Svenska Småbackar - Spökbacken
Staffan Hallberg pistar den 421 meter långa pisten som går ned mot Forssjösjön. Foto: Linus Meyer

Svenska Småbackar - Spökbacken

Det är på de små, närliggande skidanläggningarna som morgondagens skidåkare skapas. Åka Skidor har besökt tre småbackar i Mellansverige där entusiasmen är högre än liftkortsomsättningen och antalet fallhöjdsmeter.

Artikeln publicerades ursprungligen i Åka Skidor nummer 2 2019.

Text & foto Linus Meyer

Sydost om Katrineholm, strax söder om den lilla bruksorten Forssjö, mest känt för sitt sågverk, ligger Spökbacken. Att hitta hit är inte det enklaste då skyltningen på de närliggande småvägarna är minst sagt knapphändig.

Spökbacken tros ha fått sitt namn av en vidskeplig smed i närliggande Kolberga. När han gick genom skogen till jobbet på Forssjö bruk knackade barnen i Kolberga på träden för att busa med honom. Han trodde det spökade och gick därför långa omvägar för att undvika berget.

Den lilla enkla skylten visar vägen till Spökbacken utanför Katrineholm. Foto: Linus Meyer

Skidåkningen här har anor från 40-talet. Det började som på så många andra ställen med att någon högg upp en smal rak gata i skogen och bara åkte rakt ned för berget i full fart med längdskidor. Senare breddades backen och dagens anläggning stod klar 1974. Spökbacken är en aning speciell för man parkerar högst upp i backen och åker neråt mot Forssjösjön. Dessutom saknas det sedan tio år en alpin tävlingsverksamhet, något som ofta är en av de viktigaste verksamheterna i de flesta klubbar.

Idag slussar vi ungdomar som är väldigt drivna och vill tävla till Båsenberga slalomklubb i Vingåker, en halvtimme bort. Sedan två år har vi en jibbgrupp som leds av Kalle Pettersson som tidigare tävlat i SM i bigjump, berättar Jani Heikkinen, klubbens ordförande.

Spökbacken drevs länge av kommunen och sedan av Friluftsfrämjandet under många år. De lyckades till slut inte få ihop folk att driva den så vi tog över, berättar Benny Pettersson.

Back to basic. Här är det analoga liftkort som gäller. Foto: Linus Meyer

Till en början lånade vi en vattenpump och tre snöläggningsspjut av Yxbacken efter de själva fått ihop tillräckligt med snö. Vi hackade hål på sjön och provade att göra snö. Det var otroligt mycket jobb, vi kämpade så mycket med snöläggningen att våra familjer fick komma hit och fira nyår i värmestugan eftersom vi inte ville avbryta och komma hem.

I kiosken i den lilla brunmålade stugan på toppen av backen står Cecilia Johansson och säljer fika och godis.

– Min sambo Krister och jag är båda mycket aktiva i klubben. Ibland blir vi säkert lite idiotförklarade av folk som inte förstår varför vi lägger ned så många timmar när vi inte ens har egna barn som kan njuta av backen. Men jag tycker det här är skitkul. Att se leendet i ungdomarnas ansikten efter en dag i backen, eller då de väljer fika i kiosken betyder otroligt mycket för mig. Många tycker vi har för låga priser och ger ofta dricks. En dubbelvåffla med sylt och grädde kostar 35 kronor, en dricka 15.

– För tio år sedan var vi 120 som arbetade ideellt i klubben, idag är vi bara 40 stycken och vi får allt ligga i!

Nästa vecka är helt fullbokad med uthyrning av backen till skolklasser. Då jobbar Krister natt på sågen i Forssjö och kommer direkt hit och sköter skiduthyrningen på dagen. Andra tar semester för att hjälpa till så att backen kan vara öppen.

– En vanlig dag behöver vi åtta personer, tre i kiosken, tre ute i backen och två i skiduthyrningen, fyller Jani i.

Cecilia Johansson, ansvarig för kiosken och en av de starka ideella krafterna i Spökbacken. Foto: Linus Meyer

– Bara att lägga all snö i backen tar 340 timmar. Det är ju tio dagar om kanonerna går dygnet runt. Vi jobbar i fyra timmars pass men ofta blir det både åtta och tolv timmar om det är bra temperatur för snöläggning. Det är inte helt lätt att få ihop folk då de flesta jobbar på dagarna men det brukar lösa sig. Vi har bara haft en grön vinter då inte backen var öppen och det var 2007/08, då sprutade vi några snöhögar i november som sedan smälte bort. Veckorna före sportlovet är extra ansträngande då det är hårt tryck på anläggningen och backen hyrs ut varenda dag till skolor för friluftsdagar. Men de veckorna är viktiga för klubbens ekonomi då vi kan få ihop 10-12 000 kronor per dag, 3 500 kronor är backhyra och resten i skidhyra. Pengarna behövs eftersom vi investerat i en ny vattenpump för snöläggningen.

– Så vi satsar vidare med full kraft på vintern. Och till sommaren har vi grävt nya downhillspår.

Far och son, Sven och Markus Karlsson sköter skiduthyrningen. Foto: Linus Meyer

Prenumerera på Åka Skidors nyhetsbrev

Nyheter från skidvärlden i din inbox!

  • Få akaskidor.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!