Pjäxnördens ordlista

Flexindex 

Ett mått på hur styv en pjäxa uppfattas på foten. 70 kan anses vara en nybörjarpjäxa, 90 för medelgoda åkare, 130 passar hård friåkning och allt över 140 är för raceåkare med lår som stålförstärkta telefonstolpar.

Notera att detta är ett ungefärligt mått som varierar mellan tillverkare, och även mellan modeller från samma märke. Dessutom är toppturspjäxor nästan alltid mjukare i flexet än “vanliga” pjäxor med samma angivna flex. Så se den här siffran mer som en vägledning mer än en exakt vetenskap. 

Progressivt flex 

Ett något missbrukat uttryck i pjäxsammanhang som kom upp till ytan genom den tredelade pjäxans renässans för ett tiotalår sedan. Innebär kort förklarat att pjäxans flex är mjukt i början av böjkurvan för att sedan bli gradvis hårdare tills flexet nått sitt “slut” utan en abrupt känsla. Något som kan spara elaka smällar mot benhinnorna. Jämför med ett linjärt flex där stoppet är mer tydligt och definierat. 

Vilket man föredrar är helt enkelt en fråga om tycke och smak. Puckelåkare och många friåkare är rent bokstavstroende av det progressiva flexet försina förlåtande egenskaper, medan raceåkare traditionellt sett föredrar ett linjärt flex där de upplever sig ha mer kontroll över skidan – men det är två rätt grova generaliseringar. 

22,5 

Traditionellt sett har de flesta högpresterande damskor bara gjorts ner till 23,5. Något som i sin tur gjort att många svenska tjejer tvingats åka runt med pjäxor som varit för stora med allt negativt som det innebär. Samtidigt har de stora skidmarknaderna i Mellaneuropa och Nordamerika inte efterfrågat pjäxor i mindre storlekar än så, varför lilla Sverige motvilligt tvingats följa efter. Det här håller dock på att ändras i snabb takt och fler och fler tillverkare erbjuder sina toppmodeller för tjejer ner till 22,5, i vissa fall ännu mindre. 

Lästbredd 

Ett mått på en pjäxas breddöver framfoten. 98 millimeter är ungefär mitt på skalan och lite av en standard för prestandapjäxor med tajt passform. 92 är för raceåkare med fakirtendenser och 106 är för riktigt breda fötter. Prova dig fram med hjälp av en kunnig bootfitter. 

Techinserts 

Metallförstärkta håligheter i pjäxans tå- och häldel, anpassade för techbindningar. 

Grilamid 

En lätt plast som används i många pjäxor där man vill få ner vikten. Oftast toppturspjäxor, men även en del moderna allmountainpjäxor. 

Pebax 

Ännu en lätt plast som används främst i toppturspjäxor. 

PU 

Den klassiska pjäxplasten som återfinns i det flesta pist- och allmountainpjäxor. En bootfitters våta dröm då den är enkel att trycka och modifiera, och håller formen väl efteråt. 

Kolfiber 

Prylnördens favoritmaterial #1.
I pjäxor används det främst i pjäxskaft för att ge extra styvhet både i längsled och i sidled. Plus att det alltid ger lite extra kredd på afterskin, bara en sådan sak. 

Gripwalk 

En gummisula som kombinerats med plastplattor i tå och häl för att dels ge bättre kraftöverföring men också för att säkra att bindningen löser ut korrekt vid ett fall då gummit skapar oönskad friktion. Kräver bindningar med en kompatibel tådel. 

Tursula 

En grov gummisula som oftast sitter på toppturspjäxor. Är ofta rundad framtill på undersidan för att ge bättre gångegenskaper, något som kan göra att den inte passar i alla alpinbindningar eller ger optimal utlösningsfunktion. Fungerar bäst med techbindningar, eller med vissa bindningar med justerbar tådel i höjdled och rörlig glidplatta. 

DIN-sula 

Den klassiska typen av slät plastsula som funnits på majoriteten av alpina pjäxor sedan urminnes tider. Går sakta men säkert mot att snart enbart finnas på renodlade pistpjäxor. 

---

Läs mer:

• Prylguide 21/22: 11 grymma pjäxor för friåkning
• Prylguide 21/22: bästa pjäxorna för pist och allmountain
• Prylguide 21/22: 11 lätta toppturspjäxor

---