Sanningen om sommaren

På en tågresa blev jag nyligen utsatt för är ett bra exempel på vad sommar och tid utanför en bergsby kan göra med människor. Rolf, vi kan kalla honom Rolf, eller ja, Roffe är väl bättre antar jag, klev på i Stockholm med sin gitarr och ett gäng bärs. Roffe var inledningsvis vänlig och pratsam. Sedan började han spela gitarr och sjunga Winnerbäck-låtar. Visst, Roffe var väl ingen naturlig talang när det kom till att spela gitarr, sjunga och pimpla bärs. Men det dröjde inte länge förrän människor i kupén började ifrågasätta Roffes framträdande. Roffe tog inte kritiken bra, inte bra alls, utan kastade okvädningsord, öl och en gitarr runt omkring sig. Det sista jag såg av Rolf var på en tågstation någonstans i Sverige, där han precis fällt de klyschiga men ack så mäktiga orden: “Jag är Rolf! Vilka fan är ni?!” Och fick till svar: “Polisen Rolf, Polisen.” 

Vad försöker jag säga med detta då? Jo, att när NM är slut, snön smälter och du helt plötsligt befinner dig mitt i en livs levande sommar – där pollen, insekter, glassköer, självutnämnda trubadurer och roséboxar härskar med järnhand och skididolerna på Instagram börjar visa upp tvivelaktiga intressen innan du ens kommit till midsommar – då kanske paniken börjar sätta in. Med all rätt säger jag. Vad ska du göra nu? Vem är du?! Och hur bör ett par skidor egentligen förvaras över sommaren!?

Har du levt det senaste halvåret i närheten av snö och berg kan nämligen detta “sommar” ställa till en hel del problem. När du återvänder till civilisationen kommer du oundvikligen att ställas inför och påverkas av människors syn på ansvar och vad som egentligen är en okej öl- och baconkonsumtion. Roffe till exempel, hade han bara varit en trubadur i Chamonix hade det där i kupén aldrig hänt. Folk hade garvat. Roffe hade garvat. Alla hade skålat och varit glada. Kort sagt, det hela riskerar att bli lite märkligt i civilisationen och ju längre du befinner dig i det där “sommar”, desto större är risken att du blir som dem – ifrågasättande och dömande. Jag menar jag satt ju också där i godan ro och tyckte Roffe kanske kunde börja bete sig lite som en normal människa. Så jag kunde läsa mitt exemplar av Kupé i lugn och ro.

Ett annat exempel är det när undertecknad skulle på picknick. Förutom att Fantan till rosén så klart tog slut i förtid var allting frid och fröjd. Tills jag tog fram min picknickmacka. Allting stannade upp och folk undrade vad i helvete jag hade tagit med mig. De tittade konstigt på mig när jag förklarade att det, det där jag har i korgen är mackornas macka. Elvismackan! Kungen av mackor. Men tydligen är det inte okej att smörsteka ciabattabröd, bre på en burk jordnötssmör, lägga på sylt, ett paket bacon och ett gäng skivade bananer. Hade det varit en picknick Revelstoke, hade jag blivit hyllad! Men nänä, inte i storstaden inte. Förakt och dömande blickar är picknickkreativitetens lön.

Och det slutar inte där. På sommaren finns längre inga ursäkter att inte svara på mail. (Om du inte är redaktör på en skidtidning förstås…) Du förväntas duscha regelbundet, sitter du och dricker öl i understället rynkas det på näsan och tider är tydligen till för att passas. (Att skylla på att sista åket drog ut lite på tiden kommer du inte långt med.) Så stanna inte för länge i sommaren. Snart börjar du också snegla på en digital kalenderfunktion. Fan, det är ingen dum idé ändå, att kunna skriva upp tider och platser där du förväntas dyka upp. Måste dyka upp. Måste. Och vad du än gör, klaga inte på värmen. Herregud. Klaga inte på värmen. Drick vatten och andas genom näsan.

Fokusera! Tänk på nästa vinter. Spana mot horisonten. Skaffa en hobby. Hitta något att göra i väntan på nästa vinter. Sysslolöshet leder lätt till korkade idéer. Som i sin tur bekant ofta leder till diverse skador. Så mitt råd blir – skaffa en sommarhobby. (Dock inte segling. Segling är ingen hobby, det är en livsstil.) Men glöm inte, att likt varje sväng, är varje uttagen timme sommarsemester ett tecken på svaghet.