På skidor från K2 – del 1

K2 Skidexpedition 2009 – Uppdatering 1
2009-06-04 – Skardu
Höjd: 2 220 meter

Mycket har hänt de senaste dagarna. En del bra och en del riktigt dåligt.

Jag kom fram till Islamabad i söndags utan några som helst problem. Jag
missade inga flyg, alla mina väskor kom fram och till och med grejorna som
jag skickat med cargo i förhand var i Islamabad och väntade på mig när.
Chockerande!

Men som vanligt går inte allt som det ska på mina resor. Den här gången var
det inte mitt fel utan min klätterpartner Michele som fick bita i det sura
äpplet. När jag var på väg att kliva på planet i Frankfurt fick jag ett sms
från Michele som sa:
“Do you have Pakistan visa? I stop in airport because I don’t have visa”.

Michele hade helt enkelt glömt att skaffa visum som man måste ha för att komma
in i Pakistan. Det blev inget större problem. Michele kunde gå på den
pakistanska ambassaden i Milano i måndags och fick sitt visum samma dag och
kunde sedan hoppa på flyget till Pakistan redan två dagar senare. Så när vi
möttes här i Skardu idag kunde vi bara skratta åt det som hänt.

En inte lika kul grej var nyheterna jag fick från turistministeriet. Jag var
där häromdan för att som jag trodde glida in, skriva på några papper, le
lite och sedan glida ut med klättertillstånd till K2 och vandringstillstånd
till Laila Peak.

Men så blev det inte. Klättertillståndet till K2 fick vi men nåt
vandringstillstånd till Laila Peak fick vi inte. Jag frågade varför och det
roliga var att det hade de inget svar på. Jag fick bara ett NEJ. De hade
helt enkelt ingen anledning. Riktigt skumt! Vi lämnade in en andra ansökan
om vandringstillstånd men svaret blev det samma. Nu är jag sjukt besviken
att vi inte kommer att få klättra och åka skidor på Laila Peak.
Förhoppningsvis lugnar det ner sig om några dagar och jag kanske kan hitta
något positivt i det hela.

Förutom det har lyckats äta eller dricka något dumt för det har börjat röra
sig lite väl mycket i magen och jag har tappat aptiten. Inte helt ovanligt
att få magproblem här i Pakistan. Än så länge är det inte så dåligt och jag
har gått till motattack med antibiotika så förhoppningsvis är jag frisk igen
om några dagar.

De bra sakerna då¿ Tja, vi är på väg mot K2. Det har varit min dröm i många år
och äntligen händer det. Så livet kan inte bli mycket bättre

Imorgon åker vi vidare till Askole där vi börjar den sex dagar långa
vandringen upp till K2 basläger. Ny uppdatering när vi kommer fram runt den
11 juni.

Av: Fredrik Ericsson