Världens bästa skidåkning: La Grave
Den ikoniska liften. Foto: Mattias Fredriksson

Världens bästa skidåkning: La Grave

Ett berg, en lift, en liten 
bondhåla. Inte en pist eller en pjäxdans så långt ögat kan nå. Skidvärldens mest säregna 
skidort är sig själv i alla lägen.

Text Tobias Liljeroth

Det här är en av Åka Skidors 17 favoriter från när vi hösten 2017 bad ett gäng av våra mest ärrade medarbetare att ta fram sina personliga favoriter bland världens skidorter. Varsågod, det här ett subjektivt facit till världens bästa skidåkning, utan inbördes rangordning.


Alla skidorter hittar du under taggen #resguide och #världens bästa skidåkning.

La Grave | Frankrike


Ett berg, en lift, en liten 
bondhåla. Inte en pist eller en pjäxdans så långt ögat kan nå. Skidvärldens mest säregna 
skidort är sig själv i alla lägen.

Hur definierar man kärlek? Kanske som lika delar passion och vansinne. Téléphériques des Glaciers de La Grave är utan tvekan planeten Jordens mest korkade skidlift. Ett långsamt gammalt härke till traktor som leder uppför ett stenigt och brant helvete till berg – dessutom belägen i en avlägsen, uråldrig bondby med minimala eftergifter till den moderna skidturismens behov och önskemål. Det är ingen slump att liften levt med nedläggningshot sedan den dagen den byggdes. Nej, La Grave är inte en skiddestination som du bara snubblar över av misstag, du måste verkligen vilja komma hit – och du måste öppna din själ och vara beredd att lida en hel del för din kärleks skull.

Från den iskalla januaridagen jag första gången satte mina nervösa tassar i La Grave har den lilla hålan definierat mitt liv och min person. Det är den som format mig som skidåkare, på gott och ont, och som lärt mig vad riktig vänskap innebär. Vänskap formad av kärleken till ett berg, en lift och en by som högaktningsfullt skiter i omvärlden runtomkring sig. En liten by som i årtionden lockat fritänkare, avfällingar, rastlösa typer och allsköns bös som inte känt sig hemma på någon av världens mer turistanpassade skidorter.

Lars-Åke Krantz gasar på utför Les Enfetchores. Foto: Guillaume le Guillou

Men mest av allt handlar såklart La Grave om kärleken till det där berget, om La Meije och hennes sluttningar. Den där skrangliga liften ger tillgång till ett högalpint paradis som har få likheter i den liftburna skidvärlden. Gigantiska glaciärer, branta rännor med tveksamma avslut, oändligt långa äventyrsåk, vild och gles skog, och en fallhöjd som får det att snurra i skalle och lårmuskler bara du ens tänker på den. Och allt det, smack bang rakt ut från liften.

Här finns inga avspärrningar, regler eller pekpinnar – eller ens aktiv lavinsäkring för den delen. Berget är ditt att avnjuta efter egen smak och förmåga, ansvaret och nöjet är helt och hållet på din sida. Frihet kallas det visst. Med den lilla fördelen att du slipper gå hela vägen till toppen av berget för att få dina åk.

Och hur motsägelsefullt det än kan låta är det just enkelheten som är La Graves verkliga storhet. Enkelheten och närheten till det vilda, till äventyret, till skidåkning som testar både din fysik och din mentala förmåga och som får dig att utvecklas både som skidåkare och människa.

Över 20 år efter att jag först upptäckte La Grave för egen del lever byn och berget kvar i mig. Jag kanske inte är där lika ofta som förr och jag är inte längre lika militant emot alla andra skidorter som jag en gång var. Men jag ser mig fortfarande som en Gravelotte, och jag jämför fortfarande all skidåkning som jag upplever, fantastiskt bra eller mindre bra, med den hemma i La Grave. Och jag vet att så länge liften i La Grave snurrar kommer jag aldrig att vara ensam om den saken.

Prenumerera på Åka Skidors nyhetsbrev

Nyheter från skidvärlden i din inbox!

  • Få akaskidor.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!