Guide: bo på skidort
Johan Jonsson har sett ljuset. Foto: Oskar Enander

Guide: bo på skidort

Skidorter – ställen där drömmar föds och där drömmar dör. Oavsett om du siktar på din första säsong eller har ett helt koppel med ungar i bagaget och vill byta liv är det samma spelregler som gäller. Låt Åka Skidor reda ut begreppen.

1. Bo

Hört begreppet exklusiva bostadsrätter? Jaså inte? Det kommer du snart bli varse om, för om det är något som byggs på skidorter så är det just exklusiva bostadsrätter. I mängder och på hög. Samtliga med fjällinspirerad inredning och material som smälter in i naturen enligt mäklarnas säljtexter. Alltid kompletta med samma generiska bergsbilder på väggarna och ett förmonterat ledkryss utanför dörren. Gemensamt för samtliga av dessa exklusiva bostadsrätter är att de dels saknar förvaring för ett permanent liv i dem, och har en prislapp som får den fina förorten att kännas prisvärd och rent av billig. 

Men där bor inte du. Du bor istället utskuffad på vischan i ett gammalt ruckel från 1907 med frikostig ventilation och obefintlig värme. Eller delar ett minimalt rum med tre andra i byggnader med öknamn som Klamydiahuset eller Papphuset. Charmigt värre. Och inte ett dugg prisvärt.

Boendesituationen på skidorter är att betrakta som ett dåligt skämt. Ett skämt som bara de med en rejäl plånbok förmår uppskatta. Och det har inte du, se punkt 2.

Skidverkstaden. Den lokala mötesplatsen #1. Eller din arbetsplats. Foto: Oskar Enander

2. Jobba

Säg hej då till karriär, ambitioner, förmåner, löneutveckling, personlig förverkling och annat urbant trams. Säg istället hej till en flaklavin av deltids- och delårsanställningar, tveksamma anställningsvillkor, horribla arbetstider, låga löner, kollektivavtal från helvetet, hundratusentals vaskade akademiska poäng, överkompetens och en mördande konkurrens om de få lediga jobb som faktiskt finns. För glöm aldrig bort att du befinner dig på den svenska glesbygden, trots den höga koncentrationen av svindyra SUV:ar på parkeringarna i byn.

"Men det är lugnt, jag kan jobba med lite vad som helst", tänker du då. Visst. Kom tillbaka när du insett vad "lite vad som helst" de facto innebär på en skidort – och hur chockerande minimalt "lite vad som helst" faktiskt ger på bankkontot varje månad – och säg samma sak. 

Det är inte läge att sänka ribban lite grand, det är läge att sänka ribban rejält – till limbonivå modell proffsgymnast. Det är liksom inte läge att vara kräsen och vänta på att något bättre kanske eventuellt dyker upp runt knuten. För om du är kräsen står det 50 personer bakom dig, redo att hugga som en kobra på samma jobb som du "inte riktigt kände för". När nästa jobbmöjlighet dyker upp inser du plötsligt att du känner ännu mindre för det…

Men visst, det finns ljusglimtar i jobbmörkret. Det vill säga om du inte tillhör den lyckliga minoritet som kan ta med sig det gamla jobbet och köra på distans, eller är ensamföretagare med fasta kunder. Grattis! Du har just fått jackpot på skidortslotteriet.

Prylboden. Den enda plats där du förvarar dina rikedomar. Foto: Oskar Enander

3. Prylarna

Det är här det börjar köra ihop sig på riktigt. För du har ju flyttat till en skidort för att du vill vara ute i naturen och aktivera dig. Och så länge du inte håller på med barfota-löpning, spritt språngande naken, kommer du att behöva ett mindre hav av prylar. Speciellt om man valt skidåkning som sin största passion här i livet.

För vem klarar sig med ett par skidor? Man behöver ju en quiver liksom. Ett par friåkningsskidor är ju ett måste. Och bra pjäxor. Man kan ju inte leva utan ett par gravt customifierade – av din personliga bootfitter som du enbart refererar till med hens förnamn och som kan känna din pikanta fotjuice-lukt i sömnen – skidpjuck av nästnästa års modell. Ett par pistskidor kan ju vara käckt att ha när det är lite hårt i offpisten. Ett par topptursurskidor, definitivt. Pjäxor till bägge, såklart – man vill ju liksom inte kompromissa. Specialbeställda innerskor och hela baletten till dem också förstås. Stighudar. Ryggsäckar i olika storlekar för olika tillfällen. Ett par extra goggles när det är flatljus (typ varje dag inser du snart…). Skalkläder, dunkläder, puffkläder, underställ till förbannelse.

Sen blir det ju sommar. En cykel hade ju varit kul. Och allt som behövs till den. Trailrunning? Varför inte? Det är ju trendigt. En SUP för att glida runt på sjön när det är fint.

Fasen, det börjar bli lite trångt att få med sig allt i bilen. Kanske bäst att köpa en större. En rejäl SUV borde bli perfekt. Eller kanske borde man skaffa och bygga om en van så man kan åka på lite roadtrips och bo i bilen, #vanlife!

Och eftersom du använder dina prylar varje dag så slits de i ett tempo som du inte riktigt hade förutsett. Dina skidor som bara för några veckor sedan var skinande nya ser ut som kriget redan innan nyår, oddsen för att de överlever till sportlovet är ungefär lika stora som att det är sol och puder varje dag hela vintern. Med andra ord, skyhöga.

Men ja, allt det här ska ju betalas också. Det behövs en direktörslön modell hög för att finansiera ens hälften. Se punkt 2, avdelning "lön".

Ett liv i underställ. Ett lätt stinkande himmelrike. Foto: Oskar Enander

4. De där…

I början tycker du det är lite kul med allt folk som är i byn under vecka 9. "Det händer ju lite för en gångs skull", tänker du i din naiva enfald. Vänta bara. Snart står du där likt en äkta inföding och spottar och svär över turistan. För de är överallt, och alltid precis framför dig där du färdas i din väg längs tillvarons slingriga spår. I mat-affären, på Bolaget, på gatan, i baren, i liftkön, i pisten – inte ens i offpisten får du vara i fred längre, de jävlarna har hittat dit också.

Till slut har du förvandlats till en bitter skidortsanarkist som längtar till dagen efter liftarna har stängt så att du kan få din by tillbaka igen. Du parkerar i snödrivor och mitt i korsningar. Du tränger dig på Ica, i liftkön och skär av snöfält ovanför intet ont anande turister på fjället – för att du anser att det är din rätt som bybo.

Att du sedan lever på och av just dessa turister är en helt annan femma, och det skiter du högaktningsfullt i.

Väderappar. Dina vänner och dina fiender på samma gång. Foto: Oskar Enander

5. Din tid

Inbilla dig inte att det sedvanliga livspusslet inte existerar på en skidort. För det gör det, bara i en annan form. Och på helt andra tider än du kanske är van vid från storstaden. För på skidorter gäller en form av inverterad livshållning. Du jobbar när normala (vad nu normal kan anses vara) människor är lediga, är ledig när andra jobbar. Du jobbar på helger och är ledig på veckodagar. Du har semester i maj eller oktober. Du åker skidor på måndagar, är bakfull på tisdagar och slavar på bruket på lördagmorgnar. Vad det gör med ditt sociala liv och mentala hälsa (och lever) kan du ju räkna ut med bakdelen. Å andra sidan, en skidort är fylld av människor precis som du. Livskonstnärer, livsnjutare, verklighetsflyende slackers – i alla åldrar och från de flesta samhällsklasser.

Det är inte ett liv för alla. Men det är ett liv som är allt för ett fåtal.

För när allt lirar, när planeterna radat upp sig och du har feeling, står du där med några decimeter iskallt puder framför skidspetsarna. Kalendern säger måndag morgon och lågsäsong. Det är då du plockar fram mobilen, knäpper en bild på dina skidspetsar med det orörda snöfältet framför och lastar upp den på Instagram inom fem röda. #jagborhär #minvardagärbättreändinsemester

Du vann.

Prenumerera på Åka Skidors nyhetsbrev

Nyheter från skidvärlden i din inbox!

  • Få akaskidor.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!