Chamonix efter branden: ett GM utan lift

En gång i tiden var puderdagarna på ett av världens mest klassiska skidberg, Les Grands Montets i Chamonix, en stundtals komplicerad historia och förknippade med en del svåra val. Skulle man köra varv på varv i gondolen Le Bochard tills benen värker eller frysa i stolliften La Herse eller våga sig på att bråka i kön till toppkabinen? 

Le Téléphérique des Grands Montets, kabinbanan till toppen var hopplöst underdimensionerad och ålderstigen och lyfte blott 700 skidåkare i timmen från mellanstationen på Lognan till toppen av Grands Montets på 3 300 meter över havsytan med oändliga möjligheter till breda pudervidder och skidäventyr som endast fantasin kan sätta gränser för. 

“En generisk puderdag kanske man lyckades hinna med
ett ospårat åk därifrån, om man hade tur.”

Tyvärr var den liften långt ifrån oproblematisk med evighetslånga kötider i trånga korridorer i sällskap med hundratals svettiga skidåkare och en ständig osäkerhet på om det ens var värt besväret. Inte sällan krävdes det tidsbokning för att ens få en plats i kabinen, vilket inte alltid kommunicerades med önskvärd tydlighet från liftbolaget Compagnie du Mont Blanc. Något som allt som oftast förde med sig en osäkerhet huruvida man ens köpt rätt liftkort för dagen bland alla varianter som erbjöds av den otydliga säljaren i kassan. Med andra ord en lift med karaktär och sitt eget, förvirrade liv.

Och under dess magiska toppstation bredde oändliga vidder av puder ut sig. En generisk puderdag kanske man lyckades hinna med ett ospårat åk därifrån, om man hade tur – för när tiden var kommen att ställa sig i liftkön för andra gången kunde man vara säker på att nästan allt redan var uppåkt. 

Toppkabinen var helt klart förknippad med en stor dos hatkärlek hos många av Chamonix skidåkare.

Men på eftermiddagen den 11 september 2018 förändrades precis allt när mittstationen på Lognan förstördes av en brand till följd av en olycka under ett byggarbete, vilket i sin tur förde med sig att både den nedre och den övre sektionen av kabinbanan effektivt sattes ur funktion. Det är fortfarande oklart när en ny, fungerande kabinbana åter kan finnas i dess ställe. Vissa röster säger tre år, andra betydligt fler. 

Transporten upp från Argentière i dalen sköts oproblematiskt av gondolen till Plan Joran men om du vill ta dig till toppen av berget så får det ske för egen maskin. Ett negativt faktum som tvärt emot alla odds förvandlats till något positivt. För efter att elden härjade fritt den där septemberdagen 2018 så har ett nytt, och bättre Grands Montets börjat att gro. 

Det visade sig att det inte tog längre tid att gå på stighudar från toppen av Le Bochard till toppen av Grands Montets än vad det gjorde att trängas i den bedrövliga liftkön på mellanstationen. Dessutom är det förknippat med en betydligt bättre upplevelse där man sakta glider uppför och över de fantastiska vidderna. 

 “Idag kan man som skidåkare räkna med ett det finns
ospårat puder flera dagar efter ett snöfall.”

Föga förvånande finns det nog med puder till alla som tar sig besväret. Vissa dagar kan antalet skidåkare som går turen till toppen räknas i hundratal, men jämfört med de tusentals som åkte kabinen upp varje dag förut så är det en klar förbättring. Det finns rum för alla. 

Idag kan man som skidåkare räkna med att det finns ospårat puder flera dagar efter ett snöfall, vilket med Chamonixmått mätt är snudd på historiskt bra. Förr i tiden (alltså för tre år sedan) var allt uppspårat, complètement fini, efter bara några timmar. 

Branden har förändrat spelet i Chamonix i grunden, ironiskt nog till det bättre, och skapat ett Grands Montets som har gått tillbaka till sin forna storhet.

Kanske är det lika bra att den nya liften aldrig byggs. För Les Grands Montets, och Chamonix, är en bättre plats utan den.