#Vanlife - Träffa skidåkarna som bor i sin bil
Husbilslivets glamorösa baksida på besök i Arlberg. Foto: Emrik Jansson

#Vanlife - Träffa skidåkarna som bor i sin bil

Frihet i ohämmade mängder och ospårat dagarna i ända – eller en blöt och kall misär? Åka Skidors utsände kröp in i husbilen och drog ner till Alperna för att dissekera den moderna tidens mest omtalade outdoorfenomen.

Det var då ett jävla tjat om vanlife överallt!

Ja, precis så tänker nog alla som scrollar runt på sociala medier i dessa dagar. På Instagram, på nyheterna, i tidningen; vanlife är en trend som övertrumfar alla andra filter i branschen. 

Varför? Kanske för att kärran symboliserar frihet och triggar vår konstanta reslust? Den specifika anledningen kommer vi förmodligen aldrig att få reda på. 

Vad vi däremot vet om vanlife (eller husbilar) är att det är en av sociala mediers mest pretentiösa trender i dagsläget. Du vet, framgångsfilter gånger hundra, regnbågar och enhörningar i mängder och sådant där härligt som får en att vilja krossa telefonen rakt upp och ner i handen när man sitter i tunnelbanan på väg hem från dagens knäck. Man hatar dem, men man önskar också, eller i alla fall en liten del av ens själ, att man vore där bland regnbågar och enhörningar.

Väl kylda, lätt fuktiga pjäxor är vardag. Foto: Emrik Jansson

"Du kanske trodde att den ultimata gemenskapen fanns bland husbilar och foppatofflor på Böda camping? Glöm det!"

Nikolai Schirmer, skidvagabond och innehållskreatör. Foto: Emrik Jansson

Men sanningen är den att du självfallet inte ska tro allt du läser eller ser i den virtuella världen. Vanlife är inte allt det där som det målas upp som. I själva verket är det mest som glorifierad tältning med tillgång till en portabel toalett om man har tur. 

Det är ett sätt att leva som framställs som fritt, men som i själva verket är lika begränsat som att ha ett fast boende. Visst, du kan köra ut i skogen och bajsa på styrbords sida och blicka ut över naturen på babord. 

Efter två dagar utan dusch måste du ändå åka tillbaka till samhället för att fylla på vatten och förslagsvis duscha på någon offentlig toalett längst med Autobahn. Den senaste upptäckten inom vanlife är dock att man kan gå ytterligare några dagar utan att duscha om man rengör sig ordentligt med våtservetter. Bara där får man en inblick i mentaliteten du måste besitta för att ge dig ut på det trendiga, härliga och fria äventyret.

Den moderna skiddrömmen. Foto: Emrik Jansson

Problemet för vanlifers är att hur fri man än känner sig så kommer man alltid att vara en slav under samma system som man tror sig stå utanför. Vi känner oss helt bortkopplade, men måste fortfarande smyga in på de offentliga toaletterna som kommunen använt skattepengar till att bygga. Vi måste fortfarande använda tvättmaskiner som drivs av företag, alternativt vara den där polaren som vill komma hem till dig och tvättar sina kläder. Vi måste fortfarande dumpa vårt skräp i kommunens containrar. 

Du fattar grejen. Det här sättet att leva är inte så mycket friare än något annat, med undantaget att man kan vara fastkedjad av samhällets trygghet var som helst i världen. Och där någonstans måste man hitta en balans, man måste fatta att det bara är ett i mängden av sätt att uppleva naturen, livet – eller främst av allt, skidåkningen. 

För när det kommer till skidåkningen, ja då snackar vi fördelar deluxe. Vi vet alla känslan när man förbereder årets alpresa. Flyga till någon närliggande flygplats, boka en transfer eller försöka dechiffrera de österrikiska turistbyråernas tidtabeller? Vi vet alla att det är att utmana ödet. 

Försöka vara trendig och ta tåget från centralstationen? Det går oväntat enkelt, men är sjukt drygt. 

Det du sparar in i hyra lägger du på diesel. Foto: Emrik Jansson

Går du däremot in på Google Maps och skriver Stockholm-Verbier så får du direkt en vägbeskrivning med exakta tidsangivelser. Du kan till och med välja alternativa rutter där du inte behöver åka avgiftsbelagda vägar. Men just det är självmord. På riktigt. Särskilt om du ska åka i Frankrike. Personligen betalar jag gladeligen 2 000 kronor i avgifter under en dag istället för att åka genom 2 000 rondeller. Visste ni förresten att Frankrike har flest rondeller i hela världen? Det är helt sjukt. 

Väl nere på plats bland skidorterna finns det alltid ett schysst ställe att ställa sig på som inte kostar ett smack. En ställplats fylld av likasinnade människor med varsin bil finns på varje skidort i Alperna. 

Du kanske trodde att den ultimata gemenskapen fanns bland husbilar och foppatofflor på Böda camping? Glöm det! På ställplatserna gör man allt tillsammans – äter, skiter och pratar strunt. Nya bekantskaper stiftas frekvent och att hålla kontakten efteråt är inte särskilt svårt. Alla med en van har nämligen en Instagram-profil sprängfylld av bra till megadåliga bilder på sin bil, i hopp om att bli det nästa stora vanlife-kontot med massor av följare.

Artikelförfattaren styrde bobilen till rätt plats. Foto: Emrik Jansson

Att jaga den ultimata snön är enklare sagt än gjort när man checkat in i en stuga för en eller två veckors skidåkning på en bestämd ort. Vad är egentligen oddsen för att just den veckan du befinner dig i Verbier kommer att vara en bra vecka? 

Det är ju allt som oftast ganska bra där nere men det finns alltid ännu mer orörd snö någonstans i fjärran. Om du har varit så in i bängen smart i förväg så att du bestämt dig för att bygga ditt boende på fyra hjul och har möjligheten att flytta det var tusan du vill, så kan du således alltid ta dig dit pudret är rykande färskt och obehagligt djupt. 

Jag vet vad ni tänker; satan vad blött och fuktig det måste bli. Men icke! Allt handlar om systematisk och stenhård planering. Vill du undvika att ditt underställ och dina sockor förpestar luften inomhus? Häng ut allt utanför bilen över natten. Då luftas materialet och bakterierna går i graven. 

Detta är såklart förutsatt att det inte tokdumpar under natten, då får du helt enkelt dras med ett lite ofräschare underställ dagen efter. Om du inte har ett torkrum förstås. De flesta husbilar, eller måttligt genomtänkta självbyggda vans, har ett förseglat utrymme med egen ventilation för att lufta och torka blöta kläder. 

Och sen var det också den lilla detaljen med att man gärna inte vill frysa ihjäl inne i bilen. Något som lätt glöms bort är hur litet utrymme det faktiskt är man bor på, och med en isolerad bil och en dieselvärmare kan man på väldigt kort tid uppnå väldigt bekväma temperaturer.

Ronja Stenhöös och Holger, ett oskiljaktigt par. Foto: Emrik Jansson

Möt Holger, en gammal halvful klump på blyga sex meter med Fiat-loggan tatuerad i pannan. Holger gör varje vinter utflykter ner till Alperna och verkar trots sin ålder hålla sig ganska glad och sprallig. 

Nu pratar vi förstår om ett fordon, men personen som opererar huset på hjul heter Ronja Stenhöös.

I två år har Ronja bott i Holger. Genom vått och torrt, varmt som kallt. Somrarna spenderas i Åre och vintrarna i Alperna. Sent en kväll rullar vi in på ställplatsen nere i Le Châble, byn i dalen som via gondolen 200 meter från ställplatsen tar oss upp till det inte helt obekanta paradiset Verbier. 

Ronja Stenhöös kan allt om fuktiga underställ. Foto: Emrik Jansson

Ronja står och fyller på den externa dieseltanken iförd dagens skidställ och vinterkängor. Hon har precis kommit hem från en heldag i backen följt av en afterski. 

Har jag sagt att jag lever livets liv? säger Ronja medan hon knölar tillbaka reservdunken med diesel i serviceluckan som är fullastad med alla verktyg man behöver för att underhålla sin kärra. 

Hon var tvungen att fylla på tanken som är kopplad till dieselvärmaren då hon märkte att det blivit ovanligt kallt i bilen. 

Den här bilen är så oisolerad som det bara går att bli, lägg till några hål på det som släpper in kalluft här och där, det är min Holger det. Men dieselvärmaren håller mig varm och go ändå, fast det hade ju blivit billigare om Holger varit isolerad och dragit mindre diesel för att hålla värmen uppe.

Själv är jag inneboende i Emrik Janssons bil. Ni vet han fotografen med porrfilmsmustaschen. Vi hade några dagar tidigare bestämt oss för att äventyra nere i Alperna med hans nyinköpta Camper som sitter på en silvrig och soppaslukande Mazdapickis.

Morgonmys på campingen. Foto: Emrik Jansson

Det är premiärtur, varken jag eller Emrik har bott i denna eller något liknande fordon tidigare. 

Kul, verkligen! Enda problemet; värmen är gasoldriven och vi ska överleva tre veckor i den här bilen på två flaskor 

gasol. Innan avfärd hade vi inte mycket tanke på att de olika systemen för gasolanvändning är fler än vad man kan räkna på fingrarna. Och beroende på vilket land du befinner dig i kan systemen skilja sig åt avsevärt. 

Med andra ord gick det upp för oss att munstycket på det svenska värmesystemet inte passar för gasolflaskor som köps in i Schweiz. Vi går båda in i survival-mode och bestämmer oss för att ransonera på gasolen och endast använda den när det verkligen behövs. 

I den bästa av världar så har man den på stand-by och låter den regleras efter önskad temperatur. Det var dock en värld som vi befann oss ljusår ifrån. Som tur var så sover vi i rediga sovsäckar, som mer eller mindre kommer att bli våra pyjamasar under vistelsen i bilen. 

Efter vår första natt kommer Ronja och knackar på dörren okristligt tidigt. Dörren gnisslar sådär härligt som det gör när öppningen är frusen, och hon blickar in på två tomtar som sover i mössa och sovsäck i en camper där kondensen förvandlats till isdroppar på alla väggar. Hon undrar om hon kan få dricka kaffe i bilen med oss.

– Nej, vi ska nog gå hem till dig och dricka kaffe.

Grannarna smiter in i värmen för frukostkaffet. Foto: Emrik Jansson

Ronja fattar grejen och går fnissandes tillbaka till sitt varma slott. Några lager senare kravlar vi oss ut ur dörren i mörkret och in i Holger. Vi öppnar dörren försiktigt och värmen knockar oss likt en tsunami. 

– IN, IN, IN! Ni släpper ut värme!, säger Ronja med bestämd ton. 

Där inne sitter hon i shorts och t-shirt tillsammans med sin inneboende Axel. 

Vi kan inte tro det. Det kan omöjligt vara så här pass bekvämt att bo i bil, det går bara inte. Baguetter och kaffe dukas upp och både jag och Emrik förstår där och då hur mycket bekvämare det är med rumstemperatur när man är i fält. 

Lycka blandas med sorg medan vi njuter av croissanter och Nutella i värmen och samtidigt blickar ut genom fönstret mot vårt ishotell där vi ska bo under de kommare tre veckorna. Fy fan.

Ronja gör i princip hela sin säsong i Verbier, och under högtrycksveckorna jobbar hon i skidskolan för att tjäna lite extra deg. Resten av tiden spenderar hon på berget. Ett sätt att säsonga som inte är särskilt kostsamt. 

Säsongsboende här är vidrigt dyrt men för mig kostar det inte en spänn. Och i med att jag jobbar för skidskolan får jag gratis liftkort och även tillgång till ett omklädningsrum med dusch och ett eget skåp att förvara grejer i.

Sannerligen ett billigt sätt att spendera sin säsong på. Och vi ska inte glömma att Ronja åker runt på en del FWQ-tävlingar i Alperna. Medan många måste betala för boende på sådana tillställningar och samtidigt packa väskor hit och dit så behöver inte Ronja göra mer än att säkra porslinet och tuta iväg till nästa tävling.

Ronja Stenhöös lever livets liv. Foto: Emrik Jansson

Bor man i bil har man alltid allt med sig, man är alltid redo att dra till nästa ställe och man behöver aldrig packa väskan. 

Men att aldrig behöva packa betyder ju också att man, på sätt och vis, lever i den. Man kan inte packa ur och sprida ut sig. Nä, nu snackar vi compact living där ordning och reda är A och O för ett drägligt vanlife. Diskhögen byggs upp snabbt i den lilla diskhon, och att vara klaustrofobiker finns det inte utrymme till. 

Är du mörkrädd eller lättskrämd är nog det här livet inte heller att rekommendera. Eller om du är en sån som duschar två gånger om dagen, för det kan bli svårt. 

Om du däremot gillar att gnugga axlar mot polaren, duscha i våtservetter och behöva klä på dig rejält för att gå ut i kylan och uträtta dina behov så besitter du fallenheter som kommer gynna dig rejält. Som tidigare nämnt, så snackar vi glorifierad tältning. Fast tänk dig ett tält med värme, på hjul och om du har tur, en fungerande toalett. 

Man kan inte säga att det är bättre än något annat, ty allt har sina för- och nackdelar. 

Men kom ihåg att medan du sitter på ditt fräscha hotellrum och stirrar tomt ut på en skidort som inte fått smaka på nysnö de senaste tre veckorna och som mer liknar en rodelbana än en skidanläggning. Då har Ronja precis hängt ut understället för natten och drömmer rumstempererade drömmar om den bästa puderdagen hon precis upplevt. 

Hon är där du inte är. Hon är där det har dumpat. Hon har offrat bekvämlighet för bottenlöst puder. 

Fabian Omne skiter för en gångs skull i att tänka på om ventilationen i husbilen verkligen fungerar. Foto: Emrik Jansson

Prenumerera på Åka Skidors nyhetsbrev

Nyheter från skidvärlden i din inbox!

  • Få akaskidor.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!