Uttrycket spin to win snackades det om för ett antal år sedan i snowboardvärlden när den som snurrade mest också var den som vann tävlingarna. Som en motreaktion på den trenden blev stil ett än mer centralt begrepp, vilket var en tillbakagång till de estetiska "regler" som gällde när sporten var ung. Det är bättre att göra ett enklare trick men med stil, än att bara snurra så mycket man kan.

Freestyle- och jibbskidåkningen har genomgått en liknande förvandling under de drygt 10 år den existerat i sin nuvarande form. Åkare som Jon Olsson pushar ständigt gränserna för vad som är möjligt på ett par skidor samtidigt som till exempel Eric Pollard har gått en annan väg och satsat på enkla trick och en annan estetisk ståndpunkt. Frågan om hur många varv som går att göra på ett par skidor får hela tiden skrivas om. Det här klippet från i höstas visar den 17-årige Henrik Harlaut från Åre som slänger iväg en Switch 1620. Alltså baklänges in i hoppet och sen snurra fyra och ett halvt varv, vilket är mer än någon annan fixat med på tävling tidigare. Det går så fort i snurrarna att han nästan ser ut att ha gått in i en sorts warp-speed. Henrik själv fnyser åt kritiken att hoppet inte är utfört med tillräckligt med stil och flaggar för att det kommer efter hand.