Himmelska dagar i Mürren

Vi anländer till Mürren med kvällens sista kabin nerifrån Lauterbrunnen. Det är mitt i natten och Berner Oberland sover. En stjärnklar himmel lyser upp Jungfrau-massivet på ett spöklikt vis. Stora mörka bergväggar omringar oss.

Den mysiga alpbyn Mürren, som ligger vid foten av det 2 970 meter höga skidberget Schilthorn, längst ut kanten av ett svindlande högt stup, välkomnar oss med vackra små trähus; från fönstren strålar det värme och ljus. Vår värd Peter Lindborg har beställt en liten eldriven taxibil som väntar vid kabinbanans utgång och innan vi vet ordet av klättrar den uppför smala, snöklädda gator och vindlande gränder. Färden genom den lilla bergsbyn tar inte många minuter.

Peters äldsta son Karl Johan möter oss med en cigarett i mungipan och hugger tag i två resväskor. Vi följer efter. Det är fest och fullt med gäster från när och fjärran i Chalet Sofia. Dottern som gett namn till huset fyller 15 år. 

Peter Lindborg är antagligen Mürrens mest entusiastiska ambassadör. Jag lärde känna honom för två år sedan när han bjöd in mig till Inferno-Rennen. Som trogen läsare av Åka Skidor hade han sett min önskelista med klassiska skidtävlingar som jag ville genomföra. Det blev början på en vänskap med skidintresse som grund och livsnjutning som förening. Så här är jag nu på sportlov mina två äldsta ungar, tonåringarna Ebba och William. För första gången reser vi till Alperna tillsammans.

Att vår generösa värd överhuvudtaget hamnade i Mürren är en märklig historia. En kärlekshistoria. För 25 år sedan blev Peter Lindborg förälskad i sin fru Kristina och Mürren. Och tidningen Åka Skidor hade faktiskt ett finger med i spelet.

Peter och Kristina hade planerat en skidsemester till Italien, men när han läste ett reportage om Mürren i Åka Skidor ändrades planerna med ett lappkast. Sedan dess har han och Kristina återvänt varje vinter. Idag bor Peter här hela skidsäsongen. Familjen i Sverige hälsar på så fort de har ledigt.

Peter har förverkligat sin dröm. Han har byggt ett hus på världens vackraste skidort. Det tog flera år att hitta en tomt. Att köpa mark eller en fastighet i gamla gemytliga alpbyar är inte lätt. På klassiska skidorter är det näst intill omöjligt. I en liten unik by som Mürren – där så gott som alla fastigheter går i arv – kräver det en stor dos envishet, en ansenlig summa pengar och en hel del tur. Samt en genuin kärlek till den unika skidorten. I Peters fall är den genuin. Kanske är det just därför han har kunnat bygga sitt drömhus.

Varje morgon vaknar han med en osannolik utsikt mot Jungfrau-massivets jättelika berg; Eiger, Mönch och Jungfrau.

– Jag tröttnar aldrig på den här utsikten. Det är nog ingen som har fotograferat den här vyn lika många gånger som jag, säger han och skrattar.  

Chalet Sofia är ingen vanlig liten fjällstuga. Den nybyggda kåken i klassisk alpstil rymmer en stor familj och många gäster. Kåken är tre våningar hög med sex-sju sovrum och fyra badrum. Här finns ett stort allrum med ett gigantiskt matbord och öppen spis, relaxavdelning med bastu och jacuzzi på altanen och en välfylld vinkällare. Med andra ord: det mesta som en man i sina bästa år behöver. En karriär i läkemedelsindustrin är förklaringen till livet som arbetsfri och sorglös säsongare i övre medelåldern.

– Varför vara skibum när man är ung och saknar pengar? Det är skönare så här, lyder Peters devis.

Mürren är den alpina skidåkningens vagga. Det var här som skidturismen föddes och de första tävlingarna i utförsåkning arrangerades. Redan i början av seklet hölls tidernas första slalom- och störtloppstävlingar på Schilthorn och det var engelska skidpionjärer som låg bakom den idén.

För hundra år sedan lockade Alperna bara sommarturister. Men i Mürren fanns revolutionerande planer för vintersäsongen. Palace Hotels engelska ägare Henry Lunn ville introducera alpin skidåkning till sina landsmän och locka turister på lågsäsongen med alpin skidåkning som attraktion. Därmed blev Mürren den första skidorten i världen som satsade på skidturism. 

1910 höll Palace Hotel för första gången öppet på vintern och lockade tidernas första skidturister som fått nog av den gråa årstiden i England.  1912 startades Mürrens skidklubb och tio år senare, 1922, arrangerade Henrys son Arnold tillsammans med de skidtokiga byborna tidernas första slalomtävling. 1924 bildade Arnold Lunn den brittiska skidklubben Kandahar Ski Club och startade tillsammans med Arlbergs skidlegend Hannes Schneider en alpin tävlingsserie som senare blev mallen för dagens alpina världscuptävlingar.

Historiens första världsmästerskap i slalom och störtlopp hölls 1931 i Mürren. Byn tillhör den exklusiva skaran av skidorter som har arrangerat alpina VM två gånger och dess betydelse för skidvärdens utveckling är unik. I Mürren uppfanns skidturismen och den alpina sporten och det är den entusiastiska engelska släkten Lunns förtjänst.

Mürren lockar fortfarande excentriska skidturister. Påfallande många är britter. Det otillgängliga läget och det begränsade antalet hotell gör att du slipper trängas i Schilthorns pister. Förhållandet mellan det blygsamma antalet bäddar och utrymmet i liftsystemet är ovanlig i Alperna. Ekvationen blir ännu mer till skidåkarens fördel eftersom många av gästerna sällan åker skidor. Promenader, curling eller bokläsning konkurrerar med turisternas skidintresse. I byn och skidbackarna råder därför en ovanligt skön och avslappnad stämning. Till Mürren åker man för att koppla av och njuta av Alpernas vackraste utsikt. För skidåkare är det himmelriket; liftköer existerar inte, i pisten är det gott om plats och lössnön ligger orörd länge.

Ett rejält högtryck har parkerat över större delen av Alperna och solen gassar från en klarblå himmel när vi glider nerför Mürrens snöklädda små gator, susar förbi Palace Hotel och stakar vidare till hotell Jungfrau där barnskidskolan är i full gång. De första gästerna, småbarnsföräldrarna, har intagit den soliga verandan med utsikt mot nybörjarbacken och skidskolan. Vilket läge!

Det är vårvärme i byn och nästan stekhett i morgonsolen som flödar över klipphyllan som Mürren vilar på. Vi svettas i skidkläderna i väntan på bergbanan. Men så fort vi kommer upp i skidsystemet blir det friskare bergsluft.

Pisterna är perfekta. Efter en kall natt har ytskiktet tinat. En centimeter sorbet är rena rama drömmen att åka på. Jag och ungarna följer Peters och Karl-Johans spår utför några böljande skidbackar. Det är fantastiskt lättåkt. Vi svänger som värdsmästare utför pisterna och njuter av världens vackraste utsikt. Vyn mot Berner Oberlands jättelika, isklädda och tvärbranta nordväggar på Eiger, Mönch och Jungfrau är svindlande.

Skidsystemet i Mürren består av ett tiotal liftar och drygt 30 nedfarter av varierande svårighetsgrad. Med undantag för den tvärbranta svarta pisten från toppen av Schilthorn och de svindelframkallande hårnålskurvorna genom den osannolika passagen “Kanonröret” passar åkningen medelgoda skidåkare. Skidområdet är perfekt för barnfamiljer med åksugna ungar.

Skidorter med stora liftsystem och få bäddar är en bra ekvation om man vill ha en lyckad skidsemester. Den sköna atmosfären på Schilthorn är en konsekvens av att Mürren inte har exploaterats. 2 000 bäddar är inte mycket att skryta om i alpsammanhang, men den härliga stämningen på berget är unik. Stamgästerna är många.

Offpiståkningen är å ena sida lättillgänglig och å andra sidan svår att hitta. Men nysnön som du ser från liften eller pisten blir snabbt uppåkt. Med en bergsguide finns det godbitar att upptäcka. Långa, fina puderåk i kall snö ligger ospårade på nordsluttningarna i flera dagar efter ett snöfall. Med stighudar ökar äventyrspotentialen på Schilthorn. Och i Jungfrau-massivet på andra sidan dalgången hittar du Alpernas största glaciär, Aletsch-glaciären, med mängder av toppturer på 3 000 – 4 000 meters höjd.

Pisterna följer den naturliga vägen utför Schilthorns böljande terräng och är breda där det finns ytor och trådsmala när det är trångt. I Mürren är inget tillrättalagt. Den industriella skidturismen lyser med sin frånvaro. Det här är en frizon, en plats där man kan få uppleva hur skidåkning gick till förr i tiden. På den tiden skidsemestrar var synonymt med avkoppling. 

Mürrens skidsystem hänger på ett lite ansträngt sätt ihop med de två andra stora skidorterna i Berner Oberland, Wengen och Grindelwald. Tillsammans bildar de skidområdet Jungfrau som består av ett 50-tal liftar och 210 kilometer pist fördelat på 100 nedfarter och tre fina skidberg: First, Klien-Scheidegg- Männlichen och Mürren-Schilthorn, från öst till väst. Att ta sig från Mürren till Grindelwald tur och retur är en dagsutflykt genom ett av Schweiz mest hisnande alplandskap. En fascinerande skid-, lift- och tågfärd utmed branta bergväggar och längs djupa dalgångar med höga alptoppar som kuliss. 

Vi stannar på Schilthorn och tar vi kabinen upp till den 2 980 meter höga toppen av skidsystemet. Här spelades den första actionscenen på skidor i James Bond-filmerna in. Den långa traditionen av engelska skidturister och toppstationens spektakulära läge är antagligen förklaringen till att just Mürren valdes som inspelningsplats till 007-filmen “I hennes majestäts hemliga tjänst”, som hade premiär 1969. I filmen är Schilthorn, populärt kallad Piz Gloria, skurken Ernst Stavro Blofelds högkvarter. Här startar filmens höjdpunkt, en spännade skidjakt som slutar i Mürren. Idag är toppstationen en roterande skidrestaurang med tillhörande James Bond-museum.

En gång om året vallfärdar störtloppsåkare från hela världen till Mürren för att delta i världens äldsta och längsta störtloppstävling, Inferno-Rennen. Den klassiska skidtävlingen är byns höjdpunkt på skidsäsongen och i år kunde man för första gången på länge genomföra tävlingen i dess originalform, från toppen av Schilthorn hela vägen ner till Lauterbrunnen. 22 svenskar deltog och vår värd Peter var en av dem. Det tog honom mer än 20 minuter att åka den 15,8 kilometer långa banan.

De sju engelsmän som var tävlingens allra första deltagare klättrade på stighudar upp till starten på toppen av Schilthorn och övernattade i Schilthornhutte innan de kastade sig utför de opistade branterna. Jag funderar på dåtidens skidäventyr för störtloppspionjärerna när jag slår mig ner vid ett av de solblekta träborden utanför nämnda hytta och dricker en kall öl. Utsikten är oslagbar. Tonåringarna William och Ebba sjunker ner i varsin solstol. Jag tar en klunk och tänker att det är bra underligt att allt började på denna plats. I Mürren. För hundra år sedan. Det historiska perspektivet är lika svindlande som utsikten.

Nästa stopp blir Suppenalp, Peters favoritkrog. En bohemisk och charmig pistservering och bergshytta med härlig atmosfär och god mat som trots att den ligger avsides lockar mängder av stamgäster dagtid. På kvällarna är det fullt ös med fondue och rodel. Det blir, som vanligt, en långlunch på terrassen. Vi dröjer oss kvar tills solen går ner över krönet och liftarna stänger. Efter den tredje kaffedrinken glider vi ner till afterskin på Hotel Jungfrau och hamrar i spikar på en stock och dricker schnapps med en skotte som aldrig åker skidor någon annanstans i Alperna. Men till Mürren återvänder han flera gånger per vinter. Och varför skulle han inte göra det? Bättre än så här blir det inte.

När vi vandrar hem till Chalet Sofia kan inte Peter låta bli att ta upp sin Iphone för att ta ännu en bild på utsikten över Eiger. Det är säkert den tusende.

Jag vet vilken skiva han kommer spela när vi kommer hem. Eldkvarns klassiska dubbelalbum Himmelska Dagar är hans favorit. Den passar perfekt som soundtrack på denna underbara skidort.