Svenska småbackar – Saltisbacken

Artikeln publicerades ursprungligen i Åka Skidor nummer 2 2019.

Text & foto Linus Meyer

Med en vidsträckt utsikt över övärlden från toppen av backen, inbäddad mellan stora villor precis där Stockholm slutar och övärlden börjar ligger Saltisbacken. Här har det bedrivits vintersport sedan slutet av 1800-talet både med backhoppning, rodel och, från och med 1976, slalom i Saltsjöbadens slalomklubbs regi.

– Vi och backen i Järfälla är de enda backarna i Stockholm som drivs helt ideellt. Det finns några tränare som har timpenning annars är allt arbete oavlönat, berättar Sofia Sjöqvist som är sekreterare i klubben.

– Det är otroligt häftigt att kunna bo i en förort till Stockholm och bara ha fem minuter till en skidbacke. Alla i klubben kommer inte från Saltsjöbaden, det kommer folk från hela Nacka och Värmdö också. Jag och min fru älskar skidåkning så när barnen började skidlekis i backen och ville fortsätta var det lika bra att lägga ned lite tid i klubben, berättar klubbens ordförande Håkan Westberg som till vardags arbetar inom fastighetsmäklarbranschen.

– Jag tror inte man skall räkna på hur mycket tid man lägger ned men det är oproportionellt mycket. Vi är många i klubben som lägger mycket tid. I helgen till exempel var det tävling i backen, då behövde vi allt från parkeringsvakter till tävlingsledning som ställde upp. Jag ser den här tiden som ett fönster där jag kan vara en engagerad förälder och bygga en plattform i föreningslivet och där mina barn kan lära sig saker och ha skoj, fortsätter Håkan.

– Vi konkurrerar om barnen med massa andra sporter och intressen men det vi har är att alla måste ställa upp ideellt i klubben vilket ger en väldigt familjär känsla som kanske annars är vanligare att man finner ute på landet än här i stan. Man kan inte bara lämna sina barn och sätta sig och jobba utan man måsta vara med och vara engagerad. Vi ser det framför allt i de äldre träningsgrupperna där många fortsätter komma på träningarna bara för att det är skoj och de vill ha gemenskapen även när de slutat tävla, berättar Sofia.

Klubbens slogan är “klubben med engagemang” och det märks verkligen, inte minst på tävlingar och tävlingsresultat. Just nu har klubben 13 ungdomar som går på olika skidgymnasier i Sverige men fortsätter tävla för Saltis. Klubben har tidigare fått fram världsåkare som Axel Bäck, Martina Fortkord, Sverre Liliequist och Susanne Ekman.

– Receptet att få fram många duktiga ungdomar är många timmar på snö. Många i klubben börjar i unga år och vi har satt lite prestige i att ha en stor bredd i alla åldersklasser. Idag tränar 450 barn och det är träning i någon form varje dag i backen, allt från de minsta barnen till mastersklassen. Med så stora ålderskullar och så duktiga åkare som vi har nu så är jag övertygad om att vi lyckas få fram nya stjärnor de närmaste tio åren, berättar Peter Heuman som sitter i styrelsen.

Uppe i backen börjar snöläggargruppen förbereda kvällen och nattens snöläggningsskift. Två personer sprutar vatten med en brandslang för att backen skall bli hård och hålla medan fyra stycken kämpar i snödimman med att gräva upp en kanon som fastnat i snömassorna.

– Det kommer bli en lång natt, avslutar Per Hammarland som ansvarar för snöläggningen innan han gräver vidare.