Afterski på ny nivå – Krazy Kanguruh i St Anton

Afterski på ny nivå – Krazy Kanguruh i St Anton

Tacka svensken Gunnar Munthe nästa gång du står i pjäxorna och dansar till tveksamma 80-talshits på valfri brottarafterski över hela världen.

– Hej, Gunnar! Fabian här på uppdrag av Åka Skidor. Jag har hört att du är gudfadern av afterski i St Anton, stämmer det?

–Du grabben, jag är gudfadern av afterski i hela världen.

Möt Gunnar Munthe, en Göteborgare gone Österreich som nu kallar St Anton för sitt hem mer än sommarstället på Marstrand. 1969 tog han paus från pluggandet hemma i Götet. Han skulle växla studier mot puder och friluftsliv i St Anton, en paus som fortfarande råder om du frågar honom. 

– Jag stannade bilen när jag märkte att jag tagit mig in i alpkedjan och ställde mig mitt på vägen. Jag föll handlöst för bergens herravälde. Det var, och är fortfarande, den vackraste synen i mitt liv. Och då kan jag ändå Bästkusten bättre än min bakficka.

Munthe driver idag Hotel Reselehof med sin fru Marie. Foto: Emrik Jansson

Där och då hade Gunnar ingen plan och heller inga ambitioner om att bli en pionjär av sitt eget slag. Han ville bara leva det klassiska bummarlivet, vilket han gjorde i några år. Sen, precis som det gjort med varje Trisslott du någonsin köpt, hände det.

Den gravt alkoholiserade australiensaren som drev backrestaurangen Krazy Kanguruh hade gjort sin sista tabbe, eller skjutit sin sista känguru om man så vill. Han skulle bort och stället skulle drivas av någon annan.

– Jag hade inga som helst drömmar om att vare sig äga eller driva en restaurang. Men en sak visste jag, chanser som den här växer inte på träd och det här skulle bli min trisslott. 

Gunnar tog efter smidig byråkrati över kåken. Eller nej, det var inte smidigt. Det var förfärligt struligt. Föreställ dig en svensk, pank student som vill ta över en australiensisk, alkisägd, österrikisk restaurang. Men nycklarna fick han till slut och det var dags att börja håva in deg.

Man kan tro att en person av Gunnars rang måste haft en tydlig plan, ett mål eller en vision för att nå det rykte han nu gjort sig förtjänt av i krögarkretsar - men vi kunde inte haft mer fel. Gunnar, han gick på feeling.

– Jag visste hur man gjorde tevatten, mer koll på kroglivet än så hade jag inte.

Så vad var det Gunnar gjorde med Krazy Kanguruh när han tog över det år 1974 egentligen?

Vad vi måste förstå är att en afterski och dess onekliga koppling till karatefylla och dräggiga gubbar som snubblar över sina pjäxor klockan 16:47 utanför Verandan i Åre inte alltid har varit så självklar. Innan Gunnar tog sig an krögarlivet så handlade en Aprés egentligen bara om att försegla en bra dag i goda vänners lag med en bärs eller gluhwein. Det fanns med andra ord inga stora pengar i skiten.

– Afterski när jag kom hit var en kaffe eller en gluhwein på ett kafé. Man satt och ljög om sina bravader och svängar i ett lugnt manér. 

– Jag ville hitta på något annat, så jag körde stenhård rock och pop i högtalarna för att få lite festlig stämning. Sedan introducerade jag Happy Hour mellan klockan tre och fyra ackompanjerat av ännu högre musik och upptåg. Mer än så behövdes inte för att sätta bollen i rullning.

Gunnars anställda var unga resenärer från hela världen, och det var från dem han fick inspiration till att prova detta banala sätt att väsnas och föra ett herrans liv på, redan klockan tre på eftermiddagen. Enligt dem så skulle pop, rock och lite ös sätta liv på stället, och ja. De hade riktigt jävla rätt. 

Inte heller tog det lång tid innan andra krögare hakade på trenden. När Gunnar tog över stället kunde man räkna backrestaurangerna i St Anton på en hand. Några varv runt solen senare och efter många sålda handtag räcker det inte med båda händerna för att räkna högljudda uteställen i den obeskrivligt vackra dalen.

– Från 76 har det varit lapp på luckan. Fullt fullt fullt fullt, varje dag. Mitt sista år innan jag sålde det vidare satte vi vårt sista säljrekord. Sen sålde jag det vidare till den icke obekante Mario Matt. 

Fullsatt på Gunnars ställe i all ära och visst har konceptet afterski förändrats sedan han tog över utestället i Tyrolen. Men har den geniala affärsidén att supa ned stackars öppensinnade turister mitt på blanka dagen verkligen spridit sig till hela Europa så som Gunnar påstår? 

Känner du och jag att vi är en del av målgruppen konceptet riktar sig mot? Man behöver inte rota länge i sig själv för att nå ett svar, absolut inte. Men om man tänker några extra varv så går det upp för en att det kanske stämmer att vi är tystlåtna och blyga för det mesta men klockan 16:43 på valfri afterski norr om Sälen kan nog vilket ställe som helst misstas för att vara Krazy Kanguruh. 

Men var det verkligen det som var tanken för Gunnar när han sjösatte konceptet? Om du frågar honom om saken så är hans svar väldigt simpelt.

– En afterski handlar om glädje och skratt med polarna efter en bra dag i backen. Det finns få saker som förseglar dagens bravader som en riktig joddel-eftermiddag. 

Artikeln publicerades ursprungligen i Åka Skidor #4 2019.

Text Fabian Omne

Prenumerera på Åka Skidors nyhetsbrev

Nyheter från skidvärlden i din inbox!

  • Få akaskidor.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!