Skuggornas mästare: bildspecial med Oskar Enander

Oskar Enander är den enda skidfotografen i världen som vunnit Powder Magazines prestigefyllda Photo of the Year tre gånger, och hans plats som en av de stora genom tiderna blir mer cementerad för varje år. Till stor det handlar det om ett öga få andra fotografer har. 

Jag kommer själv ihåg första gångerna jag blev bekant med ett öga. Det tillhörde Gösta Fries, och jag var precis i början av min karriär – eller vad det här laglösa skidproffslivet som jag lever kan kallas. Gösta, som nu för tiden tyvärr inte ägnar speciellt mycket tid åt skidfotograferande, smög alltid omkring i buskarna eller bakom någon sten när ett foto skulle tas. Ibland såg man honom inte ens, bara hörde ett “Jag är klar! Du kan köra var du vill och när du vill!” från någonstans i närheten. Eller långt bort. Resultatet blev aldrig som man trott, men alltid bättre. Framförallt annorlunda. 

Oskar Enander har med åren, mer och mer, lagt sig till med denna något magiska egenskap. Det är inte alltid vi åkare förstår vad han har kokande när vi hoppar en klippa eller lägger några svängar, men när man får det där meddelandet i telefonen på kvällen; “Det blev inte så tokigt ändå” – medföljer alltid en bild som får hakan att närma sig bröstet.

Öga är ett sätt att beskriva det. Kreativitet ett annat. Men en av de stora faktorerna är också en nyfikenhet på att testa nya saker. Som att strunta i solen till exempel. Idén har nog funnits i några år. Plötsligt började vi prata om att undvika solen, bara för att hitta någonting annat. Skuggan i skuggan. Reflektioner från ett berg en halvmil bort. En klippvägg som delar med sig av sin karaktäristiska färg till sin granne puderfältet. 

Efter ett tag kom vi på en annan väldigt trevlig fördel med att ägna tid i mörkret – snön blir aldrig solbakad, utan håller sig kall och bra längre.

Att plåta i skuggan handlar dock inte bara om att plåta i skuggan. Gör man det på en mulen dag är man plötsligt inte mitt i en dramatik skuggvärld, utan gör taskiga svängar i flatljus som varken gör fotoredaktörer, skidåkare eller fotografer speciellt glada. Nej, det handlar om att hitta den rätta mixen av en sol som står lagom högt och ett snöfält som får lagom mycket reflektioner från ett annat snöfält eller berg. Eller att hitta ett skuggigt åk som har sol i bakgrunden. Det är kontrasterna som gör det.

Jag kommer mycket väl ihåg när Oskar började prata mer och mer om detta. Han hade tagit några bilder under årets mörkaste dagar, men runt lunchtid. “Det blir så coola skuggor i skuggan. Vi måste ta mer bilder runt jul!” 

Ingen av oss kunde riktigt avgöra vad det var som gjorde att det blev bra, men en stor del handlade nog om att det var någonting annat, en inriktning som Oskar väldigt ofta letar efter. Hellre lägga mer tid på en riktigt bra bild med omslagsvarning, än mjölka klassiska puderstänkare. Inget illa om dem, men ombyte förnöjer. 

Fakta: Oskar Enander

Göteborgaren Enanders karriär rivstartade när han som hobbyfotograf lyckades vinna Powder Magazines prestigefyllda Photo of the Year 2003. 

Hans foto har alltid karaktäriserats av starka kontraster mellan ljus och skugga. Något som dels på beror på att hans hemmaberg Titlis i Engelberg i Schweiz – en ort där han numera bor på heltid – nästan helt saknar skogsskidåkning. Men dels också det faktum att han är färgblind. Och med färg ute ur ekvationen tvingas han jobba med andra variabler och med ett annat öga, vilket han gör bättre än de allra flesta skidfotografer på planeten Jorden. I Åka Skidors ögon är Oskars skidfoto stor konst och något som vi aldrig kan få nog av. Inte du heller hoppas vi.

oskarenander.com
@oskar_enander