Annons

5fd925a91953a

Artiklar

2 sorters laviner

Del 2 i Åka Skidor och Jimmy Odéns lavin- och säkerhetsskola fokuserar på de två vanligaste typerna av laviner som skidåkare råkar ut för.

Åka Skidor • 2009-01-13

1 Rutten snö

Den första uppstår främst under våren och beror på värme. Den här typen av
lavinfara ställer oftast inte till så stora problem för oss skidåkare, då
det är ganska lätt att förutsäga var och när det blir farligt.

Tänk dig till exempel en sydsluttning på vårkanten. Snötäcket bakas av värmen
och solen. Under dagen smälter snön, för att sedan frysa igen under natten.
På engelska kallas detta för melt-freeze metamorphism. Processen leder över
tid till ett homogent snötäcke utan lagringar, och så länge snötäcket fryser
nattetid är lavinfaran lika med noll på morgonen.

Skidåkningen är tämligen värdelös på det betonghårda snölagret, men ur
lavinsynpunkt är det säkert. Lite senare under dagen, när solen värmer på
det översta lagret, får vi smörig och fin vårsnö. Men så fort värmen har
krupit ned lite i snötäcket släpper bindningen mellan snökristallerna, och
det blir fritt vattenflöde i snötäcket. Det brukar kallas för rutten snö,
och så fort den uppstår kan lavinfaran helt plötsligt vara avsevärd.

Ibland hör man åkare säga att man inte bör åka vissa åk efter ett visst
klockslag, men det är uttalanden man ska vara försiktig med. Det säkra
tidsspannet mellan betongsnö och rutten snö kan vara väldigt kort, och
varierar givetvis från dag till dag beroende på väder, värme och solsken.

Vissa dagar går det inte att åka alls, på grund av att snötäcket inte frusit
under natten. Andra dagar gör avsaknaden av sol och värme att betongen
består och vårsnön uteblir.

En enkel minnesregel är förstås att följa solen under dagar när du
letar vårsnö. Börja med att åka i sluttningar som ligger åt ost, syd-ost på
förmiddagen, då dessa får sol först. När snön blir för mjuk, är det dags att
flytta över till sydsluttningar. Och så vidare. På så sätt får du den bästa
åkningen, och undviker de farliga sluttningarna.

Om åken du planerar har stor fallhöjd – som i Alperna – är det även viktigt
att tänka på värmeskillnaden mellan olika höjder över havet. Har du fin
vårsnö i början av ett sydvänt 1 000 fallhöjdsmeter långt åk, kommer du
högst sannolikt att ganska snart åka in i lavinfarlig terräng, av den enkla
anledningen att det så gott som alltid blir varmare ju längre ner du kommer.

2 Flaklaviner

Den andra typen av lavinfara uppstår främst under midvintern och beror bland
annat på stark kyla. Flaklaviner, som står för majoriteten av alla
lavinolyckor, karaktäriseras av att ett större område snö lossnar initialt
som en stor bit – ett flak. När flaket börjar glida utför sluttningen, bryts
det successivt upp i mindre block.

Flaklaviner utlösta av ett lavinoffer eller någon i gruppen utgör
den absoluta majoriteten av alla lavinolyckor med dödlig utgång. Det är
alltså återigen viktigt att inse att du ganska omgående får ta
konsekvenserna av dina beslut. Men för att börja i rätt ände måste du lära
dig att förstå vad som händer i ett snötäcke. Snö är som bekant ett material
som är under konstant förändring. Snöflingorna förändras medan de är i
luften, och denna process fortsätter både när snöflingorna ligger på ytan av
snötäcket och senare hamnar längre ned. Ett snötäcke består alltså av olika
snölager som fallit vid olika tillfällen.

Varje lager har påverkats av olika väderförhållanden – för att sedan begravas
av ett nytt lager. Detta skapar olika snölager, några starka och andra
svaga.

Den omvandling som snökristaller genomgår för att bli en del av
snötäcket, kommer antingen att stärka eller försvaga snötäcket.
Temperaturskillnaden i snötäcket avgör vilken process som blir den
dominerande.

Om temperaturskillnaden i snötäcket är mindre än 1°C per 10 centimeter, kommer
snökristallerna att brytas ned och stärka snötäcket. Är temperaturskillnaden
mer än 1°C per 10 centimeter, byggs kristallerna upp och snötäcket
försvagas.

Det här är inte alls så komplicerat som det kan låta. Eftersom snön isolerar
mot kyla, så hålls marktemperaturen kring noll, vilket innebär att ett
snötäcke på 50 centimeter i 10 minusgrader ger en temperaturskillnad i
snötäcket på 2°C per 10 centimeter.

Det är under sådana här förhållanden som så kallad sockersnö bildas, och
snötäcket alltså försvagas. Sockersnö är grova snökristaller som inte kan
binda med varandra, och som alla har upplevt när de försökt krama en snöboll
och misslyckats.

På sikt leder tunna snötäcken i låga temperaturer till att gynnsamma
förhållanden för laviner skapas – och tvärtom. Värt att tänka på är också
att snötäckets temperaturskillnader varierar med väderstreck och altitud.
Exempelvis ligger lavinfaran generellt sett kvar längre på nordsidor på hög
höjd.

Vind är en väldigt viktig faktor för bildandet av flak. När
snökristaller transporteras av vinden, slås de sönder till mindre partiklar
som packas tätt samman på läsidor.

Eftersom ingen kan räkna ut hur mycket extra belastning ett givet flak tål,
ska du alltid försöka identifiera flaken för att undvika att åka på dem,
något som är betydligt enklare när det precis har snöat och blåst mycket.

Med lite träning kan du ganska snabbt lära dig identifiera riskfyllda
sluttningar. Mycket svårare – och farligare – är det när flaken ligger
begravda under ny snö som inte är vindpåverkad.

Snölager är omöjliga att se vid en första anblick. Ett
snötäcke ser väldigt olika ut på olika platser, beroende på alla rådande
omständigheter. Det är som ett stort lapptäcke, där starka och svagare lager
ligger sida vid sida. Följaktligen kan du heller inte titta på lagren i ett
snöschakt, och sedan tillämpa kunskapen i den omgivande terrängen. Ett
snöschakt gör en enda sak: Beskriver hur snötäcket ser ut exakt där du
gräver.

Är du orolig för ett åk eller delar av ett åk, säger det dig egentligen
ingenting om du gräver ett schakt uppe på den avblåsta kammen. Istället
måste du ta dig ned och gräva i det kritiska området – och det är knappast
att rekommendera om du känner dig osäker redan från början.

Är du redan från början så orolig för stabiliteten att du ställer dig och
gräver ett schakt, är svaret ganska enkelt: Åk inte!

”Hot spots” är en ganska teoretisk idé, som i korthet går
ut på att om du träffar av en hot spot kan du utlösa en hel sluttning.
Tyvärr är hotspots begravda i snötäcket, så den teoretiska kunskapen kommer
inte att hjälpa dig att fatta rätt beslut i verkligheten och terrängen.
Däremot kan tekniken öka din förståelse.

Tänk dig en glasskiva med mjöl på. Blås bort mjöl från vissa fläckar, ta sedan
en annan glasskiva som du fäster lim på, och sätt ihop de båda glasskivorna.
Klistret kommer att fästa på de punkter där det inte finns något mjöl – och
precis så fungerar det när ett svagt lager är begravt under ett flak.

När du åker och belastar flaket, orsakar du att ett svagt lager kollapsar och
sprider sig till nästa. Eftersom själva flaket fortfarande är lika starkt,
kommer det att ligga kvar. Men när området har blivit belastat tillräckligt
många gånger, kommer det svaga lagret till sist att ha blivit så stort att
flaket kollapsar och glider iväg. Även en sluttning med över hundra
skidåkares spår kan med andra ord vara dödligt farlig, och det är en minst
sagt livsviktig insikt.

”Slope use” är den engelska benämningen på det fenomen som
kullkastar hela problematiken med att bedöma lavinfaran i gamla snölager.
När en sluttning åks regelbundet efter varje snöfall skärs lagren upp, och
packas till ett homogent snötäcke. Det här sker med alla klassiska åk på
alla större skidorter.

Du behöver med andra ord inte fundera så mycket på hur vikten av det senaste
snöfallet har påverkat snötäcket längre ner, utan ska istället försöka
bedöma var någonstans flaken har bildats, och hur den senaste snön som föll
binder till den gamla.

Så fort du åker bara en aning utanför det regelbundet åkta området, kan
snötäcket och lavinfaran vara helt annorlunda. Tillämpa därför inte
kunskapen och känslan för stabiliteten i de regelbundet åkta områdena på
resten av terrängen. Stora laviner kan fortfarande uppstå i det senaste
snölagret.

2 sorters laviner

>> Flaklaviner är som sagt de allra vanligaste och farligaste.
För att de ska uppstå måste tre kriterier uppfyllas: Ett flak, ett
svagt lager, och en glidyta.

Ett flak är ett relativt starkt lager i snötäcket med bra bindning mellan
snökristallerna. Ett svagt lager – exempelvis sockersnö – orsakar att
flaket bryts av från det övriga snötäcket, och minskar samtidigt
friktionen mellan flaket och glidytan.

Glidytan utgörs till exempel av gammal hård snö, ett begravt lager skare, gräs
eller klipphällar. En lavin kan utlösas när flakets vikt överstiger
styrkan i snötäcket. Den kan utlösas antingen av en ökad belastning
eller en försvagning i snötäcket, och båda kan förekomma samtidigt.

När flaket sedan har utlösts och alla kriterier har uppfyllts, är det bara
brantens lutning som avgör om flaket ska glida iväg som en lavin eller
inte (se skissen nedan). Flaklaviner är vanligast förekommande i
terräng som är 30-45 grader, med 38 grader som den oftast förekommande
vinkeln – samma som den perfekta lutningen för skidåkning.

När det gäller nysnö, finns en viktig faktor ur
lavinhänseende, nämligen temperaturen under ett snöfall. Tio centimeter snö
som faller i högre temperaturer är tyngre än tio som faller när det är
kallare, på grund av att snön innehåller mer vatten. Den extra vikten
påverkar snötäcket.

Men även ett snöfall utan vind i låga temperaturer påverkar lavinfaran, inte
bara på så sätt att den extra vikten påverkar snötäcket i djupare lager,
utan också efter hur den nya snön binder till den gamla ytan. Du måste
alltid beakta lavinfaran om det faller 20 cm snö eller mer. Räkna med två
eller tre dagar innan snön har satt sig, det vill säga innan den nya snön
har bundit till den gamla.

Det här är en tumregel, men alla som har varit i en större skidort efter ett
snöfall vet att det bildats pucklar överallt efter två-tre dagar. Detta
förändrar ändå inte sakens natur, så du måste ändå vara extra försiktig
dagarna efter ett snöfall. Och kom ihåg att det inte behöver snöa för att
lavinfaran ska öka dramatiskt; det räcker med att det blåser.

Din egen slutsats som skidåkare är alltid den viktigaste faktorn för en
säker – och därmed oftast underbar – dag på berget. Det blir förstås sant
först när du baserat din slutsats på goda och omdömesfulla grunder.

2 sorters laviner

Kom ihåg: att ett snötäckes djup och stabilitet varierar med
säsong, höjdaspekt och terräng; att vintrar och regioner med tunna
snötäcken och lägre temperaturer är farligare för skidåkare; att
snötäcket är svagare om det finns fritt vatten än om vattnet är
fruset.

Glöm aldrig: att inte bara ny snö utan också vind ökar lavinfaran.

Tänk på: att bara stanna på ryggar och i terräng flackare än
30 grader om du är osäker på stabiliteten.

Och sist men inte minst: En sluttning är inte säker bara för att det
ligger spår där.

« Del 1 – Säker på berget

2 sorters laviner

Av: Jimmy Odén

2 sorters laviner
2 sorters laviner
2 sorters laviner

2 sorters laviner

Copyright © 2020 Åka Skidor

Denna sajt drivs av Story House Egmont AB. Story House Egmont publicerar ett hundratal tidningar och webbplatser, däribland Hemmets Journal, Hus & Hem, Icakuriren, Vagabond, Kalle Anka och Bamse. Vi har även en omfattande verksamhet inom böcker, spel, aktivitetsprodukter och event, samt är snabbt växande inom e-handel och digitala marknadsföringstjänster. Story House Egmont är en del av den nordiska mediekoncernen och stiftelsen Egmont som varje år delar ut mer än 120 miljoner kronor för att hjälpa utsatta barn och ungdomar. Läs mer på www.storyhouseegmont.se.

Story House Egmont AB, Pyramidvägen 7, 16991 Solna, Tel: 08-692 01 00, Orgnr: 556046-9206

Scroll to Top