Verksta'n: ställ in bindningarna rätt
Foto: Gabriella Edebo

Verksta'n: ställ in bindningarna rätt

Lär dig hur du ställer in DIN, förspänning och tåplattan rätt. Bindningar som är rätt justerade gör din åkning både bättre och säkrare. För ingen gillar ett trasigt korsband.

Det här behöver du

Verktyg En stor, platt skruvmejsel och en stjärnmejsel (PZ3). Köp en skruvmejsel med bitsats.

Instruktioner från tillverkaren Sök upp info från tillverkaren av just din bindning för hur allt ska ställas in.

1. DIN 

Denna kryptiska och godtyckliga skala som håller oss skidåkare i ett stadigt grepp på tunn is. Generaliseringen är att siffrorna på skalan motsvarar åkarens vikt, alltså 7 är lika med 70 kilo och så vidare. Men självfallet är det inte fullt så enkelt.

Vad står förkortningen ens för? Deutsches Institut für Normung. Självklart var det tyskarna som tog tag i att få till någon form av ordning och norm i branschen. Kort och gott så är det en skala som beskriver hur mycket kraft som krävs för att en bindning ska "lösa ut", alltså släppa från pjäxan. Observera att det ändå kan variera något från bindning till bindning, mellan olika modeller och tillverkare.

Vikt, längd, sulmått på pjäxan och åkstil är parametrar som spelar in i kalkyen. Ju mer hävarm du som åkare utövar gentemot skidan, desto högre värde behöver du för att bindningen ska hålla kvar dig.

Meeeeeen stopp och belägg! Tänk till ett extra varv innan du ger dig ut i skidförrådet med skruvmejseln i högsta hugg. Det fantastiska och finurliga med dagens moderna bindningar är att de (förhoppningsvis) ser till att separera dig från dina skidor vid tillfällen då saker går åt skogen. En för högt ställd DIN kan därför orsaka diverse otäcka skador på ben och ligament, så experimentera för att hitta rätt nummer för just dig efter principen nerifrån och upp.
Börja lågt och testa dig fram tills du hittat just din sweet spot. Trial and error är tyvärr det närmaste en exakt vetenskap vi kan komma i sammanhanget, men det kan också hjälpa att be din skidbutik om råd att utgå ifrån.

Akta dig för diverse onlineverktyg för att beräkna lämpligt värde, skribenten testade ett par varianter och fick ett svar som var mindre än hälften av det hon faktiskt åker med (efter omfattande laborerande under många säsonger).

Förspänning demonstrerat på en Marker Kingpin. Foto: Gabriella Edebo

2. Förspänning 

Ett ord som är grekiska för många och i praktiken finns i lika många utföranden som det finns dialekter i landet. Oftast rör det sig om en skruv på den bakre delen av bindningen som när pjäxan är i ska åka in och ligga slätt mot omslutande plast. 

Om det istället för en skruv är en platta som ska lyftas lite på för att flytta bakdelen så ska denna oftast vara halvt dold när rätt läge uppnåtts.

Skruven ser till att bindningen håller precis lagom hårt i pjäxan så skidan sitter fast på foten när den ska och flyger av vid lämpliga tillfällen. 

Om bindningarna mystiskt löser ut frekvent trots att du skruvat upp DIN-skalan till max så är det antagligen förspänningen du glömt kolla som är problemet. 

Skruven ska ligga slätt mot omslutande plast när pjäxan sitter i. Foto: Gabriella Edebo

3. Tåplattan 

Pjäxans främre del ska på de flesta bindningsmodeller vila lite lätt mot plattan under. Ett gammalt troget trick är att placera ett visitkort mellan platta och pjäxa och sedan justera plattans höjd tills dess att visitkortet precis går att dra ut utan att gå sönder.

Visitkortstricket. Foto: Gabriella Edebo

4. Dubbelkolla ofta 

Samtliga inställningar ovan bör kontrolleras med jämna mellanrum eftersom bindningar, likt övrig materia i universum, tenderar att följa Murphys principer och från ingenstans ställt om sig själva till en tickande bomb av plast och metall. Här är det för en gångs skull värt att vara lika pedantisk som en raceåkare. 

Prenumerera på Åka Skidors nyhetsbrev

Nyheter från skidvärlden i din inbox!

  • Få akaskidor.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!