Svängens återkomst med carvingkungen Marcus Caston
Flanellskjorta, solbrillor och röven i snön. Mrcus Caston vinner alla stilpoäng i carvingboken. Foto: Cam McLeod

Svängens återkomst med carvingkungen Marcus Caston

Return of the Turn: Den amerikanska friåkaren Marcus Caston har gjort det till sitt uppdrag att återinföra svängens status i skidvärlden.

Artikeln publicerades ursprungligen i Åka Skidor #3 – 2019.

Text Johan Jonsson Foto Cam McLeod & Oskar Enander

Ett av de mest minnesvärda avsnitten i förra årets Return Of The Turn var det där Caston rockade ett par smala Blizzard Thermo anno sent 80-tal. Foto: Cam McLeod

Alla kallar mig för en prinsessa nu. Tack!

Även om Marcus Caston inte är någon klyschig karlakarlsamerikan som är livrädd för rosa och tycker att "kvinnor är kvinnor och män är män", så föredrar han andra epitet än prinsessa. Förståeligt. 

Och kanske tänkte jag mig inte riktigt för när jag kallade honom för det inför Warren Miller Entertainments kameror i vintras. Att påföljande mening förklarade att det handlade om en kontrast, där en prinsessliknande och graciös skidstil på en tiondels sekund kan bytas ut mot någonting helt motsatt, verkar inte ha fastnat. 

Marcus Caston är antagligen den bästa skidåkare du någonsin kommer stöta på. Foto: Oskar Enander

Men så är det i alla fall. Marcus Castons svängar skulle kunna göra djupa spår i en hockeyrink, för att sekunden senare se ut som en kattlik Stenmarksimitation. Och han älskar båda sorterna.

Var det just detta, kärleken till svängandet, som gjorde att han valde att dra igång en av det senaste årets mest uppskattade webbserier, Return Of The Turn? Jag satte mig helt enkelt ner med honom över en kaffe under hans årliga besök i Engelberg. Svaret blev lite ärligare än vad vi förväntat oss.

När jag tittar på en skidfilm så ser jag åkare hoppa av klippor till höger och vänster och göra jäkligt feta trick. Kanske gör de en sväng här eller där. Men det känns inte som att de alltid är bra skidåkare. Och jag ser ju mig själv som skidåkare. Det är det jag är, det är så jag identifierar mig. Skidåkare. Men jag kunde inte relatera till knappt någonting i skidfilmerna. Return Of The Turn är mitt sätt att fokusera på skidåkningen som jag gör dagligen.

Foto: Cam McLeod

"Det finns så mycket skönhet i en bra sväng."

Undviker du pucklar till varje pris? Gör inte det, de kommer göra dig till en bättre skidåkare. Foto: Cam McLeod

Med dagens perfect-life-instagram-trams-syn på livet låter detta lite bakvänt. Har inte skidproffsen som uppgift att sälja en dröm?! Å andra sidan — vore det inte roligare att få se mer åkning man kan relatera till?

Alltså, 99 procent av tiden så åker jag ju inte feta pillows i BC eller bottenlöst puder i Japan. Jag åker på de förhållandena som är för dagen, på den plats jag är för dagen. Det är skidåkning för mig. Att bara fokusera på den där ena procenten där jag faktiskt åker helt episka förhållanden vore inte på riktigt på något vis. Självklart ska det också visas upp! Det finns en plats för det också men det är en väldigt liten del av skidåkning om du frågar mig.

För någon som kommer från Utah är det här en delvis avvikande åsikt. Normalt maler invånarna i delstaten på om "The Greatest Snow On Earth", "Deepest Day Ever" och liknande floskler. Tro inte att Marcus Caston inte gillar att köra puder, det är inte det, han har bara valt att sätta fokus på andra saker än de flesta skidfilmsproduktionerna.

Med Return Of The Turn ville jag fokusera mer på den atletiska sidan av skidåkningen mer än själva linjen du åker. Alltså, svängens dynamik. Det finns så mycket skönhet i en bra sväng.

För en kantig skandinav kan det nästan låta lite new age. Dynamik och skönhet? Är det inte skidåkning vi håller på med? 

Men Marcus Caston är ingen stoner som tappat bort sig i mumbo-jumbo, utan bara väldigt, väldigt passionerad.

Under hela mitt liv har jag jobbat på att få mina svängar tekniskt perfekta. Tidigare handlade det ju bara om ett raceperspektiv, men fastän jag inte åker portar längre så är jag liksom intresserad av svängen. Dynamiken. Och jag älskar att titta på skidåkare med bra teknik.

En daffy rakt under stolliften blir aldrig gammalt. Foto: Cam McLeod

Att prata med Marcus Caston framkallar en del prestationsångest. Att åka med honom är ännu värre. Jag kan inte komma på ett enda tillfälle när han kommit ur balans på riktigt. Kanske kastar han iväg en airplane turn i baksätet, som den amerikan han är, men i nästa sekund är han över skidorna igen, och man förstår att allt var planerat. 

Så vem tycker han själv mest om att titta på idag?

Hoji. Och så gillar jag verkligen att titta på Todd Ligare.

Hoji (kanadensaren Eric Hjorleifson) är en universell darling för alla skidåkare, oavsett bakgrund. Att han namndroppar amerikanen Todd Ligare är å andra sidan ett tecken på att Caston har ett öga som fångar upp saker inte alla ser.

Foto: Cam McLeod

Men som gammal störtloppsåkare då, vilka är de alpina favoriterna? Både nuvarande aktiva och historiska åkare.

Jag tycker verkligen om att titta på Henrik Kristoffersen. Såklart är Marcel Hirscher också otrolig, dynamisk, men det är kanske lite för stabilt. Inte nog eget. Mina favoriter genom tiderna följer samma mönster. Jag älskade att titta på Jens Byggmark. Det handlar inte alltid om att ha bara perfekt teknik. Han var loose, bra drag. Jag älskar sådant. Och Bode Miller, såklart. Samma sak där. 

Jag är verkligen ingen nazi teknikpolis. De jag gillar mest att titta på är de som har grunden, såklart, men sedan har de sin egen flavour på det. 

I näst intill chock frågar jag om storslalomeleganten Michael von Grünigen.

Det går inte att säga någonting negativt om von Grünigen. Han hade perfekt teknik. Men ingen flavour.

"Svängen är inte en del av skidåkning, den är skidåkning."

Hur än verklighetstrogna Castons webisoder är, så skiljer han sig inte ut från mängden när det gäller älsklingsförhållanden, och ju djupare pudret är, desto bättre trivs han. Likt någon form av raketman gör han så gott det går för att bli begravd i varje sväng, för att sedan på något magiskt sätt studsa upp ur snön för att göra samma sak åt andra hållet.

Det är mycket möjligt att någon halvsur snowboardåkare, kanske på dalmål, kommer påpeka att brädåkarna minsann höll på att "reclaim the carve" för flera år sedan. Jag tänker inte ge mig in i någon debatt där, utan konstaterar tryggt att skidåkare nog har svängt så pass länge att vi får prata om det. Glöm inte bort att även göra det! Svängen är inte en del av skidåkning, den är skidåkning. 

Foto: Oskar Enander

Marcus Caston

Bor Salt Lake City, USA
Hemskidort Snowbird, Utah
Skidmedia Caston syns bland annat i Warren Miller Entertainments senaste film Face Of Winter och på omslag och galleribilder i skidtidningar över hela världen.
Åkstil Caston må ibland se ut som en jazzande turist, men det är för att han vill det. På samma sätt som att om han vill så åker han ifrån dig, vem du än är.

Webb marcuscaston.com
Instagram @marcuscaston
Youtube Return of the Turn

Prenumerera på Åka Skidors nyhetsbrev

Nyheter från skidvärlden i din inbox!

  • Få akaskidor.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!