Framtiden är här: Max Palm
Foto: Mattias Fredriksson

Framtiden är här: Max Palm

17 år, redan bäst och uppväxt i Frankrike i Sveriges mest skidtokiga familj. Max Palm råkar också vara tidernas yngsta segrare i världens äldsta friåkningstävling.

Artikeln publicerades ursprungligen i Åka Skidor #7 – 2019.

Text Leslie Anthony Foto Mattias Fredriksson

Den första gången Åka Skidor skrev om kanonkulan Max Palm var i nedan artikel om familjen Palm från 2014

Det är sen eftermiddag när vi äntligen flyger in mot Abiskoalperna. Vi seglar mot vinden in mot två valliknande toppar, piloten följer en rygg mot en platå där han sätter ner maskinen till tonen av soliga vyer i alla väderstreck – i norr Riksgränsen, i öster den solmosiga vårvinterisen på Torneträsk, i söder Kebnekaises ändlösa vildmark, i väster Norge och Atlanten. Mellan dem ligger fler geologiska valar utspridda över landskapet med sina vita bukar omgivna av bar klippa.

Den vindpinade snön uppe på ryggen har ett distinkt skarlager så vi traverserar bort mot ett 900 höjdmeter stort face som på håll utlovar bättre svängar. Det är ett perfekt åk med brant, ihållande lutning – men snön är inte bättre för det. Plötsligt flyger två starka och kompetenta skidåkare förbi mig och trycker på i stora super-G-svängar i den förrädiskt varierande snön i en hastighet som jag inte ens kan föreställa mig själv att åka i. De försvinner över en konvex kulle för att dyka upp någon minut senare längst nere i botten av åket, likt små myror. 

En av de skidåkarna är Max Palm, en 16-åring som spenderat vintern med att köra skiten ur allt och alla på Freeride Junior Tour.

Han har tillbringat merparten av den här dagen längre upp längs Europaväg 6 i Riksgränsen där han kört kvalet till den årliga Scandinavian Big Mountain Championships – Extrem-NM i folkmun och tillika världens äldsta friåkningstävling på skidor och snowboard.

Den andra skidåkaren är Max mamma Pia som själv vann NM tre gånger under det tidiga 90-talet, då hon också var med och startade hela eventet ihop med Riksgränsenikonen Robert Gustavsson.

Mamma Pia är en av Sveriges mest erfarna skidlärare och har vunnit NM tre gånger. Foto: Mattias Fredriksson

Max och Pia är mer än mor och son som delar skidåkningen tillsammans, de är även skidpolare och att skåda de bägge åka tillsammans kan värma hjärtat på den mest frusne friåkare. Men även om de drar på i bergen tillsammans så har Pia definitivt inte glömt bort sina moderliga instinkter.

Jag är nervös på dagar som den här, erkände hon till mig tidigare idag.

Medveten om de isiga förhållandena på tävlingsfacet höll hon hela tiden telefonen inom räckhåll och ryggade till varje gång den lyste upp, ivrig på att få nyheter om Max kvalåk. Nu när han återvänt i ett stycke och de åker skidor tillsammans så passar hon på att krama om honom ofta, inte sällan med att dutta sitt huvud mot hans. Hon är glad för att han gjorde bra ifrån sig, något som den blyga tonåringen inte är helt redo att erkänna för oss.

Jag har ingen aning om hur jag placerade mig men jag är nöjd med åket, säger han med ett nästan överdrivet leende.

På toppen av nästa åk pekar Max mot en bergsrygg 500 meter bort där en hängdriva tornar över en naturlig halfpipe.

Jag skulle kunna göra en backflip där, säger han till fotografen Mattias Fredriksson, en gammal vän till familjen som känt Max sedan han räckte honom till knäna. Mattias säger inte emot.

En gång drog jag ut och åkte med Pia och Max, när han var liten, i Serre Chevalier. Men Pia blev inkallad till jobbet och var tvungen att dra iväg och lämnade mig med en liten kille i en enorm, orange hjälm. Jag hade aldrig åkt skidor ensam med en knodd förut men Pia bara sa "det är lugnt, han kan åken".

Max var blyg och tystlåten men han var peppad på att åka och brydde sig inte om vem han var med. Så fort vi klev av liften drog han iväg ut i offpisten, flög utför klippor och genom skogen. Jag kunde knappt hänga på, det var bara att försöka följa den där orange hjälmen. Han var så bra redan då.

Max Palm syn på skidåkning är inte sällan upp-och-ner. Foto: Mattias Fredriksson

Jag själv hade en liknande upplevelse första gången jag träffade Max i Riksgränsen för några år sedan under familjens årliga vallfärd norrut för att driva sin heliskifirma Heliski Guides Sweden. Max var bara tolv men kastade redan bakåtvolter och ledde ett gäng med kids runt fjället. När filmcrewet från Salomon som jag var med satte upp för att filma Max ihop med friåkningslegenden Henrik Windstedt satte han av som en kanonkula. När jag observerade honom insåg jag att den här ynglingen var inspirerad av flera olika skidvärldar – de franska bergen där han vuxit upp, vårmigrationen till Riksgränsen där han kunde betrakta sina hjältar under Extrem-NM, och sina välberesta föräldrar och deras skidäventyrare till vänner. Allt det tillsammans hade skapat ett sofistikerat sinne för skidåkning på stora berg som få andra 12-åringar i världen kunde, och kan, stoltsera med.

Det var antagligen givet att han skulle göra bra ifrån sig på världstouren för juniorer i friåkning men även med respekt till talangerna där, att lyfta sig till seniorernas nivå betyder en helt annan nivå av oro för hans föräldrar. Men i Abisko den här eftermiddagen lyfter Pia inte ens ett ögonbryn inför den stundande bakåtvolten, allt är som vanligt. 

Så fort Mattias är klar med kameran tar Max fart tvärs över facet, droppar in i rännan, flyger ut i en utsträckt bakåtvolt och landar långt nere på platten nedanför, betydligt längre än vad som var planerat. Halvt på skämt frågar jag Pia hur det känns som mor att se sådana saker.

– Jag är okej med det, säger hon. Jag har sett värre.

Familjen Palm (minus storasyster Robina) i sin naturliga miljö. Foto: Mattias Fredriksson

Palms är så nära man kan komma kungligheter inom den svenska friåkningen. Efter att de träffades som unga skidlärare i Riksgränsen på 80-talet reste Pia och Stefan världen runt tillsammans och arbetade, guidade och äventyrade. Efter decennielånga vistelser i både La Grave och Serre Chevalier flyttade familjen till Servoz utanför Chamonix.

En hemmaort som sett både Max, numera 17 år fyllda, och storasyster Robina, 22 och som pluggar kommunikation på universitetet i Amsterdam, att dra nytta av sitt unika skidarv. Det ihop med högkvalitativa skidutbildningar på alla ställen de bott på har format de starka skidåkare de bägge är idag – Robina har även hon ett förflutet som åkare på juniortouren.

Stefan examinerades i den första kullen av svenska bergsguider i mitten av 90-talet och guidar fortsatt hela världen över – från Chile till Japan, Indien till Alperna och över hela Skandinavien, inklusive den heliskifirma som Pia driver med bas hos vännen och guidekollegan Dick Johanssons Abisko Mountain Lodge. Och Pia har ett förflutet som skidlärare i ett flertal länder och som medlem i det svenska demoteamet under många år – för att inte glömma hennes tre titlar som bäst i friåkning i Skandinavien. Som bonus heter Pias kusin Sverre Liliequist. Familjen Palm är skidåkning.

Tidernas yngsta segrare i världens äldsta friåkningstävling. Foto: Mattias Fredriksson

Pia berättar att Max var redan som pytteliten skidtokig – så även inomhus. 

– Vi hade ett litet trappsteg från köket ut i hallen, allt i sten, och Max måste ha hoppat det där steget tusen gånger, med hjälm på huvudet och Robinas alldeles för stora ryggskydd. Skidor är ju hala på stengolv så varje gång han ställde hoppet reste han armarna i en segergest och vi andra var tvungna att kolla på och hurra.

Max stod på skidor första gången när han var två och redan då proklamerade han att han skulle filma och vinna friåkningstävlingar.

Precis som Kaj och Sverre, säger Pia.

Han började i den lokala skidskolan när han var tre men tyckte att det där med att åka skidor i en förutbestämd linje var rent sövande, Max föredrog att hoppa.

Vid sju års ålder gick Max med i Serre Chevaliers skidklubb, samma som Luc Alphand fick sin fostran i. Och där, med entusiastiska och kunniga tränare lärde han sig inte enbart en bra raceteknik utan även att åka skidor i hög fart i all möjlig terräng. Efter att familjen flyttade till Chamonix när han var elva bytte han till Les Houches skidklubb men redan då hade han fått upp ögonen för friåkning på stora berg, och terrängen i familjens nya hemstad pushade honom vidare. Han åkte mycket med både sina föräldrar precis som med ett freeridegäng under en coach ihop med andra kids.

– Friåkningstävlingar passade hans stil och gjorde honom glad, säger Pia. Jag kommer ihåg hur han sa en dag att "det här är frihet".

Nästa steg för unge herr Palm blev en skola i Albertville där studenterna även har tid att träna och tävla på en hög nivå. Att ha folk runtomkring honom som tror på honom som åkare har till och med lyft hans skolbetyg i de teoretiska ämnena – vilket i sin tur gav honom friheten att åka ännu mer skidor. Exakt den loop av positiv feedback som varje ung människa behöver. Numera är Max kopplad till den erkända friåkningsakademin i Les Arcs tillsammans med erfarna coacher och andra duktiga skidåkare som tränar, reser och tävlar tillsammans.

Nutid och framtid. Max och Henrik Windstedt i Riksgränsen 2015. Foto: Mattias Fredriksson

Den blå himlen övergår till en rytande storm över natten. Men trots vädret gör organisatörerna av Extrem-NM sitt bästa för att försäkra sig om att de tävlande får i alla fall ett åk, och med ännu sämre väder på gång in imorgon kan det vara den enda chansen åkarna får att visa upp sig.

Med helikoptrarna strandsatta på grund av vinden bestämmer sig Pia, jag och Mattias för att gå en tur. Pia försöker än en gång att ignorera sin konstant surrande telefon. Hon får höra genom vänner att Max har kört sitt åk och kastat en gigantisk 360 mitt i åket och avslutat med en stor backflip, ställt bägge landningarna och åkt starkt däremellan.

– Jag är sjukt glad, messar han.

Pia skiner av stolthet – och säkert en del lättnad. Hon får en film på Max åk skickad till sig och vi flockas runt telefonen för att kolla. När Max drar sin 360 hör man publiken ge ifrån sig ett ooooohh och för att bryta ut i ett aaaahhh när han gör sin backflip. Det blir dagens högst rankade åk och ihop med hans kvalåk landar det Max på den översta placeringen i resultatlistan, framför den absoluta gräddan av den svenska friåkareliten – vilket är lika med världseliten inom sporten. Med tanke på väderleksrapporten så finns det en stor chans att morgondagens tävling ställs in, vilket skulle kröna Max till nordisk mästare i friåkning och sluta cirkeln som första mor och son som bägge vunnit samma tävling. Pia är extatisk inför den möjligheten och med pappa Stefan som är på väg hem från Island ikväll så skulle de tre kunna få möjligheten att fira tillsammans – Robina är den enda familjemedlemmen som saknas eftersom hon är på skolan i Amsterdam. Hon håller å andra sidan på att gå fullständigt bananas på sina stories på Instagram.

En 12-årig Max kollar in snöskottningen på Schmedjans tak. Foto: Mattias Fredriksson

Precis som väntat ställs tävlingen in nästa dag och Max utropas som vinnare av Scandinavian Big Mountain Championships 2019. Mattias och jag hoppar in i bilen med Pia och Stefan för den timslånga färden från Abisko till Riksgränsen för att gratulera honom. Pia formligen skakar av upphetsning, hjälpt av den dubbla cappuccinon som hon tryckte i sig precis innan vi åkte. 

Stefan är mer lågmäld i sina känslor, lite typiskt för en bergsguide. Han berättar om en gång under en dålig försäsong i Chamonix med så lite snö att inte ens han själv kunde bemöda sig med att åka skidor. Men Max åkte upp varje dag med bussen från Servoz och körde ensam från öppning till stängning, inga av hans kompisar var speciellt intresserade av att dra ut i dåliga förhållanden och noll sikt.

– Han ville inte dra och skejta eller spela TV-spel när det gick att åka någon form av skidåkning, säger Stefan och avslöjar utan att säga det rakt ut att han är ännu mer stolt över Max passion för skidåkningen än hans åkförmåga.

När vi kommer fram till Riksgränsen ser vi Max stå och bli intervjuad för SVT utanför hotellet. Det sista en 16-åring vill är antagligen att hens föräldrar ska krascha intervjun när man står och pratar med en reporter – men Max håller sig lugn och fortsätter att prata i ett artigt, lågmält tonläge.

Stora berg är vardagsmat om man är uppväxt i Chamonix. Foto: Mattias Fredriksson

Så fort intervjun är avklarad så förvandlas scenen till ett kramkalas med familj och vänner – inkluderat Robert Gustavsson, mannen som drog igång eventet ihop med bland annat Pia för 27 år sedan. Inte bara är Max den yngsta mästaren genom alla tider – Henrik Windstedt var 17 när han vann sin första av hittills sju titlar 2001 – han är som sagt även den första med en förälder som också vunnit tävlingen, ett historiskt landmärke.

– Jag var rädd innan mitt finalåk men jag är nöjd med hur det blev, säger Max till mig.

Men jag undrar om han var nervös natten innan när han visste att han skulle vinna om dagens åk skulle bli inställt.

– Nej, jag ville verkligen köra ett åk till.

Den klassiska bilden från 2014. Foto: Per Eriksson

Den svenska friåkningsikonen Reine Barkered, som känt Pia i många år och haft Stefan som guide, har följt Max utveckling de senaste åren och blev inte speciellt överraskad av Max seger.

Max har den perfekta kombinationen av analytisk förmåga och grym skidteknik. Han är liksom äldre i huvudet än vad som står på hans körko… eh, legitimation.

Medan den äldre generationen trippade runt på tå uppe på tävlingsfacet så kände Barkered att det fanns gott om unga nykomlingar som var mer än redo att skicka stort oavsett förhållanden.

Jag kände på mig att det var de unga åkarnas år i år men jag trodde inte att vinnaren skulle vara så ung. Det var sjukt kul att kolla på och jag insåg att jag hållit på med det här ett bra tag när någon påpekade att jag körde mitt första NM samma år som Max föddes.

Även fast han är uppväxt i Frankrike så är Max ändå väldigt svensk i sättet, noterar Reine.

– Precis som Kristofer Turdell så låter han sina handlingar tala istället för munnen.

– Han är kanske tävlingsinriktad men han är inte den typen av person som skulle bli helt förkrossad om han inte vinner en tävling. En riktig mästare tar förluster med samma värdighet som han tar vinster, och det är viktigt.

Och för de som inte tror att ungdomen är möjlig att uppvisa värdighet så finns där Max Palm som motbevis. Och det här är bara början. 

Max Palm 

Ålder 17 år
Bor Chamonix (Född när familjen bodde i La Grave)
Skola Går sista året på gymnasiet i Albertville.
Klubb Les Arcs Freeski Academy
Meriter 1:a Scandinavian Big Mountain Championships 2019. 2:a Freeride Junior Tour 2019. 3:a 2019 och 2:a 2020 på Freeride Junior World Championships.
Instagram @maxx_palm

View this post on Instagram

2nd place in @fieberbrunn_com missed my last part... but that’s the game can’t always have it🔥🔥 big up to all the rider such a big level today 🤟🤟. Super proud of @astrid_cheylus who takes another win😍❤️ and happy to be taking the first place in the overall rankings 🤟🤟. It was @edgar_cheylus last junior comp and it was such a honor to be competing against you and to share all those moments ❤️ you are truly the boss and i wish you all the luck for the rest 🔥 we will miss you...❤️ - - - #anotherbestday #rossignolblackops #itrustlook #livemore #hestragloves #kangbamboo #arvaequipment #seevivid

A post shared by 〽️ ᴀ x ᴘ ᴀ ʟ ᴍ (@maxx_palm) on

Prenumerera på Åka Skidors nyhetsbrev

Nyheter från skidvärlden i din inbox!

  • Få akaskidor.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!