Cody Bramwell – En grek på världstouren
Den nya svenska fanbäraren på världstouren. Foto: Emrik Jansson

Cody Bramwell – En grek på världstouren

Tveklös, anspråkslös och tidigare arbetslös. Möt Cody Bramwell – Sveriges nya poster boy för den svenska snowboardåkningen och rookie på Freeride World Tour.

Artikeln publicerades ursprungligen i Åka Skidor #4 - 2019.

Text Fabian Omne Foto Emrik Jansson

Ex-krögaren slänger ut sitt signaturmove Tacky Burrito Air i närheten av St Anton. Foto: Emrik Jansson

Vi vet alla att skidåkare oftast kan hoppa högre, köra fortare och åka brantare än brädåkare. Japp, jag sa det, stäm mig. 

Men det är faktiskt sant. Att ha en brädåkare i gänget innebär ofta mycket väntetid och alternativa vägar ned för berget, för att inte tala om dötiden när den stackars saten behöver skråa runt någonting. Deppigt, eller hur? 

Men det finns en person i Sverige som inte bara kan hålla jämn fart med skidåkarna på de allra värsta åken eller skråa snabbare än Gunde Svan. En person som kan gå större, kan stompa bättre och till och med snurra mer än vad skidåkarna gör utför den största tänkbara självmordsklippan.

Cody är glad i snowboardåkning, och då går det ganska lätt att hitta det naturliga flowet. Foto: Emrik Jansson

Cody Bramwell är född 1994 och uppvuxen i Åre bland punk och folkisar under det anarkistiska Å:ets vingar. De inbitna vet vad det handlar om, men för utomstående förblir det ett mysterium – allt ni behöver veta är att ett gäng redlösa skid- och brädåkare spred skräck och puder i den lilla byn under hans uppväxt. I det gänget bangar man inte och det är just den mentaliteten som genomsyrar Cody när han är fastspänd på åkdonet. För det är fan-i-mig ingen som kan komma till Coddan och säga att han som brädåkare inte kan spela i samma liga som de hurtiga och töntiga själarna som har splittat sin åkning över två plankor.

Åka bräda har han gjort länge, men fram till att Cody fyllde 13 år åkte han skidor. Men det kom väl inte som någon större förvåning att han, precis som sin bror Blayze, lärde sig att behärska både skid- och snowboardåkning. 

Vi brände runt i parken och slängde flatspin 540:s. När jag var tretton var det ju ett coolt trick att göra, men när polarna började åka switch och snurra mer så började jag istället upptäcka brädåkningen. Det var en annan känsla helt och hållet och innan jag hann reflektera så värst mycket över det så hade jag övergått till att enbart åka snowboard.

Cody Bramwell tweakar ut en backside air på hemlig plats i Tyrolen. Foto: Emrik Jansson

Tävlandet har kommit på senare år. Han har kört, som så många andra svenskar gör, på Freeride World Qualifier – den där hopplösa, svekfulla och omöjliga labyrinten som förkortas FWQ. Tävlingsserien krossar årligen fler drömmar än vad den uppfyller och chansen för att faktiskt ta sig vidare därifrån till den stora Freeride World Tour (FWT) är lika stor som att stompa en backflip utför Högsta i Östra ravin. Med ögonbindel. Switch. 

Man måste nämligen inte bara vara duktig, konsekvent och ihärdig. Man måste vara så in-i-helvete exceptionellt bra på att färdas i ljusets hastighet ned för berg. Och det är här Cody skiljer sig från de flesta. Under tiden de flesta själar verkligen kämpar in till den absolut sista droppen för att ta sig ner, så har Cody knappt behövt knäppa hjälmen. 

Han är helt enkelt en sån där jäkel som får allt att se så enkelt ut. Ni vet, sådana där typer som stompar sin första frontflip, landar på nacken utan att skada sig, får gratis handtag på krogen och som av en händelse hamnar på vip:en utan att egentligen ha tillträde dit. Kort sagt en person man bittert önskar att man själv var. Men även fast man är duktig så ska man ha en gnutta flyt också. Cody har varit nära på att kvala in förut, men har gång på gång snubblat på mållinjen.

Vem behöver mjölka champagne när man kan bomba mot baren? Foto: Emrik Jansson

– Ibland har man verkligen undrat vad det är man håller på med. Packa in sig i en smockfull bil med lökiga kompisar, köra 50 mil och betala en massa pengar för boende och startavgifter för att sen lägga första skäret över en haj. Äeh, det suger verkligen stundtals.

Efter många motgångar och lite tur blev Cody efter den sista FWQ-tävlingen 2019 den enda svensken att kvala in på världstouren i friåkning och kommer under nästa år att få möjligheten att jämföra sig med de allra bästa inom sporten. Många ögon har plötsligt vänts mot 25-åringen och äntligen ska han få visa vad han går för inför en större publik. Han är laddad, men riktigt jäkla nervös också.

– Ja, nu är det ju på riktigt. Man kan inte leka längre. Det är läskigt med så mycket press, men ändå kul. Jag vill komma in och visa mitt sätt att hantera bergssidor på. Samtidigt så vill man verkligen inte halka ur världstouren redan det första året. 

Cody på FWT i Kicking Horse. Foto: Jeremy Bernard

Uppladdningen inför Freeride World Tour 2019 kommer att ske i traditionellt Bramwell-stuk. Det vill säga att slappa i Grekland under sommaren varvat med någon sväng ner mot Nya Zeeland för lite sommaråkning och den klassiska fyrstjärniga FWQ-tävlingen som Cody utan större ansträngning vann förra året. 

Cody jobbar på Ios med familjens aktivitetscenter. Till arbetsrutinerna hör till exempel att skjutsa runt turister på det härligt turkosa Medelhavet och att ha riktigt schyssta biceps. Innan jobbet varvas explosiva benövningar med riktigt grekiska curls, han blandar nytta med nöje helt enkelt. 

Cody är bara ynka tjugofem år, men har under sin tid redan hunnit bemästra två åkdon, kvala in på världstouren, varit strandraggare och även ägt och drivit en restaurang i Grekland.

För två år sedan gick han ihop med sina kompisar och tog över ett snabbmatshak. För en ung kille att rodda ihop en burritorestaurang, och dessutom styra den riktigt bra under sitt öppningsår är inget annat än en bragd. Att han inför sitt andra år anställde så pass mycket personal att han inte hade några pengar kvar i slutet av året är ett klassiskt rookiemisstag.

Snack City är nu sålt för ett snuskigt billigt pris till en glad grek och Cody pustar ut över att äntligen få sätta punkt för sin krögarkarriär. Numera lever Cody lugnt och ledigt och är högst bekväm med sin situation. Under sina år på diverse skiddestinationer har Cody myntat sitt eget mantra; lev billigt, ät billigt, må bra. Eller för att citera hans eget sätt att uttrycka det på: porridge diet. 

Det är en jäkla tur att Cody är så pass duktig på brädåkning, och att prispengarna är såpass generösa på kvaltouren att han då och då får en välbehövd påfyllning i grötkassan. 

En bummarkompis, som kräver att få vara anonym, lägger fram sin bild av den gode Bramwell.

– En klassisk Cody är att leva under alla rimliga levnadsgränser i en hel månad, och sen gå och vinna en högt rankad tävling. Då blir det liv i luckan. Oxfilé på restaurang och helkväll i baren. Han lever för dagen. 

Just att leva för dagen är någonting vi alla önskar att vi tog mer seriöst. Men för att göra det så krävs talang, vilja och framförallt att finna glädje i var och en av veckans dagar. 

Cody är bra på det. Han är helt enkelt en bekymmerslös och snäll kille som både vill, och gör väl för sig själv samt sin omgivning. Att leva för dagen tillämpas även på hans åkning. Som bekant härstammar han ju från Åre och ett gäng där att banga inte går i lag med hur man beter sig på berget. Det laddas hårt, oavsett väder och förhållanden.

View this post on Instagram

My comprun from Kicking Horse @freerideworldtour✌️Went with a more classic freeride line this time around🤠 📸 : @emrikjanssonphotography

A post shared by Cody Bramwell (@codybram) on

– Vi körde ju med riktiga demoner när vi var yngre. Vissa var proffs, andra gillade att ha åkningen som hobby. Men alla gick stort och grupptrycket var ju påtagligt. Jag tror att mina yngre år har format mig som åkare idag, just det här med att inte banga.

Jag minns när jag åkte med Cody och hans gäng som gjorde säsong i St Anton förra vintern. Vi kom med drönare, dyra kameror och en duktig kameraman. Vi hade planerat in den här dagen sedan länge tillbaka. Det skulle bli den laddigaste dagen Tyrolen någonsin skådat. Det hade inte snöat på tre veckor, solen hade värmt bergssidorna till slask en vecka tidigare och sedan gått sin väg för att mirakulöst återvända när det var dags för dagen med stort D. Värmen kom däremot aldrig tillbaka och ordet betong räcker inte för att beskriva hur hårt det var. 

Trots det, visade inte Cody och hans liga ett uns av tvek. Man bangar ju, som bekant, inte. Klippor droppades, material knäcktes och knän lindades. Men skam den som ger sig, för nog fan var de uppe på berget dagen efter för att slå tillbaka mot betongen som nästan invalidiserade Sveriges duktigaste friåkare. 

Med alla upplevelser, vinster och förluster i bagaget står nu Cody med båda fötterna på jorden. Han är redo att visa världen just hur mycket en brädåkare fostrad bland bärs, punkis och blomkål har att komma med i den stora ligan. 

Lägg namnet Cody Bramwell på minnet. Och för guds skull, om du ser honom; bjud grabben på en bit förstklassig mat. Nästa gång du ser honom är kanske längst fram i baren med en pokal i ena handen och shotbrickan i den andra.

Prenumerera på Åka Skidors nyhetsbrev

Nyheter från skidvärlden i din inbox!

  • Få akaskidor.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!