Sälen & Skistar – Skidåkning på svenska

Jag läser delar av Sälenstjärnans årsredovisning från 1998/99. Ett stickprov i bolagets egna historieskrivning som jag hoppas ger en insikt i resonemangen kring affärsutvecklandet av Sälen. Bolaget som senare kom att byta namn till Skistar och dominera utbudet av alpin skidåkning på den Svenska marknaden.

Årsredovisningen, skriften som ska redogöra för bolagets verksamhet och ekonomiska resultat, är en skrivelse i dur. Ekonomiskt sett går det lysande för bolaget hösten 1999. Lillebror Sälen har precis förvärvat stora stolta Åre och det ser ljust ut för bolagets fortsatta tillväxt. Aktieutdelningen ökas med 50 procent från föregående år och i jämförelse med sina amerikanska konkurrenter kan Sälenstjärnan visa upp bättre nyckeltal på en rad punkter.

Vägen in i 2000-talet ser onekligen ut att bära spikrakt uppåt för bolaget. Det som en gång startade som en ambition från bröderna Paulsson, bröderna bakom byggbolaget PEAB, att erbjuda sina anställda rekreation och friluftsliv i fjällmiljö har tagit betydligt större proportioner.

Resan mot det som kom att bli Skistar inleddes i Sälen 1977 när de skånska entreprenörsbröderna Paulsson förvärvade Lindvallen, den anläggning som ligger närmast Sälens by, inte långt från Västerdalälvens strand.

1983 expanderade verksamheten geografiskt när Högfjällshotellet förvärvades. Högfjällshotellet var första delen i den ursprungliga exploateringen av Sälenfjällen och byggdes 1937 av norska JW Klüver.

1994 börsnoterades bröderna Paulssons fjällsemesterbolag och fler företag och anläggningar förvärvades. 1997 köptes grannanläggningarna, Hundfjället och Tandådalen, upp som ett led i expansionen.

Jonas Bauer, destinationschef i Sälen för Skistar, lyfter fram bröderna Paulssons personliga egenskaper och engagemang som en del till varför Sälenfjällen kunnat etablera sig som marknadsledande inom branschen i Sverige. Våren 2019 träffas vi på huvudkontoret, ett stenkast ifrån Gustavbacken i Lindvallen.

Vad är det egentligen som gjort att några kullar med dålig fallhöjd har utvecklats till Sveriges mest besökta skidområde?

– Kontinuerlig utveckling och bröderna Paulssons engagemang, intresse för att exploatera och bygga, svarar Bauer.

– De skapade en helhet och boendemöjligheter. Sen har vi restaurangverksamheten och att få med sig andra aktiviteter. Många gäster är inte bara skidåkare, de är vintersemestrare, basen är skidåkning men inte allt. Sälen har hela utbudet att erbjuda.

Skistars generella roll för Sälenfjällens utveckling stryks under när jag pratar med Magnus Dovallius, marknadschef i Stöten och bosatt i Sälenområdet under lång tid. Han ser det som en tillgång att Stöten ligger granne med Skandinaviens största aktör i skidbranschen.

–  Att ha en marknadsledande aktör i Sälen och Sverige skapar trygghet och utveckling i hela vår bransch, inte bara i Sälen.

Magnus beskriver också det som blivit ett signum för Sälen, att erbjuda familjevänlig skidåkning, som något unikt i branschen.

– Du får en genomtänkt produkt när du kommer till Sälen. Allt från skidskola till mängder av unika aktiviteter i skidbacken och utanför genomförs av kompetenta medarbetare som har ett högt engagemang för att skapa en så bra produkt som möjligt. Här är vi unika och ibland kanske vi inte riktigt förstår hur duktiga vi är.

Att den rena skidåkningen inte är allt i Sälen insinueras av att fallhöjden i Gustavbacken, den största pisten i Lindvallen och också, enligt inte helt bekräftade källor, Sveriges mest åkta backe, är blygsamma 303 meter.

Backen är för den i skidvärlden något beresta gästen inget som får ögonbrynen att lyfta sig. Bred som en motorväg och högst moderat i lutning utgör den knappast en råvara som kan locka till sig den hågade skidturisten.

“Den högsta fallhöjden i Sälen hittar du i Stöten med 370 vertikala meter skidåkning.”

Också det en blygsam siffra jämfört med både nationella och internationella motståndare. Åre, som leder ligan över fallhöjd i skidanläggningar i Sverige, erbjuder exempelvis 890 vertikala meter.

Bröderna Paulssons drag att utveckla verksamheterna som ligger bredvid backen är i ljuset av Gustavbackens tillkortakommanden självklar. Att ge sig i kast med att försöka koka soppa på en spik är sällan ett vinnande koncept.

Med avstamp i detta får det ses som smått genialt att bygga värmestugor rikligt utrustade med mikrovågsugnar, snida troll i trästubbar i Trollskogen och bygga ett äventyrsbad, Experium, där gästerna kan låta betalkorten gå varma dagar med dåligt väder.

Datan som beskriver området talar sitt tydliga språk, styrkan sitter inte i bergen – Sälen har faktiskt inte ens fjäll i teknisk menig då trädgränsen numera går ovanför topparna. Sveriges största skidort bygger sin framgång på en familjevänlig infrastruktur som verkar tilltala. Liftnära boende och restauranger i anslutning till skidområdet ska underlätta när nästa generation skidåkare ska skolas in, döpas, frälsas, eller vad du väljer att kalla det. För, när kidsen blir hungriga är det sällan långt till en mikrovågsugn eller ett kafé som säljer varm choklad med vispgrädde.

Som skidort består Sälen av totalt sex anläggningar, utspridda något geografiskt. De fyra som ligger centralt i mitten – Lindvallen, Högfjället, Tandådalen och Hundfjället – ägs och drivs i Skistars regi. De två andra, Kläppen och Stöten, står utanför.

Stöten stoltserar förutom med högst fallhöjd också med områdets längsta pist, 3 060 meter lång. Kläppen, å sin sida, är mest internationellt omtalat för Kimbo Sessions, det årliga event som arrangeras efter att anläggningen stängt där Älvdalssonen Kim Boberg bjuder in världens bästa freeskiers och medieskapare för att pusha varandra i en vårslaskig park.

Kullarna i västra dalarna som utgör Sälen är pepprade med fjällstugor. Kamouflerade i granskogen syns de knappt dagtid, men när natten lägger sitt mörker över området börjar det glimma av glödlampsljus från sluttningarna.

Från en sådan glödlampsskimmrande stuga har undertecknad upplevt skidorten de senaste 25 åren.

Tidigt stod det klart för mig att den kulinariska upplevelsen var tätt kopplad till skidåkningen. Genom den lokala kanalen TV-Sälen matades jag som barn med information om menyer från en uppsjö restauranger runt om i Sälenfjällen. Restauranger jag bara kunde drömma om när min gastronomiska upplevelse under iskalla dagar runt nyår dagtid bestod av polarkaka med ost och som i bästa fall garnerats med några skivor gurka.

För att utforska delar av Sälens breda utbud våren 2019, det utbud bortom skidåkningen jag aldrig fick testa som barn, beslutar vi oss i det kompisgäng jag besöker Sälen med för att genomföra Sälenrundan. En parafras på den mer internationellt välkända Sella Ronda. Originalet som är en liftburen tur som tar dig runt hela Sella-massivet i italienska Dolomiterna har adapterats, justerats och tar dig runt hela Skistars system i Sälenfjällen.

Dalaversionen är till skillnad från sin förebild ingen rundtur. Istället går bansträckningen från ena kanten av systemet till den andra. Från Söderåsen på Lindvallen till nybyggda liften West Express i Hundfjället. På vägen ingår en rad, mer eller mindre, obligatoriska stopp på några av de viktigare kulinariska inrättningarna.

Efter att vi passerat grindarna till sittliften på Söderåsen klockan 09.02 har vi 58 minuter senare gjort oss förtjänta av dagens första paus. Skistar Lodge i Lindvallen och dess cafédel blir vårt mål. Den stora glasfasaden med spröjsade fönster i modell större släpper in rikligt med aprilljus där vi sitter i sofforna innanför.

Skistar Lodge tar hela det framgångsrika konceptet för Sälenfjällen och paketerar det i en och samma byggnad. Kafédelen är riktigt trivsam. Rustik träinredning smyckat med äkta mattor, horn från skogens konung samt med inslag av läder. Det andas fjäll.

Om du tar in som gäst på lodgen får du din förbokade skidutrustning levererad direkt till lägenhetens skidskåp. Längre bort i byggnaden ligger Experium som bland annat inhyser ett äventyrsbad, en mindre galleria, bowlinghall, restauranger samt en frisörsalong. När du kliver ut ur huset, ja då står du vid foten av barnbacken.

Förmiddagsfikat är gott men vi blir inte långvariga. Det är ännu en bra bit kvar innan vi nått målet för dagen och vi behöver röra på oss. Nästa del att skida i systemet är Lindvallens huvudattraktion, Gustavbacken.

Backen är den bredaste pist jag skidat och betjänad med en åttasitsig sittlift, fyra stycken släpliftar samt en knapplift. Tillsammans sväljer de många skidåkande gäster.

På vägen dit passerar vi genom ett av de många barnområden som kännetecknar Sälenfjällen. En mängd föräldrar lär nästa generation att stå på skidor genom att antingen låta den lilla åka i en sele med tömmar eller genom att junioren får stå mellan knäna på den vuxna.

Innan vi lämnar Gustavbacken och den ursprungliga delen av Skistar Sälen hinner vi med en kaffe inne på backrestaurangen Sälenstugan original. Den timrade stugan är rustik och hemtrevlig men vi blir vi särskilt långvariga för att hinna med hela rundan innan liftarna stänger.

På väg ned på baksidan av Lindvallen i riktning mot Högfjällets skidområde är det varmt. Mycket varmt. Solen ligger på från en klar himmel och snön är blöt men likväl finns det gott om snö kvar i backarna trots att säsongsavslutningen ligger endast en dryg vecka bort i kalendern.

Snösituationen leder åter till mitt samtal med Jonas Bauer. Han lyfter fram de positiva egenskaper som den artificiellt tillverkade snön besitter när jag för in samtalet på temat varmare klimat.

– Kanonsnön håller längre, hela april, förklarar Bauer.

Exakt hur Sälen kommer påverkas av förändringar i klimatet är svårt att säga. Många faktorer har en inverkan på vilken väg klimatförändringarna kommer ta.

Det enda som går att slå fast med säkerhet är att det kommer ske förändringar. Medeltemperaturen kommer stiga och antal dagar med snötäcke kommer minska är de svar jag får av skrivelser på SMHI:s hemsida när jag söker information i frågan.

Fundersam på hur Skistar Sälen ser på utvecklingen frågar jag Bauer om de utrett hur Sälen kommer att påverkas av ett förändrat klimat.

– All skidåkning är beroende av konstgjord snö, det vi behöver är vatten. I Tandådalen projekterar vi för dammar för att kunna säkra vatten. Antalet dagar med kallgrader kommer räcka till och vi kommer kunna snölägga vår produkt. Med automatik kan vi bli väldigt precisa. Från ett visst datum när vi ser att vädret är bra sätter vi anläggningen i standby. Visst, natursnön adderar en extra vinterkänsla. Vi är väl medvetna hur det ser ut i vår omgivning. Men vi har goda förutsättningar att fortsätta.

Att all skidåkning är beroende av konstgjord snö kan stämma bra in på Skistars anläggningar i Sälen men runt om i världen finns bra många exempel på anläggningar som klarar sig utan vit råvara framställd på artificiellt vis.

När jag fortsätter prata med Bauer berättar han att han inte ser någon bortre gräns i tid för när Sälen inte längre kommer kunna erbjuda skidåkning.

Att affärerna ska ske för all framtid och med god tillväxt ligger i ett börsbolags natur. Vem vill annars investera sina pengar i ägandet av ett sådant?

I Skistars fall ska produktens fortsatta existens säkras med effektiva konstsnöanläggningar, eller kanonsnö som företagets representanter jag talar med väljer att kalla det.

På färden genom Skistars fyra anläggningar når vi Högfjällshotellet lagom till lunchtid och tar därför rast för att äta. Vi stannar på det grova stället Jack’s BBQ Shack som har som signum att servera grillat kött.

En yxa är det första min blick fastnar på när vi kliver upp på trädäcket som är en del av restaurangen. Den grova känslan återspeglas i den mat vi beställer. Välmarinerat kött med frasig potatis återfinns på tallrikarna som bärs in.

Efter lunchen på Högfjället är det buss som gäller för att ta sig till Tandådalen, nästa anläggning att beta av. Tandådalen har tidigare kunnat skryta med världscuptävlingar i både boardercross och halfpipe. Nu är det ett tag sedan det begav sig senast och det enda spår vi hittar av denna typ av tävlingar är en liten skicrossbana för den yngre generationen.

Även i Tandådalen har vi ett stopp inplanerat. Det blir fika på Wayne’s Coffee innan vi tar släpliften bort till Hundfjället. Det mer familjeinriktade området av de två, där den stora attraktionen Trollskogen ligger. En transportsträcka som förvandlats till ett mecka för barnfamiljen. Full med träskulpturer av motorsåg snidade, föreställandes troll från skogarna i Dalarna.

Hundfjället är också det skidområde som ligger närmst Sälens flygplats som senaste åren byggts ut rejält. Skistar är ett av de bolag som gått samman och bildat det bolag, Scandinavian Mountains Airport AB, som ligger bakom satsningen i 700-miljonersklassen.

Nya skidåkare ska rekryteras till Sälen berättar Bauer när vi börjar prata om bygget. Idag kommer 90% av gästerna från Sverige, 8% från Damark och 2% utifrån.

– Sälen är väldigt isolerat när det kommer till tillgänglighet, säger Bauer till mig när jag frågar om varför det investeras i en flygplats.

–  Hela idén kommer sprungen ur att nå en internationell gäst och då är det flyget som gäller. Om vi varit en gruva här hade vägar och järnvägar sett bättre ut men det håller på att ändras. Det finns en helt annan syn på turism från regeringen. Vi hoppas på tåg men på kort sikt är det flyget som gäller. Som en internationell gäst kan du flyga in och ha 10 minuter till Hundfjället.

Den nya start- och landningsbanan kan ses som ett massivt fulfinger gentemot vår tids största samhällsfråga, klimatförändringarna. Men representanter från två ideologiskt skilda regeringar har likväl stöttat projektet sedan 2014.

Annie Lööf, näringsminister i regeringen Reinfeldt, valde år 2014 att garantera att staten skjuter till 250 miljoner kronor till det nya bygget. Investeringsstöd som stöttar ett projekt vars kalkyler fått utså hård kritik – kritik från meningsmotståndare som bland annat handlat om det icke tidsenliga i att bygga flygplats samt om uppblåsta passagerarkalkyler.

Kritiken till trots beslutade sedan EU-kommissionen att godkänna regeringens investeringsstöd våren 2017, men först efter att regeringen tillsammans med bolaget bakom flygplatsen lämnat in kompletterande svar på kommissionens frågor om bland annat kalkylerna över antalet resenärer.

Just dessa kalkyler har av kritikerna till bygget bedömts som kraftigt överdrivna, rent av uppblåsta. En av kritikerna till projektet är Arne Karyd. Arne fick uppdraget att utreda bygget som konsult åt Trafikverket. Ett konsultuppdrag som avslutades av just nämnda verk innan arbetet med rapporten hunnit slutföras.

När jag når Arne på telefon bekräftar han att hans arbete avbröts av Trafikverket. Jag frågar om han har diskuterat synen på antalet passagerare som flygplatsen förväntas få med bolaget bakom. Till svar får jag veta att så inte skett.

Enligt Arne var flygplatsbolaget inte intresserat av att träffa honom. Något som också går att läsa om i den rapport Arne på eget initiativ slutförde efter att Trafikverket drog tillbaka sitt uppdrag, en rapport jag får ta del av via mail från Arne.

På regeringsnivå tycks det forfarande finnas stöd. De socialdemokratiska ministrarna Anna Johansson och Mikeal Damberg uttalade sig i positiva ordalag efter att beskedet från EU-kommissionen förkunnats 2017. Våren 2019 är tongångarna fortfarande positiva från regeringshåll. I ett skriftligt uttalande till SvD säger Ibrahim Baylan, näringsminister i Regeringen Löfven följande:

“Besöksnäringen är en viktig näring för Sverige där Dalarna är den fjärde vanligaste besöksdestinationen, Sälenfjällen är ett attraktivt besöksmål. Väl fungerande kommunikationer är en viktig del för att attrahera turister och för att fortsätta utveckla besöksnäringen i regionen. […] Vi har höga klimatambitioner vilket också innefattar utsläpp från flyg, därför måste vi till exempel hitta nya drivmedel för att det ska vara möjligt att flyga för till syvende och sist ligger fjällen där de ligger.”

Den 22 december 2019 landade det första flygplanet på den utbyggda flygplatsen mellan Tandådalen och den norska gränsen.

Bygget ses inte bara bli en tillgång för turistnäringen i Sälenfjällen av aktörerna som ligger bakom. I det större perspektivet ingår även Idre samt norska Engerdal och Trysil i det geografiska område som tros dra nytta av denna nya infrastruktursatsning.

I den gamla årsredovisningen från 1999 lyfts närheten till Mälardalen och den kundgrupp som är bosatt där fram som en tillgång för bolaget. På 20 år har en del förändrats. I mitt samtal med Bauer lyfter han fram gäster från England, Holland och Tyskland som målgrupper för den nya satsningen. Men han lyfter också fram det faktum att restiden från Malmö reduceras kraftigt, vilket enligt destinationschefen torde öka viljan att besöka Sälen flera gånger per säsong.

I en artikel hos SvD från 3 mars 2019 understryks det Bauer säger om att locka internationella gäster. Skistars före detta VD Mats Årjes, som lämnade bolaget under 2019 efter 17 år på posten, uttalade sig i flygplatsfrågan – ett uttalande som blir talande för företagets strategier inför framtiden. Som svar på frågan om Skistar byggt järnväg om kostnaden varit den samma som för att bygga en flygplats svarar han följande.

– Jag hoppas och tror att det kommer en järnväg till Sälen, det finns en jättepotential där. Men sedan är det ju så att det inte är en järnväg från Stockholm som kommer att locka hit en barnfamilj från Manchester.

Nu återstår att se ifall en flygplats kan locka hit dem.

Kärnan i Sälens utbud då, skidåkningen. Jo, den räcker till för att göra skapa ett leende hos de flesta skidåkare om förhållanden är de rätta. Med ett par kvicka carvingskidor under fötterna är backarna goda nog för att generera åkglädje.

Har du tur kan det under gynnsamma förhållanden även gå att ha riktigt kul på ett par breda friåkningskidor. I området intill Väggen hitta du ordenligt brant skogsåkning och efter ett rejält januarisnöfall är området i klass med internationella konkurrenter.

Men när vi återvänder tillbaka till stugan efter att vi genomfört hela Sälenrundan är det lika njutbart att öppna en kall öl i vårsolen på terrassen som att ligga på kant i backen. Något symptomatiskt för hela orten är det helheten som verkligen ger den dess charm.

Under de 25 raka år jag besökt Sälenfjällen har det hittills bubblat av investeringsvilja. Nya vinterstugor växer upp som svampar ur jorden. Den ena stugan större än den andra där vissa liknar villor i en förort för medelsvenssons. Nya sittliftar tillkommer titt som tätt. Trollen i Trollskogen blir allt fler.

Det har andats framtidstro och hela området är ett kommersialismens högborg, skapat för en köpstark kundkrets. Liftkortspriserna om något, med sin branta utvecklingskurva, indikerar detta.

Tillbaka vid skrivbordet läser jag Skistars årsredovisning från 2017/2018. I den står att företaget omsatte runt 2,5 miljarder kronor, jämfört med vintern 1998/1999 då Skistar omsatte cirka 300 miljoner kronor. Aktien har samtidigt haft en betydligt bättre utveckling än index för Stockholmsbörsen sedan introduktionen 1994.

I en sekvens när jag vänder blad i bunten med utskrivna papper drar jag mig till minnes att det i Aktiebolagslagen finns en skrivning som antyder att ett aktiebolag har som främsta syfte att skapa vinst åt sina ägare. I detta avseendet följer Skistar lagen till punkt och pricka.

Det går uppenbarligen att tjäna pengar på att erbjuda familjevänlig skidåkning toppad med varm choklad med vispgrädde.