Henrik Hultberg – Aostadalens ambassadör

Henrik Hultberg – Aostadalens ambassadör

Han bor granne med Italiens bästa skidområde och driver ett växande reseföretag i snösvängen. Henrik Hultberg tillhör skidåkningens framgångsmän.

För åtta år sedan anlände Henrik Hultberg med en skidåkande konferensgrupp i italienska Champoluc. Han är kvar än, eller åtminstone delvis, för just idag ser det mest ut som om han håller på att landa. Henrik svarar i telefonen samtidigt som han hälsar på välbekanta liftjobbare, stänger jackan och dirigerar åkningen.

Han är på snabbvisit mellan Engelberg i Schweiz, där han hållit ordning på hundra advokater, och ska vidare till Cortina d'Ampezzo i italienska Dolomiterna med ett gäng tandläkare.

Henrik är delägare i Alpine Legends. En resebyrå för företag som gillar att lägga konferenser och andra stormöten i Alperna. Samtliga fem delägare har ett förflutet hos konkurrenten Ski Unlimited och firman har varit rena reseraketen sedan starten 2006.

Själva förklarar "legendarerna" framgången med deras stora och samlande branscherfarenhet, och mörkar därmed att det till stor del handlat om personkemisk tajming. Här fanns en resebyråman som ville driva eget företag, en annan som tyckte han kunde bättre själv, en tredje som behövde få ordning på säsongarlivet och en fjärde som sökte hämnd för tiden hos Ski Unlimited.

De fyras gäng var snart överens om att de måste få fatt i någon som även hade en vintertida adress i Stockholm för att firman skulle fungera, varpå fyra män kontaktar en kvinna som säger upp sin anställning samma dag.

Alpine Legends omsatte omedelbart tio miljoner kronor.

– I fjol fick stoppa bokningar i november. Vi kunde inte hantera fler. Visst kändes det helfel att tacka nej till nya kunder, men också lite kul. Den här vintern är vi lite bättre förberedda, skrattar Henrik i liften.

Planen för dagen är att vi ska testa Henriks favoritoffpist i Champoluc, men snöförhållandena är usla och pisten så mycket bättre, och Henrik är hungrig, varför han istället guidar till pensionat Frantze som ligger strax ovan Del Bosco-pistens påstigning.

Henrik åker rutinerat med upprätt 90-kiloskropp på sladd och i hastigheter som du sällan kommer nära. Det är veckan efter sportbranschmässan ISPO i tyska Bayern och han snobbar med ett par fabriksnya Salomon BBR med Guardian 16-bindning. 

 

Frantze är en traditionell alpgård som finessfullt renoverats till hotell och restaurang. Minimalistisk modernitet i en gammaldags bondgård, där det forna kroppsarbetes råslit ständigt påminner bland bekvämligheterna. Det är nästan så att du undrar om det ändå inte luktar lite koskit när du tar trappan upp mot den lilla spaavdelningen ovanför ett tidigare fähus.

– En förebild för turistanpassad hembygdskultur, menar Henrik som utvecklat en genuin kärlek till den traditionella byggstilen i Champoluc.

Han gillar även utsikten bort mot Cannellone Svedese. En spikrak korridor som hugger ett vitt jack i motstående bergvägg och ofelbart fångar skidåkarintresset. Henrik har dragit jungfrulöpan.

– Korridoren ligger alltid i skugga så jag väntade till maj i hopp om att snön skulle bli mjukare. Det var den inte. Jag fick hålla fast i en liten klippa för att få på skidorna!

Senare i liften, när Henrik åter beklagar att dagens tunna snötäcke omöjliggör vår planerade sightseeing offpist, inser jag vem av oss som sitter med snösvängens Svarte Petter. De flesta skidbestigare skulle kunna kapa armen för att få tillgång till Henriks vintertida vardagsrunda.

Från pisten pekar Henrik mot fjällsidan som begränsar hembyn i väster. Först ser jag ingenting, men med den inlevelsefulla beskrivningen faller pusslet på plats. Anmarschen går i böj uppför en stor fjällgryta som omringas av dekorativa klipptoppar.

Åkningen öppnar med brant utsteg, följt av jämn och gräsbeväxt kalfjällsyta, vilken övergår i trädgränsgles barrskog som sakta tätnar utan att för den saken skull bli särskilt svårgenomtränglig. Tusen höjdmeter i rak fallinje hem till egna kåken. Garanterat orört, varje dag, varje vinter.

– Sedan sitter det bra med lite charkuterier och en grappa, säger Henrik och förvandlas till italienare.

Henrik blir italienare så snart samtalet glider in på att äta eller dricka. Kroppsspråket intensifieras och talet blommar ut i Ernst Kirchsteiger-lika metaforer, och precis som jämförelsen rår Henrik över konsten att vara velourmjuk utan att förlora manlighet. Han är antagligen omedveten om förmågan att – precis som teve-Ernst – vara en leende nallebjörn samtidigt som du instinktivt fattar att han inte är en kille som du bråkar med på puben.

En talang som säkert kommer till nytta när han tvingas förklara för yra konferensknuttar att bergsguiden inte tänker guida folk som inte kan åka skidor eller att längdspårens skejtingbäddar ingalunda är några promenadstigar.

Frågan om hur mycket tid som egentligen blir över för egen skidåkning ställs aldrig. Förmodligen för att det inte behövs. Svaret skulle ändå bara bli: Tyvärr inte tillräckligt, eller något ditåt, trots att han sällan gör annat.

 

Henriks 5 bästa tips i Aostadalen

1 Magiskt offpiståk
Limma på hudarna i Bettaforcapasset och gör den timslånga skidturen upp längs panoramakammen till passet Alta Bettolina på 3 100 meters höjd. 1 400 fallhöjdsmeter varierad skidterräng ner till St Jacques väntar.

2 Kulinarisk höjdpunkt
Ristorante Atelier 5 i byn Pollein utanför staden Aosta. Monica serverar med varm hand och kocken Stefano levererar gastronomiska kreationer som dina smaklökar inte trodde var möjliga.

3 Randonnée och vildmark
Rifugio Benevolo i Val di Rhemes i nationalparken Gran Paradiso. Från denna gemytliga hytta kan du göra en uppsjö härliga offpistturer under soliga vårdagar och dessutom äta gott på kvällarna.

4 Lunchpärla
La Rouja, en genuin fäbodslunch med lokala specialiteter strax utanför Ostafapisten i Champoluc.

5 Favoritpist
Börja på Plateau Rosa i Cervinia, 3 899 meter över havet. Ta vänster ner i pist 7 fortsätt ner till byn som ligger på 2 050 meters höjd.

  • Få akaskidor.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!