Den vilda historien bakom pistmaskinens utveckling

Dagens moderna pistmaskiner är kapabla att jämna det mesta i snöväg med marken och pista en perfekt slät manchester värdig en olympisk mästare. Dödspucklarna från gårdagen är ett minne blott när liftarna snurrar igång för dagens manchestermorgon och i parken är det fantasin som är den begränsande faktorn när det kommer till att bygga hopp och snökreationer på nolltid.

Men historiskt har skidåkning inte alltid varit så enkelt. Puckelpist var länge det enda som fanns att tillgå, förutom när en ordentlig storm fyllt igen dikena tillfälligt med nyfallen snö. Alternativen för en skidanläggning som ville försöka jämna ut pucklarna var att göra det för hand med en spade eller försöka stampa ut knölarna så gott det gick. Några tappra försök med uppfinningar som skulle jämna ut underlaget gjordes världen över, men det var i Colorado på 1950-talet som de mest lyckade prototyperna tog de första kliven mot dagens pistmaskiner. 

Steve Bradley anses vara »the father of snow grooming«. I juni 1950 tog han över driften av skidorten Winter Park i Colorado, USA och inledde direkt projekt för att hitta effektiva metoder för att kunna stabilisera och jämna ut snön i backarna. Man testade ett gäng metoder, bland annat den så kallade »Magic Carpet«, ett jordbruksverktyg i form av ett stort metallnät som drogs av antingen skidåkare eller traktor. En metod först testad av skidorten Cranmore i New Hampshire kring 1940.

I december 1951 ansökte Bradley om patent för vad han kallade The Bradley Packer-Grader, en mer än 300 kilo tung apparat som manövrerades av en skidåkare som åkte rätt ner i fallinjen i full kareta. Bradleys apparat bestod av två delar; ett justerbart och fjäderbelastat stålblad som skrapade av toppen på pucklarna framtill, och baktill en rulle som plattade till hälften av snön och pulveriserade resten för att skapa en mjuk yta.

Förarna fick 25 cent i timmen extra för att kasta sig ut för backarna med den snötuggande maskinen bakom sig för att sedan haka i ankarliften och ta hela ekipaget upp till toppen igen. 1957 fick Bradley patentet beviljat för sin »apparat för att hyvla och packa snö« och kort därefter började han montera Packer-Graders med hydraulisk kontroll av bladet på nyproducerade snöterrängfordon från Kristi snowcats. Därefter dök Thiokol Corp i Utah upp i bilden som fick en licens att använda tekniken och utvecklade de allra första pistmaskinerna. Vid sidan av det byggde Thiokol Corp även missiler till USA:s militär och raketmotorer till NASA på 70-talet. Det sistnämnda slutade med att företaget fick skulden för att rymdfärjan Challenger sprängdes i luften 1986.