Simone Le Grand, bosatt i Engelberg, är aldrig sen att bege sig till Val Bedretto för att tura upp till orörd snö.
Airolo – Schweiz bakficka
Vid pudertorka i orter som Engelberg och Andermatt kan lösningen finnas vid Gotthardtunnelns södra mynning. Damma av dina kunskaper i italienska och gör dig redo att åka orörd pudersnö tills låren stummnar.
När solen sjunker ned bakom kraftledningsstolparna som leder högspänningskablarna i riktning mot Valais har det fysiska eventet som dagens övningar innebär övergått i extasen.
Den magi bergen besitter har uppenbarat sig för oss. Simone lägger sina snowboardsvängar i vad som är säsongens sista puderfält. Inget guld kan stanna, solen går ned och skymningen lägger sitt mörker kring oss.
Denna vinter, som jag spenderar ihop men min gode vän och trogna medarbetare på reportageresor, Andy Vogel, har resan genom Gotthardtunneln kommit att bli en del av vardagen.
Andy, bosatt i det pittoreska Brunnen 56 minuter med bil från Bedrettodalen, har intalat mig att denna dalgång är ett ställe utöver det vanliga när det kommer till toppturer.
Nyfiken, i och med att jag aldrig varit där tidigare, kliver vi upp i ottan och reser dit dagen efter min ankomst till Schweiz.
Hon har tidigt skolats till att bli en kompanjon på berget och är numer en trogen och ständig följeslagare, även på de mer hårresande utflykterna.
Med oss har vi Andys hund Alma – en blandning av Border collie och Berner sennen, två vintrar gammal. Hon har tidigt skolats till att bli en kompanjon på berget och är numer en trogen och ständig följeslagare, även på de mer hårresande utflykterna.
När vi ser dagens ljus i slutet av Gotthardtunneln svänger vi av motorvägen och passerar liften i den lilla orten Airolo – en plats vi ska återkomma till. Fortsätter sedan upp på den slingrande och smala vägen. Snövallarna är höga omkring oss. Där vägen slutar vara röjd från snö parkerar vi.
Terrängen är varierande. Nedre delen av sluttningen är skogsbevuxen, men träden står glest. En handfull hundra höjdmetrar upp passerar vi trädgränsen och landskapet flackar ut. Framför oss reser sig en lång rad toppar. Vi skådar rännor, spines och öppna fält som möjliga åk att ta sig an.
Alma är den med mest energi. Otåligt cirkulerar hon omkring oss. Vi fortsätter framåt och uppåt. Betar av några av de lägre hängande frukterna. Stighudar av, stighudar på.
Så fortsätter det fram till mitten av eftermiddagen när vi känner oss klara och lägger svängar hela vägen ned till bilen.
Alma spatserar rastlöst omkring på parkeringen medan vi kliver ur pjäxor och lastar skidor i bilen. Jag iakttar hunden, full av avund. Alma har gjort minst dubbla antalet höjdmeter mot vad vi gjort.
Jag är trött och ser fram emot att sätta mig i bilen, Alma vill fortsätta springa och jag kan inte förstå var energin kommer ifrån.
Följande dag är det åter dags för tidig uppstigning och vid frukost går Andy igenom vädret.
Han velar en aning mellan Engelberg, Andermatt och någon av orterna söder om Gotthardpasset. Valet faller till slut på en bilresa söderut. Denna gång med destination Airolo-Pesciüm.
Airolo ser inte särskilt imponerande ut när vi parkerar bilen. I den bortre delen av parkeringen ligger en samling hus och en kabinbana.
I husen finns bland annat tre luckor i vilka du löser liftkort till skidområdet. En skiduthyrning som också fungerar som kontor för skidskolan. Mitt emot ligger dalstationen för kabinbanan. Mer än så är det inte.
Andy har matat mig med anekdoter från Airolo. Däribland den om webbkamerorna på hemsidan, som tidigare vintrar helt saknat uppdateringsfrekvens. Vecka ut och vecka in har de visat bilder från den mest snörika dagen dittills gångna säsonger.
Läs mer om skidåkning i Schweiz:
• Klosters bjuder på kunglig friåkningsterräng
• Bergsguidens bästa åk i Verbier
• Nendaz – 4 Vallées bästa friåkningshemlighet
Den frånvarande uppdateringen har väckt visst missnöje hos långväga tillresta gäster, som besvikna anlänt till en ort med betydligt mindre snö än vad som framgått online.
Snöa kan det dock göra ordentligt här. Beläget på sydsidan av Gotthardpasset fastnar en stor del av de sydliga stormarnas nederbörd i området. Andy berättar om just en sådan stormdag.
Hur han och hans vänner tagit bilen till Airolo dagen efter snöfallet för att spåra den halvmeterdjupa snön som kommit under natten.
Väl framme är liftkortsförsäljningen stängd och liften står stilla. 10.30 kommer en medelålders man med cigg i mungipan gåendes över parkeringsplatsen med en kassaapparat i famnen.
Han banar sig väg genom den växande folkmassan, som allt mer otåligt väntar på att anläggningen ska öppna. 10.45 kan så dagens första liftkort säljas, när den nya kassaapparaten äntligen installerats.
Den ganska tillbakalutade inställningen till affärer och disciplin uppenbarar sig återigen efter att jag och Andy råkat skida genom den avstängda delen av skogen.
Likt många anläggningar i Schweiz har också Airolo områden avsatta för skydd av vilda djur. Bötesstraffen räknas vanligtvis i hundratals Schweizerfranc ifall du korsar gränsen till något av dessa.
Liftskötaren godtar ursäkten och med en vänlig, men bestämd nickning, manar han oss att kliva på liften.
Liftskötaren som ser oss förklarar på italienska med en ilsken underton att det vi gjort är förbjudet, att han borde ta våra liftkort och rapportera oss vidare till polisen som ska utfärda stränga böter.
Vi svarar, förklarar att vi saknar uppsåt för brottet och ber om ursäkt för vår överträdelse. Liftskötaren godtar ursäkten och med en vänlig, men bestämd nickning, manar han oss att kliva på liften.
Det italienskinfluerade liftsystemet i Airolo har balanserat på gränsen till överlevnad under lång tid. Hundratals miljoners schweizerfranc investerades i vinterturism under 90-talet sett över hela kantonen Ticino, med föga utdelning.
Hösten 2008 försattes liftanläggningen i Airolo i konkurs, sin femte i ordningen. Först inför säsongen 2010/2011 kunde man åter låta liftarna snurra i denna speciella men mycket intressanta skidort.
Sittliftarna gör det enkelt att skida laps och om orken finns går det att ta höjdmetrar med stighudar bortanför liftarna.
Liftsystemet är inte särskilt stort, men terrängen är kuperad och varierande. Sittliftarna gör det enkelt att skida laps och om orken finns går det att ta höjdmetrar med stighudar bortanför liftarna.
Den tisdag som jag först besöker Airolo är det nästan spöklikt tomt på berget. En skolklass gör oss sällskap i kabinen från parkeringen till själva starten på anläggningen. När vi når högsta punkten i liftsystemet, 2 250 meter över havet, är det två personer till som fördriver dagen med att åka friåkning.
Vi snurrar runt i sittliften. Åker nya linjer varje åk, mer eller mindre helt utan tidigare spår. Andys fingertoppskänsla i valet av anläggning att besöka har visat sig vara exemplarisk. Hela området badar denna förmiddag i knappa 40 centimeter nyfallen kallsnö.
När dimman rullar in runt lunch bryter vi av, fortsatt nästan själv på berget, och beger oss mot restaurangen för att dricka espresso. Dimman vägrar att släppa och vi är tvungna att avsluta dagen tidigare än vad som var tänkt.
Istället för att åka skidor beger vi oss till centrala delarna av Airolo. Mitt emot järnvägsstationen vill Andy visa mig byns bästa pizzeria. I rummet bredvid lobbyn till Hotels Des Alpes ligger dess restaurang. En restaurang byggd kring den vedeldade pizzaugnen.
Lördag samma vecka bilar vi åter söderut och denna dag är även Andys flickvän Linda Schmitter med oss.
Vädret de senaste dagarna talar för bra förhållanden i Bedretto. Aktiviteten är given och Alma är som vanligt med i bilen när vi beger oss iväg.
Idag är parkeringen smockfull. Registreringsskyltarna vittnar om att Bedretto lockar folk från vida omkring. Vi väljer en något annan rutt än flertalet och ger oss av i sydvästlig riktning för att ta oss an berget bakvägen och nå insteget till en couloir.
Det dröjer fem minuter, sedan känns det som vi är ensamma på berget trots den fulla parkeringen. Att området runt dalgången sväljer mycket folk är ingen överdrift. Ytorna känns oändliga liksom valmöjligheterna när det kommer till vilka åk du kan ta dig an.
På toppen av snökammen som utgör insteget till couloiren spatserar Alma förnöjt fram och tillbaka, obrydd om att den smala snödrivan stupar både åt höger och vänster.
När vi nått botten av dalgången dryga tusen fallhöjdsmeter nedanför snökammen och toppen av rännan är Alma först ned. Helt oberörd och fortfarande full av energi.
Airolo, Schweiz
Käka
Caseificio del Gottardo
Lär dig göra ost från grunden i mejeriets transparenta tillverkningsprocess, ett stenkast från kabinbanan i Airolo. Följ upp studietimmarna med att käka ostfondue i toppklass.
Hotel des Alpes
Det charmiga hotellet i centrala Airolo har byggt sin restaurang kring en vedeldad pizzaugn. Som gjort för att fylla på energireserverna efter långa dagar på berget.
Boende
Stella Alpina Hotel
Chalet en bit upp i Bedretto. Rustik inredning med hög klass och wellnessavdelning som påskyndar återhämtningen efter stora toppturer.
AfterSki
Åk till Andermatt.
Info
Text: och foto: Axel Adolfsson • 2022-10-29
Artiklar • Resguide • Schweiz • Skidorter • Airolo • Alperna • Axel Adolfsson • Schweiz • Topptur