Toppturstyper – vilken är du?

1. Toppturshipstern

All-in är ditt mellannamn. Det spelar ingen roll om det handlar om att dricka ekologisk IPA, cykla fixie, odla skägg (om du är man vill säga) eller laga långkok på rättvisemärkt kött av frigående kossor från Pampas vidder – du kör rakt in i kaklet, oavsett vad. Och när du hux-flux fått för dig att du ska gå på topptur står du där med hängbuken utanför tightsen, en utrustning i 110 procent kolfiber och en anmälan till Keb Classic i inboxen. 

Du hatar medelvägar och att vara lagom. Ska du göra något gör du det ordentligt. Utåt sett alltså. Verkligheten är en helt, mer nyanserad, sådan.

Du drar på pannlampan och går kvällsturer tills din partner polisanmäler dig som försvunnen. Du instagrammar bilder på din lunch bestående av broccolisoppa och vatten samtidigt som du trycker i dig godis hela kvällarna framför Netflix. Men det behöver å andra sidan ingen veta om.

2. Allätaren

Du vill kunna göra allt. Hela tiden. Resultatet är att du fastnar i mellanmjölkens icke-förlovade land, oförmögen att kunna göra något fullt ut. Du är en skidåkande ursäkt – “Jag åker runt istället, mina pjäxor fixar ju inte höga dropp vettu”. När du åker lift sneglar du hela tiden på avlägsna toppar, och när du går på tur drömmer du om att någon hade byggt en lift uppför just det där åket du släpar din allt tröttare lekamen uppför. 

Din utrustning är en kompromiss som egentligen inte funkar optimalt till något. Trots att du med bestämdhet hävdar att du hittat skidprylarnas gyllene medelväg och heliga Graal – den perfekta mixen av låg vikt, gåläge och åkkänsla. I teorin alltså, verkligheten är en helt annan. Den är för sladdrig för att kunna blåsa pist med, för klen för att droppa klippor med och för tung för att gå långa turer med. 

Men det är bra, för du kan ändå inte bestämma dig för vad du egentligen håller på med. 

3. Freeridern

Gå på topptur? Tjena. Någon gång i månaden släpar du dina 194 centimeter långa skidor med 118 millimeters midja, bestyckade med Look P18 och Cast-plattor uppför en inte alltför avlägsen bergstopp för att slänga dig utför en monstruös klippa inför diverse kameror. 

Att gå uppför är med andra ord ett (knappt) nödvändigt ont som du helst slipper. Du rör dig i liftsystemets sidecountry och kan på sin höjd tänka dig att sidsteppa några höjdmeter för att nå ditt åk – förlåt, din linje. Gå på tur? Du är väl för f*n inte någon jävla apelsinskalare.

4. Gramjägaren

Dina skidor väger 613 gram, dina pjäxor 700, bindningarna som ett par legobitar och din kropp är snart nerslimmad till under 50 kilo trots att du är fullvuxen. Till och med stighudarna är tillskurna med mikroskopisk precision för att ge maximalt med grepp för minimalt med vikt – för som alla vet, varje gram betyder flera sekunder uppför. Tid som är extremt viktig för att sätta nya rekordtider på Strava och spöa dina latmaskar till vänner som hellre tillbringar morgonen i sängen än går 1 500 fallhöjdsmeter före frukost.

Du är en maskin med en syreupptagning och lungor i klass med dina husgudar Kilian Jornet och Emilie Forsberg (eller det är i alla fall vad du intalar dig). Din slimmade lekamen är alltid iklädd tights, oavsett om du är ute på en söndagstur med dina polare och har tänkt “ta det lugnt”. Det vill säga, du gör det de första 50 meterna.

5. Apelsinskalaren

Fjällen ska njutas i moderat tempo. Egentligen föredrar du dina gamla turskidor av klassiskt, nordiskt snitt men efter påtryckningar från din omgivning har du fallit offer för kapitalismens lockelser och skaffat en modern randoutrustning. Visst, funktionsplagg med membran är ju käckt att ha när vädret blir sämre, men vem åker egentligen skidor när det regnar? Kom igen … Borstad bomull fungerar minst lika bra. 

Du går dina turer i makligt tempo på fjäll med lika maklig lutning och åker utför i samma makliga fart med en hemsnickrad teknik inlärd på en kurs i Hemavan, -87. Du är en relik från en svunnen tid och vill ha det precis just så.