
Wille Lindberg under förra årets NM. Foto: Erik Westberg
Dags för Extrem-NM i Riksgränsen!
Den ultimata bataljen mellan Skandinaviens bästa friåkare står för dörren. Världens äldsta friåkningstävling som dessutom firar 25-årsjubileum. Extrem-NM i Riksgränsen. Och frågan som alla ställer sig är: var är snön?
Den årliga samlingen i Riksgränsen är i detta nu verklighet, Scandinavian Big Mountain Championships AKA Extrem-NM. Världens äldsta friåkningstävling som körst varje vår sedan 1992. Du som gjort din matte inser att det betyder att tävlingen firar 25-årsjubileum i år. Åka Skidor bugar inför arrangörsstaben med den legendariske Robert “Radical Rob” Gustafsson i spetsen. Ta en extra rompelare i baren på banketten Robban, vi bjuder!
Lobbyn på hotellet är full av instagram- och skidkändisar och på fjället finns den ofta närvarande dimman och blåsten. Någonting skiljer sig dock från tidigare år. Någonting är inte sig likt i den lilla skidorten. Snön är nämligen inte vad den var och har varit. Årets kvalface Sadeln är en labyrint av sten och märkligt mjuk snö. Liknelser har gjorts med tävlingen 2004, då Jon Olsson vann klassen herrar alpin.

Dagen innan tävling infinner sig en viss atmosfär och aktivitet i såväl hotellobbyn som på fjället. Åkare, oavsett åkdon, rekar som dårar. Tittar, pratar och undrar. Vad går att åka? Och hur? Och varför? Somliga ler, nickar lite för sig själva och tycker att snöläget inbjuder till kreativitet. Andra överläppar drar ihop sig och blir hårda. Pannor rynkas. Bäst att reka en gång till. Och för varje gång en åkare skråar in släpper mer snö. Det rör på sig uppe på Nordals. Kort och gott är tävlingsarenan fylld av klippor som många av åkarna aldrig sett förut, takeoffs är steniga och snön knäar som nämnt under sin egen tyngd. Undertecknad är ganska glad att namnet inte står på startlistan. Alltsammans ser faktiskt lite skräckinjagande ut. Lite rävigt skulle man kunna säga.
Annars är det mesta sig likt i den lilla skidorten vid rikets slut. Skratt och kära återseenden mest överallt. I varje väderstreck finns fantastiskt bra skidåkare. Sådana där som ser normala ut på håll, om man kisar lite med ögonen. Men vid närmare granskning syns glödande ögon, uppdragna mungipor och trasiga knän. Det skickas raggare ut för klippor, kastas cork treor där man kanske inte trodde att en sådan borde kastas. Kommentatorerna är på plats, åkarmöte ikväll och väderleksrapporten hotar med minusgrader till den inledande tävlingsdagen.
Text: Mårten Nilson • 2016-05-09
• Extrem-NM • Riksgränsen