Ledare: Klimatdebattens ironiska baksida

Att det nyligen varit val i Sverige kan knappast ha undgått någon som inte legat under en sten de senaste två åren. Och klimatet var en (bokstavligen) het puck i debatten inför valet, däremot verkar just den pucken inte fått samma vikt när svenskarna väl lade sina röstsedlar i valurnorna.

För oss skidåkare är ju klimatet av högsta vikt, för utan snö så blir det rätt uppenbart svårt att åka skidor. Däremot handlar den debatten allt som oftast om hur vi tar oss till skidåkningen, och mycket mindre vad som väl händer där på plats. För även om resorna är en stor del av problematiken, ska vi ta och vrida blicken mot själva skidorterna en stund för omväxlingens skull?

Det är extremt ironiskt att ingen skidort här i Sverige – planeten Jordens mest klimatmedvetna land – kommit någon direkt vart med sitt miljö- och klimatarbete. I USA av alla länder har till exempel världens största skidortsbolag Vail Resorts startat med ett extremt ambitiöst hållbarhetsarbete. Wolf Creek i Colorado kommer från och med i vinter enbart att drivas med solenergi. Och i Schweiz har Laax blivit koldioxidneutralt (det kan du läsa mer om senare i vinter).

Men i klimatdebattens Sverige är det helt tyst från våra skidorter, 
de som har mest att förlora på ett varmare klimat och kortare vintrar. Var är planerna om hållbar skidåkning och koldioxidneutrala mål? 

Var är planerna om mindre olje- och avgasutsläpp från pistmaskiner, mindre energislösande (och mer effektiv) snösprutning, mindre nedskräpning? Liftar som drivs av närliggande vind- eller solkraftverk (på riktigt alltså)? Var är de konkreta planerna på hur vi kan slippa ta bilen runt på själva skidorten och istället åka en betydligt smartare elbuss till liften? Cykelbanor som plogas och sandas på vintern?

Det finns tusen små och stora saker som skidorterna kan göra för att minska sin påverkan på både klimat och närmiljö, men ändå är det helt tyst och till synes handlingsförlamat. Det är öppet mål för den skidort eller skidortskoncern som blir först med att sätta en ambitiös miljöplan i verket istället för att leva kvar i en förgången tidsera.

Vi kan väl börja där.

– Tobias Liljeroth, Chefredaktör