Uppdrag; guidenål

Artiklar

Uppdrag; guidenål

Raindrops keep fallin´ on my head... Till stängning ikväll sjöngs det glatt gamla barnvisor för att skrämma bort tövädret men efter att ha klappat händerna frenetiskt och tjoat "Slutar det att regna då?" erinrade jag mig slutet av versen, "Det vet inte jag, men händerna mår bra!", och gav upp hoppet om molnfria skyar till gryningen.

Åka Skidor • 2008-01-21

Förra helgen var alla fyra skidsystemen stängda tre dagar i rad, på grund av
galet snöande och regnande. Det var dock lite kallare då än nu, så “på
höjd”, som jag så käckt fått lära mig att det heter, var det
riktigt trevligt när det på måndagen bjöds sol och öppna liftar. Med Mikes
ord ringande i öronen; “Det krävs fart för att inte köra fast”,
finner jag alltför många gånger under eftermiddagen mig själv med skidorna
upp och huvudet ner, djupt ner. Sista gången orkar jag knappt resa mig, jag
tjurar som ett barn och säger till Lars som assisterat vid resningen att jag
aldrig mer vill åka lössnö! Det blev till att köra på säkerhet ner till
dalen, annars hade jag legat kvar i nån driva tills Compagnie de Mont Blanc
pistat upp Röda Mattan åt mig.

Chambre Neuf var i förra veckan, tillsammans med flera andra svenskställen i
byn, kunglig hovleverantör. Tjejerna hade mött upp för lunch och det var
dags för genomgång av gårdagens Garage. Jag fick vara med trots att jag
suttit hemma med trevligt sällskap, ett par gemensamt lösta korsord och
grevémackor och inte alls varit Ylva. Vi beställer mat men glömmer drickan,
så jag reser mig upp, knatar in i baren och ropar “Kuken, Kuken,
(det är chefen) jag fixar dricka till oss!” och nickar till en
kille som precis kom innanför dörren, jag känner igen honom men kan inte
placera honom utan antar att det är någon bummare som kommer på afterskin
ibland. Tillbaka vid bordet, efter att ännu ett par gånger ha ropat “Kuken”
ut i vad som till synes är tomma intet, inser jag vem som är på väg att äta
lunch bara ett par bord från vår skvallerhörna. Kronprins Carl Filip
såklart. Micah Black med halsduken runt kepsen och vinflaska i bakfickan,
släng dig i väggen, nu finns det pro-homaterial i byn!

Häromdagen uppkom ett nytt alldeles fantastiskt roligt skvallersystem. Annika
var på Geneve flygplats för att hämta bagage som kommit lite efter på resan
och jag i min tur hämtade Annika. Följden av att trycka in fyra skidfodral i
en liten Renault är att man som förare inte ser den som sitter på
passagerarsätet och vice versa, alltså ett perfekt tillfälle för bekännelser
av hemligheter man hållt på en stund. Nästan bättre än Blomkruka, här kom
det liksom mer av sig självt. Det finns några här på hotellet som jag gärna
skulle köra runt med i Bilbikten en stund.

I söndags sjöng jag, stärkt av en snabb frukost-Bloody Mary, psalmer på
franska och gjorde mitt bästa för att slippa söndagsskolan när det var dags
för dop. Molly Cecila var så fin i sin lilla spetsklänning och storebror Sam
visste precis hur man beter sig i kyrkan; läs en bok om bilar högt så
slipper du höra på högtravande prästprat. Molly höll på att få mellannamnet “Si
c´est bien” när prästens hörsel vacklade men Sanne rättade snabbt
och Molly klarade sig med en hårsmån från att bli retad genom grundskolan.
Värt att notera: Fransk kyrksång fungerar precis som i Sverige. Man har
ingen aning om hur melodin går, men det är mest långa vokaler så det funkar
att mima eller sjunga steget efter, man läser nästa textrad samtidigt som
man försöker sjunga ikapp den förra och tror ni inte att det sitter en tant
på bänkraden bredvid som kan varenda liten strof och sjunger sitt allra
ljusaste så man längtar sig galen efter nästa Bloody.

Trots besök från SnyggYlvas storebröder, ja rent av stamfäder, har veckan på
sprit-, dans- och nakenfronten varit ganska lugn. Imorgon kan det dock bli
fredagsafterski och på söndag är hon bjuden på stor fest så vi får anta att
hon står redo i startblocken med en drink i en näven och drar i urringningen
med den andra. Det naknaste nu är på morgonen när dörren till mitt rum står
öppen, jag har sparkat av mig täcket och Tjuren som går runt i
Spindelmannenkitet i hallen ser mer än han vill se.

Jag och Annika har ett uppdrag. Det går inte så bra för oss ännu. Vi har
försagt oss lite. Under en riktigt tjejig eftermiddag växte tanken på en
sammetssköld, ni vet en sån man hade till simmärkena, fylld av
bergsguidesnålar från just en snabb tanke till en överlagd stöldräd i Höga
Savoyen. Tyvärr har vi berättat för de svenska guider vi känner om vår idé
så de passar sig noga för våra klåfingriga små händer. Jussi gasade med
skräck i blicken iväg i Golfen, Mike tipsade om att söka över golvet på
Garage vid stänging på fredagkvällar och de andra kan vi nog byta till oss
med pannkakor respektive skaka-så-snöar-det-på-figuren-grejor.

Apropå snö, det där med barnsånger verkar inte vara någon dum idé: Il neige,
il neige!! Under min seans vid tangentbordet har dropparna svalnat, stelnat
och frusit; snön vräker ner över Avenue Michel Croz och det är dags för mig
att vandra hem.

“hon föll i för samma gamla törst huvudstupa, hjärtat först”

Av: Emma

Copyright © 2020 Åka Skidor

Denna sajt drivs av Story House Egmont AB. Story House Egmont publicerar ett hundratal tidningar och webbplatser, däribland Hemmets Journal, Hus & Hem, Icakuriren, Vagabond, Kalle Anka och Bamse. Vi har även en omfattande verksamhet inom böcker, spel, aktivitetsprodukter och event, samt är snabbt växande inom e-handel och digitala marknadsföringstjänster. Story House Egmont är en del av den nordiska mediekoncernen och stiftelsen Egmont som varje år delar ut mer än 120 miljoner kronor för att hjälpa utsatta barn och ungdomar. Läs mer på www.storyhouseegmont.se.

Story House Egmont AB, Pyramidvägen 7, 16991 Solna, Tel: 08-692 01 00, Orgnr: 556046-9206

Scroll to Top