Kangchenjunga Ski Expedition Uppdatering 1

För en dryg vecka sen kom vi till Nepal. Vi spenderade tre dagar Kathmandu, ordnade klättertillstånd på turistministeriet, träffade journalister och snackade med Elisabeth Hawley, en amerikansk journalist som har bosatt sig i Nepal och vigt sitt liv åt att sammanställa statistik om Himalaya klättring. Vi köpte även mat och lite utrustning som vi behöver till expeditionen.

Kathmandu är en stor och livlig stad med flera miljoner invånare. Massvis med bilar och motorcyklar och trafiken det mest kaotiska jag har upplevt. Kathmandu är intressant att besöka men lite väl stressig för en norrlänning som mig.

Resan fortsatte med en timmes flygresa österut till Bhadrapur och vidare med jeep via Ilam till Gopetar. Efter en dags väntan på en väska som försvann på flyget till Bhadrapur började vi i fredags vandringen upp mot Kangchenjunga basläger. Vi är nu halvvägs på den åtta dagar långa turen och det inte är inte den helt vanliga vandringen som vi är vana vid. Vi har vandrat längs med ris- och majsfält, korsat älvar på hängbroar av trä, druckit te från de lokala teodlingarna, ätit bananer som vi plockat från bananträd längs med stigen. Delar av vandringen går genom djungelliknande skog. Det är varmt och fuktigt, stenarna är hala och blodiglar anfaller från alla håll. Jag och Jörgen har enats om att djungeln inte är vårt favoritställe.

Vi ser nu fram emot att lämna djungeln, ta oss upp på högre höjd och förhoppningsvis komma fram till baslägret om några dagar. Mer nyheter när vi kommer fram.