Warren Miller – mästerregissör på skidor

Under hösten har den senaste Warren Miller-filmen Playground turnerat runt USA. Jon Olsson, Rachel Burks och andra skidstjärnor betar av berg världen över, det är påkostat, snyggt och ganska amerikanskt. Men Warren Miller själv har inte haft något med filmen att göra. Han är nämligen 83 år gammal.

Redan i slutet av 1980-talet sålde han sitt filmbolag till sonen Kurt, som i sin tur sålde det vidare till multinationella Time Warner.

Warren Miller fortsatte att regissera och vara filmernas berättarröst några år till, men i de senaste filmerna har hans välkända stämma kommit från gamla ljudklipp. Enligt ryktena är han missnöjd med filmerna, som han tycker har blivit humorbefriade.

Humor har nämligen varit ett av Warren Millers kännetecken, sedan han gjorde sin första skidfilm strax efter andra världskriget. Efter att ha lånat pengar till en 16 millimeters-kamera reste han runt bland skidorter i Klippiga Bergen och visade sin pudersnöiga Deep and Light. Den och hans andra tidiga filmer hade inget ljud, istället berättade Warren Miller direkt i biosalongerna. Han har sagt att han alltid drog en massa skämt för att skyla över de tekniska bristerna i filmerna och att han insåg att en publik som hade kul skulle komma tillbaka nästa vinter.

En ursprunglig skibum

Det finns en ännu ogjord film som vore kul att få se, nämligen en film om Warren Millers eget liv. Mycket talar för att han kan kallas världens första skibum. Efter att ha muckat från flottan 1946 gjorde han ett misslyckat försök att ta upp sina studier. Men skidåkningen och friheten lockade för mycket. I en tid då usa predikade arbetets, familjens och kyrkans lov, köpte Warren Miller en husvagn ihop med en kompis och ställde den på en parkeringsplats i Sun Valley. Han och polaren tjuvjagade småvilt i skogarna, tillverkade egna liftkort, skosnören och vykort som de sålde till turisterna, åkte skidor och festade. Faktum är att Warren Miller var riktigt duktig på skidor; han höll landslagsklass men satsade aldrig fullt ut på tävlandet.

Istället blev filmandet hans passion. Han jobbade extra som snickare på somrarna (när han inte surfade), och åkte sedan runt till skidorterna med en ny film varje vinter. En vinter ska han ha besökt 130 olika skidorter och städer. Han sov i sin Cheva, i tält och ouppvärmda garage, tjänade pengar ibland, fifflade eller lånade till sig pengar ibland, och verkar ha haft väldigt kul. Sina erfarenheter sammanfattade han 1958 i kultboken Wine, Women, Warren & Skis som har sålt i över 250 000 exemplar.

Pionjär inom film

Efter ett tiotal år ”on the road” började Warren Miller och hans filmer bli kända. Skidsporten växte snabbt i USA. Hans filmbolag hade ett par anställda och han började visa filmerna utan att själv närvara överallt. Han hade övergivit husvagnen och gift sig. Ytterligare några år senare lockade hans skidfilmer över 300 000 besökare varje vinter och han började göra reklamfilmer åt stora företag. Hans filmproduktioner fungerade också som plantskola åt nya generationer amerikanska skidfilmare, som Greg Stump.

Många menar att även om det funnits andra skidfilmare innan och samtidigt med Warren Miller, så har ingen haft lika stor betydelse för genren. Hans envisa arbete år ut och år in är anledningen till att vi idag kan se hundratals filmer om allt från jibbing till isklättring eller surfing. En filmjournalist i l.a. Times gick till och med så långt att han utropade Warren Miller till en ”kombination av Jean-Claude Killy, Robert Redford, Ingmar Bergman och Woody Allen.”

Så skulle Warren Miller nog inte uttrycka det själv. Framgångarna har inte stigit honom åt huvudet. Hans fru Laurie säger i en tidningsintervju: ”Living the life of the ultimate ski bum is what he really relishes.”

Hans önskan verkar ha gått i uppfyllelse.

Av: Gabriel Arthur