Test: topptursbindningar
Turåkning upp på toppar och friåkning på stora berg är två saker som numera är i det närmaste sammanflätade. Med samma utrustning går det både att med egen kraft ta sig upp till det perfekta åket åka liftburen offpist. Åka Skidor testar bindningarna som gör det möjligt.
Mårten Pettersson
2010-03-09
Relaterade artiklar
I Nordamerika har de bästa friåkarna sedan länge sökt sig upp på topparna, ”backcountry” som de kallas. Randonnéepjäxorna har blivit styvare, även om de har en bit kvar till vanliga alpinpjäxor, och bindningarna som utvecklats för att både gå uppför och åka nerför tål numera hård åkning. Till förra vintern utvecklade Fritschi sin modell Diamir Freeride Plus och gjorde den styvare. Till denna vinter kom Marker The Duke som är en fullblodsbindning för friåkning där det också går att koppla lös hälen för uppförsgång. Dynafit är med sina superlätta turbindningar populära i Alperna. Bland dem som går långa, hårda turer eller tävlar i skidalpinism har Dynafit sedan länge varit det självklara valet. Men fixar de här bindningarna en bred bigmontain-skida och tuff åkning? Två teståkare, Åka Skidors redaktör Mårten Pettersson och industridesignern Björn Alvtegen, har under den första delen av vintern testat bindningarna både på tur och vid liftburen åkning. Båda hade dessutom en hel det erfarenhet redan innan av Diamir Freeride Plus och Marker The Duke, som förra vintern prövades under otaliga turer och vid åkning i liftsystem. Den nya bekantskapen var Dynafit som både provåktes med Völkl Mantra på Åreskutan och under långa toppturer med lättare och mer gångvänliga skidor. Völkl Mantra var med sina 96 millimeters bredd i midjan och utmärkt isgrepp den perfekta testskidan, bred nog att sätta vridstyvheten på prov för att visa på skillnader mellan bindningarna. För att ge samma förutsättningar användes samma pjäxa, Dynafit Zzero 4 Px-TF, som hör till de styvaste randonnéepjäxorna på marknaden och dessutom en av de lättare. För att ytterligare pressa bindningarna och se vad de tålde åktes Marker The Duke och Diamir Freeride Plus även med vanliga alpina pjäxor. Mårten Pettersson ansvarar för tester i Åka Skidor och har jobbat i skidbranschen sedan slutet av 80-talet. Skiddagarna är många och erfarenheten stor. Gillar all typ av åkning, från bana till fjällturer via offpist och toppturer. Björn Alvtegen har sin grund som längdåkare på elitnivå men nu är det mest offpist och toppturer på feta lagg som gäller. Tidigare har Björn använt Diamir Freeride på sina skidor men i vinter gjorde han ett byte till Marker The Duke. Hans starka fysik gör honom okänslig för lite extra vikt. Björn är civilingenjör med inriktning på produktutveckling, en perfekt bakgrund för att prova dessa tekniska underverk till bindningar. Båda teståkarna är drygt 180 centimeter långa, väger 80 kilo samt har storlek 27 i skor, vilket innebar att de kunde köra samma testutrustning. VridstyvhetVi testade bindningarna mot varandra, en bindning på varje fot och identiskt slipade Völkl Mantra-skidor, det var stor skillnad i vridstyvhet mellan modellerna. Bra vridstyvhet innebär att bindningen inte viker sig när skidan kantas, vilket ger isgrepp samt att kraften från åkaren inte går förlorad på vägen ner i skidan. En vek bindning gör att skidan känns lam. Jämfört med de andra bindningarna ger Marker The Duke ett bättre isgepp och hela skidan känns livligare. Dynafit har också utmärkt vridstyvhet medan Diamir Free-ride Plus viker sig en del, även om också den får godkänt. På allt utom is är det inget problem. Jämför man årets Diamir Freeride med en som är några år gammal, är den nya modellen överlägset styvare. Våra erfarenheter stämmer rätt väl överens med vad Lou Dawson på www.wildsnow.com kommit fram till när han har testat och mätt vridstyvheten på olika turbindningar under mer laboratorieliknande förhållanden. Att tänka på vid ett köp av Marker och Diamir är att de finns i olika storlekar. Välj en så liten som möjligt som passar din pjäxstorlek. Större storlek ger mer glapp på grund av längre hävstång. |
