Star Wars, kärlek och Evelina Nilsson
Påljusjakt i Kittelfjäll. Foto: Anders Neuman

Star Wars, kärlek och Evelina Nilsson

Efter två år på Freeride World Tour har Evelina Nilsson visat upp sin köttiga åkstil med tydliga rötter i puckelåkningen för skidvärlden. Åka Skidor tog rygg på henne och pratade om sorg, glädje och… Star Wars.

Text Helena Engelbrecht

Artikeln publicerades i november-numret av Åka Skidor 2017. Bakom texten hittar vi Helena Engelbrecht.

 

"Tack solen! Tack för allt ljus!"

Det är april och Åre är sådär som bara Åre kan vara. Lite för kallt, lite blåsigt, stundtals riktigt soligt och, mellan varven, alldeles, alldeles underbart. Det liksom spritter i kroppen på både skidåkare och fjällbjörkar. Evelina säger exakt det vi alla tänker, helt utan spärrar.

Det är sån hon är. Avväpnande. Andlig.

Vi glider ut i Tväråvalvet bort mot Västerskutan. Snön är perforerad av alla påskgäster. Evelina deklarerar att hon inte är i supersend-mode idag så det blir inga stora dropp eller backflips. Vi cruisar mest runt. Njuter av dagen. Det är en glädje att se henne åka. Mjukt, glatt, obesvärat, med en böljande röd fläta över ryggen.

Hon berättar om uppväxten och hur skidåkningen varit en del av hennes liv så länge hon kan minnas. Redan innan USA, dit familjen flyttade när Evelina var blott tre år gammal. Hon kommer tydligt ihåg hur det såg ut där de bodde i San Fransisco, show and tell på dagis och hur hon aldrig tyckte det var jobbigt att börja leka med andra barn på engelska.

Men när de två och ett halvt år senare bestämde sig att flytta tillbaka hem till Luleå var hon lika peppad på det.

"Jag är ett barn av planeten jorden, jag kan vara var som helst."

I den verklighet vi lever i nu flyttade vi tillbaka till Sverige. I en annan tidslinje hade vi levt kvar där. Vem vet, kanske vi hade blivit surfare då? Nä, jag hade nog åkt skidor typ i Tahoe eller Squaw.

Istället blev det ju så att hela syskonskaran Nilsson blev riktigt bra skid- och snowboardåkare. Äldsta brorsan Jonathan har tävlat internationellt i halfpipe och big air på snowboard, systern Julia som efter skidgymnasiet i Järpen tävlat i landslaget i puckelpist tills alldeles nyligen och mellanbrorsan Markus som också gått skidgymnasiet, men är den som tävlat minst.

Evelina under Freeride World Tour i Chamonix. Foto: Jeremy Bernard / FWT

Evelina tävlade alpint upp till tolvårsåldern. Gymnasietiden tillbringades på puckelpistlinjen i Järpen utanför Åre. Under de åren hann hon beta av både svenska och nordiska cupen, Europacup, JVM och världscupsdebut på hemmaplan i Åre. Att hon har sina friåkningsrötter i puckelpisten syns tydligt när hon åker. Medvetet, ösigt, full satsning med säkra trick i bagaget.

Mars efter sportloven och kräksnö utomhus. Det är första gången jag träffar Jonathan och jag sträcker mig efter ett handslag. Får en kram i stället. Julia har jag hälsat på någon gång förut och Evelina är också med.

De tre syskonen är innerliga och i sanning avväpnande. Känslor får finnas och det är inte fult att dela med sig. Det behövs som inga artighetsfraser.

Yedis of Love började som en hashtag någon gång under hösten 2016 men grundar sig i ett massivt Star Wars-intresse och en övertygelse att utförsåkningen kan spränga gränser, bygga broar och föra oss alla närmare varandra.

Jag ska förändra världen, säger Jonathan med en sådan självklarhet att jag inte ser någon anledning att tvivla.

Snowboardåkningen är mitt forum. Det är här jag kan påverka. Vi vill komma ifrån motsättningar och att vissa inte känner sig välkomna. Att åka är för alla, säger han.

De är alla medvetna om att skid- och snowboardvärlden kan vara lite exkluderande. Lite som att man inte är helt välkommen om man inte är tillräckligt cool eller bra åkare.

Med Yedis of Love vill vi föra samman. Män och kvinnor, nybörjare och erfarna, hitta leken och lyckan. Helst nå barn, innan deras rustning åkt på. Nå ut via lek. Konkret genom allt ifrån yogasessions till skid- och snowboardcamps, säger han.

Evelina på Freeride World Tour i Verbier. Foto: Jeremy Bernard / FWT

Jag hittar en mobilanteckning: "Människorna hade glömt kraften. Men det fanns en flicka som visste. Som såg. Som inte hade glömt. Några få fanns kvar som fick visa oss andra". Skrev jag det där? Det är ju på pricken Evelina.

Evelina älskar Star Wars, och likt Yoda tycks denna späda varelse rymma ett oanat djup och ljus.

Star Wars är en tidlös historia där mitt vuxna jag möter barnet jag. Star Wars är det vi lever. Det är en sådan fin påminnelse om livet och alla energier. Och om att hålla våra drömmar och fantasier vid liv. Jedisarna är min största inspiration, men det är en sån fin balans mellan alla karaktärer. Ljus och mörker. Vi lär oss så mycket av alla delar och allas del är lika viktig.

Finns The Force?
– Vi ÄR The Force.

Om du var en karaktär i Star Wars, vilken skulle du vara?
Jag behöver inte välja för jag är alla. Och är det något vi får lära oss av The Force så är det just detta, vi är alla kopplade till varandra. Vi är samma men ändå unika. Men Yoda är ju en riktigt skön snubbe.

"Jag skapar min egen verklighet så jag kan inte vara bitter."

 I maj i ett vårsömnigt Åre sitter vi sedan på uteserveringen till ett för dagen stängt fik. De har tydligen personalfest, hojtar killen som är där och målar om bord och stolar, samtidigt som han sippar på en folköl. Han fortsätter fnula vidare medan jag och Evelina pratar om vintern som gått.

På tourens första stopp, i Chamonix, anordnades en ceremoni för vännerna Matilda Rapaport och Estelle Balet som båda tragiskt gått bort i lavinolyckor och lämnat ett stort tomrum i en hel skid- och snowboardvärld. Men det blev en positiv och stärkande upplevelse att komma tillbaka.

Vi såg verkligen varandra. Alla åkare kommer från så olika delar av världen, så olika bakgrunder, ändå kom vi varandra så nära. Det fanns ingen separation.

Hon beskriver det som att hon alltid vill vara i sitt flow, och i Chamonix hittade hon tillbaka till det. Även om det på grund av snöförhållandena inte blev någon tävling.

Det var jättefint väder och vi turade en massa för att hitta ett alternativt tävlingsface och reka. Jag hamnade bredvid Hazel (Birnbaum) och det blev starten på en fin och nära vänskap. Det är något speciellt med att vara i naturen så…

Om flowet återfanns i Chamonix så var det på tourens andra stopp i Andorra de sista bitarna föll på plats. Oron över hur det skulle vara att komma tillbaka till skidåkningen bärandes på en så färsk sorg släppte. Fan vad kul det är att åka skidor!

På stoppet i Fieberbrunn hade hon en idé om att göra en bakåtvolt, förlorade sig i tankar och tappade helt känslan. Redan när hon kom in i målfållan kände hon att åket inte skulle räcka. Med det var hon utslagen ur touren och missade både Alaska och finalen i Verbier.
 
Men man får inte haka upp sig. Jag skapar min egen verklighet så jag kan inte vara bitter.

Foto: Dom Daher / FWT

Någon vecka efter vårt häng på uteserveringen är det dags för NM i Riksgränsen, en tävling som hon vann första gången hon ställde upp back in the days 2012. I årets tävling vann hon kvalet och låg trea inför finaldag två där hon tyvärr inte lyckades stå sin backflip, föll och drog axeln ur led.

Det var så himla härligt att få tävla NM igen efter två års frånvaro. Gemenskapen, platsen. Jag älskar verkligen Riksgränsen och det är så himla fin energi där uppe! Jag och Hedvig (Wessel) hade en väldigt bra teamkänsla tillsammans där vi rekade och ville pusha gränserna lite i våra åk.

När Branten blev inställd för att förhållandena var helt absurda så visste vi båda att vi skulle testa bakåten på insteget. Peppet var bra och känslan var bra. I slutändan fick jag inte riktigt med mig fötterna och hamnade lite fel. Det gjorde jävligt ont men jag är tacksam för alla som hjälpte mig, speciellt läkaren Karin som poppade tillbaka axeln tillrätta. Sen är jag så himla stolt över Hedvig som trots att hon visste att jag kraschat stompade bakåten och vann! Jag har velat testa bakåt på tävling ett tag nu så jag är glad att jag gjorde det, nu behöver jag inte krascha nåt mer.

Evelina är fortfarande rankad sjua i världen så framtiden ser helt klart ljus ut. Siktet är ställt på att komma tillbaka till touren redan i vinter.

"Jag kommer följa dit min inspiration tar mig."

Jag är sjukt peppad på att åka och att filma. Det blir nog både något med Shades of Winter och något eget. Inget är skrivet i sten.

Håll dig uppdaterad med nyhetsbrevet!
  • Få akaskidor.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!