Sjövägen till snön i Nordnorge

Ibland bara klaffar allt på en och samma gång, även om förväntningarna är de motsatta. En vecka till sjöss med en väldigt blandad grupp med brett spann på skidkunskaper. Vi befinner oss i Alta, inte det som försökt ta patent på världens bästa snö i Utah, utan i Finnmark i nordligaste Norge. För ett år sedan blåste mitt tält ut till havs i de här trakterna så att vädret kommer att ställa till det känns som den enda självklarheten i nuläget. Ser mig själv ligga i fosterställning under däck helt grön i ansiktet medan segelbåten kränger fram och tillbaka. För segla och förflytta oss kommer vi behöva göra oavsett om förhållandena tillåter skidåkning eller ej eftersom resan ska avslutas i Tromsø, 17 mil fågelvägen nästan rakt västerut. Men däremellan ligger det berg, fjordar och öppet hav.

Vi är ett stort gäng med matchande Helly Hansen-ställ som lastar ombord oss på Seil Norges 50-fots segelbåt kallad Humla och den aningen större expeditionsbåten Valiente. Vädret är osannolikt bra så det blir ett sista minuten beslut att köra igång resan med en tur direkt efter middagen. En omvänd alpinstart och en tur som ackompanjerades av en fantastisk solnedgång som aldrig tog slut.

Veckan fortsätter på samma tema. Vädret är helt osannolikt bra, vi får åka både puder och perfekt vårslask och lagom till det är dags att förflytta oss vigare längs kusten blåser det upp ordentligt och bjuder upp till fantastisk segling. Framme från fören får vi känna på havets vilda sida när saltvattnet dränker hela båten medan Humla studsar fram över vågorna. För en sekund funderar jag på att saltvatten antagligen inte är det mest skonsamma för skidkläders allmänna välmående, men känslan av vinden i ansiktet, minnet av veckans mjuka svängar i spektakulär miljö och utsikten över rosa berg i solnedgången är för bra för att bry sig om membran och saltfläckar just nu.

Jag är helt såld och nu vill jag bo resten av mitt liv på en segelbåt i Nordnorge.