Dennis Wuttichai från Thailand – Kittelfjälls mest passionerade skidåkare

För tre år sedan visste Dennis Wuttichai knappt vad skidåkning var för något och hade aldrig stått på ett par skidor förrän han kom till Sverige. Idag toppar han ligan med flest åk per säsong och du ser du honom dagligen bränna ner för Kittelfjälls raviner med en lätt och lekfull stil som han snabbt lärt sig bemästra.

20 år gammal, född och uppvuxen i Nong Bua Lam Phu i Thailand, hade Dennis ingen aning om att han en dag skulle behöva lämna sitt liv Thailand för att flytta till den lilla och okända byn Kittelfjäll i den nordligare delen av Sverige.

– Först ville jag inte fara från Thailand, jag hade ju alla mina vänner och hela mitt liv där. Men min mamma och lillasyster hade redan bott några år i Kittelfjäll, jag var 16 och ville ju vara med min familj också. Så den 21 december 2016 kom jag till Sverige. I början längtade jag tillbaka till Thailand och tänkte mycket på det, berättar Dennis på en mix av norrländska med thailändsk brytning.

Han hittade dock snabbt intresset för skidåkning vilket gjorde att hemlängtan tog en 180 graders vändning. Skidåkningen kom att bli hans nya hem och Kittelfjäll blev från och med där och då den plats han ville befinna sig på.

Dennis började sin skidresa med att gå med i byns skidskola tillsammans med andra barn och ungdomar från trakten. Han skrattar lite åt tanken av hur han till en början plogade sig ner för backen, för honom har det hunnit hända mycket sedan dess och drömmen om att utvecklas inom skidåkningen fanns där redan från starten.

– Jag minns första gången jag såg Mille (Källström, dåvarande skidlärare, heliskipilot i Kittelfjäll) shredda förbi i parken. Jag hade aldrig sett någon åka som honom. Jag minns då han åkte switch och gjorde 360:s. Jag tyckte det såg kul ut och tänkte att det där ska jag också lära mig.

Han berättar hur Mille introducerade honom till parken och hur han efter det började träna på att hoppa.

– Ibland var jag nervös inför ett hopp. Ibland är jag fortfarande nervös när jag ska prova något nytt, men inte så farligt. Det är bara att göra det.

Med tiden har Dennis klockat in massor av timmar på Youtube där han kollat på skidfilmer och tutorials för att hämta inspiration och lära sig nya tricks för att förbättra sin åkstil. Självklart hänger han också minst lika många timmar i backen för att aktivt träna själv. Tänk dig Rocky Balboa och Eye of the Tiger, där har vi Dennis hängivenhet beskrivet.

En annan av hans största influenser är skidkollektivet The Bunch. Under sin andra vinter och därmed även andra år på skidor fick han träffa grabbarna och se dem åka när de var i Kittelfjäll. Som en tvättsvamp sög han in allt han såg och hans åkstil fick sig en ny touch, det gav honom ny inspiration och viljan att pusha vidare växte ännu mer.

För Dennis är just kombinationen med att hitta inspiration på sociala medier och åkare i verkligheten viktig. Han lägger inte ner särskilt mycket tid själv på att lägga ut videos på sina egna sociala medier, men inspireras gärna av andra.

Dennis har en unik nyfikenhet och orädsla till att kasta sig ut i det okända, även om det innebär en del hårda smällar längs vägen. Skidåkning saknar prestige i hans värld, det handlar inte om att sätta de coolaste tricken eller droppa de största klipporna, det handlar bara om passionen och den magiska gemenskapen som kommer från den enkla glädjen av att glida med plankor på fryst och fluffigt vatten.

I skidbacken finns det ingenting annat än glädje för Dennis, men det finns en framtid som eventuellt skulle kunna innebära att pjäxorna tvingas ställas på hyllan ett tag. Som thailändsk medborgare kallas killar vid 21-års ålder till obligatoriska tester kring ifall man är lämplig för att göra militärtjänst i Thailand, vilket då skulle innebära att Dennis måste spendera två år i Thailand för militärtjänst.

Han beskriver det som ett mardrömsscenario att behöva bli soldat, att behöva lämna skidåkningen, hans nya vänner samt all den gemenskap som skidåkning bjuder på. Oavsett vad framtiden innebär vill Dennis helst leva i nuet, men pratar också om drömmen att leva, bo och jobba i fjällen.

– Just nu försöker jag att inte tänka på det så mycket. Jag vill inte bli soldat och jag hoppas jag bara behöver vara där en månad, annars kommer jag behöva vara där i två år. Det vill jag inte. Tänk om jag glömmer bort svenskan och tänk att inte få åka skidor. Jag vet inte än vad jag vill göra i framtiden, jag vet bara att jag vill åka skidor. I Kittelfjäll, kanske i Hemavan, kanske Åre någon gång. Om jag inte skulle till Thailand skulle jag fortsätta gå i skolan och såklart jobba. I år kanske jobba på veckorna så jag kan ha helgerna fria för att bara åka skidor då. Och köpa ett par nya skidor, det är tanken, det är drömmen.

Dennis är ett exempel på en av de många skidåkare vi har i Sverige som med en enkelhet har förstått vad skidåkningen verkligen handlar om. Om lusten att lära, att utan prestige testa gränser och leka sig fram. Att tillsammans med andra få leva ut vår glädje för denna fantastiska sport och varandra eller meditativt gå in oss själva, och bara vara här och nu, bli ett med ens skidor, bergen och naturen. Att hitta en zon där jobbiga tankar i vardagen får en chans att luftas.

– Skidåkning är en bra sport, konstaterar Dennis enkelt.

Vi behöver kanske inte säga så mycket mer. Skidåkning är en bra sport. Låt oss bara njuta av den, lika mycket som den här killen inspirerar till att göra just det som många av oss älskar så mycket. Att åka skidor. 

View this post on Instagram

En bra dag i Kittelfjäll 🤘🤘#kittelfjäll #lineblend #lineskis

A post shared by Dennis Wuttichai (@dennis_wuttichai) on Apr 5, 2020 at 7:58am PDT

Text: Evelina Rönnbäck & Carl Sterner Foto: Evelina Rönnbäck