brunnar, block och sprickor genom en gnistrande vit vinterfantasi, där människor inte hör hemma och din tid i terrängen är sagolikt begränsad. Livet framstår för en gång skull som både fullkomligt och rättvist. Eller?

"Få se nu, jag känner igen det där berget." Foto: Mattias Fredriksson

Zermatt är irriterande dyrt. Allt och alla plågar din plånbok samtidigt som skidorten charmar
eftersom verklig status inte kan köpas för pengar. I Zermatt är man dödligt seriös kring de alpina sporterna, begraver bergsguider på särskilt plats och hyllar deras minne på museum. Man gillar skidåkare oavsett om de fixar första plogsvängen eller har meriter från världsmästerskap. Man gillar folk som gillar sporten och visar förståelse för fjällmiljöns seriösa natur. Detta är skidorten där du stöter på tolvåringar som redan nött prylarna bortom amatörismens gräns och damer i päls som seriöst diskuterar bästa stighud. 

Och framför allt: Zermatt toppar vinterns snödjupstabell. Finns det inte snö här, finns det ingen snö i Alperna, men Zermatt är också skidorten där du, av någon anledning, alltid tycks vara långt till hotellet.

Bo Hotel Post
Ät The Bubble
Drick Papa Caesar Lounge Bar
Åk Schwarztor

Prenumerera på Åka Skidors nyhetsbrev

Nyheter från skidvärlden i din inbox!

  • Få akaskidor.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!